måndag 12 december 2011

Hemma men borta igen


Jiiiises så skönt det kändes att komma hem genom vår ytterdörr. Älskar vårt hem. Sova i sin egen säng. Kunna göra sig en sketen smörgås om man känner för det. Underbart. Resan hem gick bra utefter omständigheterna. Att flyga i totalt 15 h samt hänga på Istanbuls flygplats i 5 h med våra gangstertwins är relativt arbetssamt men absolut genomförbart (Starbucks fanns på Istanbuls airport så det underlättade ett par hundra %).. Våra ambitioner då vi reser med barnen är bara att ta oss igenom det. Vi förväntar oss aldrig att det ska vara bekvämt, enkelt eller trevligt. Om man har en stor dos tålamod, fantasi och russin i packningen så löser det sig utan större besvär. Allt går- allt är genomförbart- Även med två, små barn- det är vårt motto.

Efter vår hemkomst drabbades jag av tillfällig DAMP/ADHD mitt i den stora glädjeyran över att vara hemma. På några få timmar hann jag packa upp allt, tvätta sju tvättar äckelpäckeltvätt, packa väskan till min Umeåvisit (varma kläder- harreligen så kallt det är i Sverige), åka på ICA för att fylla upp kyl och skafferi samt julpynta hela huset. Jag drogade mig med stora mängder julmust och pepparkakor och bara körde. Jag fick ångest över tanken på att bo i ett hem utan julpynt i december. Det går ju bara inte, det borde vara typ dödsstraff på det. Det var dessutom bra att jag höll mig uppe och sysselsatt- jetlag är ju något man vill undvika till varje pris.

I morse vaknade samtliga familjemedlemmar kl 04.45- superpigga. Klockan är ju då 10.45 i Thailand så det var ju nästan dags för lunch.. Vi klev upp och åt en mysig 3:e adventsfrukost med både vörtbröd och lusseebullar (inte ett dugg hembakat- såå mycket damp har jag inte) till tonerna av sockersliskig julmusik. Lovely!! Jag var sjukt tacksam över att twinsen sov på pass länge då de somnade för natten redan kl 17… Jag trodde att vi skulle ha ”morgon” redan kl 3. Men så blev det inte och det tackar jag för! Tackelitack-tack.

Efter frullen åkte jag ut till flyget (igen!!) och nu befinner jag mig hos min älskade, underbara syster Lotta. Vi har ätit en god middag (NOT Thai- jippie), druckit glögg och ätit lussebullar. I morgon skall jag prestera på universitetet… Den enda nackdelen med att ta en masterexamen är att man faktiskt måste anstränga sig och använda hjärncellerna i sådan omsättning att de blir alldeles svettiga och ansträngda mellan varven (hjärncellerna alltså). Men det ska nog gå fint denna gång också. Bjuder på några Bangkok pics också..
Alvina har däckat på hotellrummet..

Kungen är galet poppis överallt i Thailand. Dessa hyllningar finns var 100e meter på gatorna i BBK

Tuk Tuk family. Innan vi åkte sa jag: Jag skulle då ALDRIG sätta mig i en Tuktuk men barnen. Se här hur det gick med den saken. Men sanningen är att man inte kan ta sig fram på annat sätt i Bangkok. Om man inte har lust att sitta en hel dag i en taxi vill säga. 

Hotellet var sjukt coolt och annorlunda designat  in i varje hörn

Madame Tussauds finns även i BBK. I verkligheten såg de sjukt verklighetstrogna ut!
Inte på bild dock. Ser ni vem det är? (Förutom R)

Jag som är besatt av julpynt var naturligtvis tvungen att provsitta tomtens stol

Khao Sarn road- där backpackers hänger. Och så vi och dubbeldäckaren då..

Viktigt med vätska i värmen

Ett myller av osande och väldoftande Pad Thai-matvagnar, billig shopping och barer

Hittat en ny glassfavorit- Baskin and Robbins! Perverst god glass!

En kula chokladmousseglass, en kula mörk chokladglass med stora chokladbitar i. Allt toppad med varm chokladfudgesås och hackad mandel. Precis min smak!!!

En kväll lämnade vi kidsen på hotellrummet efter att ni nattat dem. Vi smög en våning upp där denna fantastiska takbar fanns. Vi hade naturligtvis vår babywatcher med oss så vi var inte sååå hemska föräldrar ändå. Bara lite. Men vi var i akut behov av egentid!! 

Underbar bar och restaurang på taket av hotellet

Våra badälskande små bustroll

Tålamodspoäng i koncentrerad form

Sällsynt egentid men med lite oro i magen. Då vi kom tillbaka till hotellrumet efter en timma sov fortfarande våra små likt  änglar. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar