Jet lag

Jag hade ju tänkt att jag skulle lägga upp ett långt och härligt inlägg om vår Miami och Floridaresa. Men med jetlaggade barn som inte alls vill sova om kvällarna så blir det inte alltid som man tänkt sig. Men ett inlägg kommer.. Allt har sin tid..

Inte heller som man tänkt sig.. Två hyperspeedade, lyckliga och peppade föräldrar och två skitsura barn framför Disneyslottet.. (PS. De vaknade till liv och blev på bra humör efter lite Disney-acklimatisering)

Andas

Här är vi nu. Jag bara andas och försöker att ta in att jag och mina favoritpersoner i hela världen är i Miami. Underbart! Faktiskt helt underbart!

På väg mot bad

Mamma på besök och dejt på G

Hej bloggen! Jag sitter på bussen för att möta upp min man på stan för att äta middag och dricka vin (Han är redan på stan med några vänner). Jag känner mig pirrig i magen och gläds över att jag känner så, trots våra 12 år tillsammans(!) det känns också alltid lika märkligt att lämna twinsen med någon annan än mig eller Robert. Trots att de är så stora så känns det som att man gör något förbjudet. Min mamma/twinsens mormor kom till oss idag för att stanna till tisdag. Alltid lika roligt, lyxigt och hjärtevärmande att ha henne på besök. Twinsen skrek av glädje då jag stängde ytterdörren så jag känner mig verkligen INTE nervös eller ängslig över att lämna dem ensamma hemma med mormor. Jag kommer inte ihåg som jag och Robert var på restaurang utan barn sist så detta känns nästan overkligt härligt. Och välbehövligt. Robert kom ju hem från Sydney i måndags. Och efter 10 dagar som ensam mamma är man ganska slut och längtar efter avlastning. Och hans  sällskap naturligtvis. Men jag kan inte påstå att denna veckan har varit speciellt olik min "ensamma" vecka. Robert har varit sjukt jet-laggad (såklart) och mest bara sovit då han varit hemma. Vilket resulterat i en ganska så missnöjd/sur/allmänt bråkig fru. Men igår orkade han hålla ögonen uppe ända till Skavlans intro. Rekord. Så jag har stora förhoppningar på denna kväll. Jag hoppas att han inte somnar i tallriken och att han orkar loooove-bomba mig i den grad jag förtjänar.. 

Veckans enda bild.. På den enda middagen som han åt med oss.. Bilden tagen precis innan han däckade. Och lämnade kids, tvätt, städ och disk till mig.  

Ensamstående tvåbarnsmamma

Hej! Jag firar ikväll mina sista timmar som ensamstående tvillingmamma. Robert har sedan 8 dagar varit i Sydney på en konferens.. Men jag tror att han mest glassat omkring om jag ska vara ärlig.. Han har det bra, jag vet. Så jag har kört på här hemma med jobb, barn och hem. Och självklart blir man imponerad och förundrad över hur ensamstående föräldrar fixar det. Det är ju inget superproblem i sig. Jag tycker inte att denna veckan har varit så vidare tung. Men inte heller så värst kul. Då man är ensam med allt ansvar och alla sysslor så har man inte så mycket tid över för det där "lilla extra". Som träning, att ta en fika med en vän och dylikt. Jag har känt mig lite som en robot som planerat, styrt upp, skjutsat, hämtat, jobbat, städat, handlat, tvättat. Jag har ofta känt mig otillräcklig och tidspressad. Samt haft dåligt samvete över att twinsen fått gå längre dagar på förskolan än normalt då vi pusslar för att hämta dem tidigt.. Som ensam så gäller det att hela tiden ligga steget före och planera för att livet ska flyta på på ett hyfsat smidigt sätt. Livets alla guldkanter är ju det som giver energi för att man ska orka med det som är lite mer grått. Och mina guldkanter har varit lätträknade under den dryga veckan som passerat. Fast jag har såklart haft ett stort antal fantastiska stunder med mina barn- då man är ensam mamma så blir man nog lite tightare. Dessutom så är man mentalt inställd på att ta "allt". Det finns ingen att störa sig på för att (han) inte gjort si eller så. Då något barn vaknar på natten har jag ingen att putta och väsa åt om att han får kliva upp och ta sig an problemet. Det finns ingen att dividera med över vem som ska torka en liten bajsrumpa. För allt ligger på mig, klart slut och noll diskussion. Ur det perspektivet blir den ensamma livet ändå enkelt på något sätt. Dessutom är 4-åringar ganska enkla och okomplicerade att tas med. Men- inom kort kommer Robert hem igen och vi är naturligtvis världens gladaste över det. Och han kan fetglömma jet-lag och sådant trams för nu har han en del att ta igen på pappapoängen..höhöhöhö..

Här kommer några bilder från vår ensamma vecka.

Vi har klätt ut oss i diverse Frost-outfits

Hahahahahahahahahaaaa!

Tränat handboll. 

Målat 4567 teckningar.,ungefär..

Varit på kalas 

Byggt ett stort antal kojor med olika konstruktioner..

Och målat igen.

Bakat och ätit rawfoodbollar

Ätit många måltider med tända ljus

Lekt i all ny snö

Rullat Snögubbar

Och försökt oss på snöänglar

Många vändor i pulkabacken

Fikat. En ensamstående mamma behöver mycket kaffe och frekventa energipåfyllningar!

Och så har vi målat igen. Den efterlängtade pappan har ett berg av finfina presenter då han kommer hem.

Och så har vi spelat massor av spel. Och twinden blir lika arga varje gång de inte vinner. 

Och Robert har slitit som ett djur som ni ser.

Nytt år, ny start och Branäs

Hej!
Nu är 2015 igång. Många pratar om 2015 som en nystart vilket jag inte tycker stämmer. Bara för att det blir ett nytt år finns det väl inget som automatiskt blir annorlunda i ens liv. Det handlar ju som alltid om vad man själv väljer att prioritera, vilka val man gör och vad man lägger sin energi på.
Själv så känner jag mig inte så värst nystartad. Kanske för att jag inte känner någon större frustration över hur livet är just nu. Jag är kanske lite bekväm också. Som en tjock katt. Men några tankar har jag utifrån året som gått och även det som vi har framför oss. Mitt enda nyårslöfte är att jag ska sluta att svära. Eller i alla fall reducera användandet av fula ord med 80 %. Mitt vokabulär innebär kanske inte så värst många fula ord. Men om jag blir arg eller om jag t.ex. slår i en tå eller trampar på en legobit (vilket är relativt sannolikt i vårt hem) så kommer det automatiskt en lång harang av svärord alt. könsord. Och detta är en otroligt icke-charmig ovana som jag definitivt inte vill föra över till mina barn. Sedan så vill jag också piffa till vårt hem. Vår inredning har vi haft i många år och känns trist, omodern och sliten. Problemet är bara att jag tycker att det är så sjuuuukt tråkigt med heminredning. Jag har faktiskt till och med försökt köpa ett inredningsmagasin- för att få inspiration och motivation. Men jag kom på mig själv med att bara sitta och bläddra i den, med tankarna på helt andra håll och fundera över annat (troligtvis något roligare). Ett I-landsproblem, jag vet. Men om vi ska prata nystart så får nog 2015 gå i icke-svordomarnas och inredningens år.
Året kunde i alla fall inte få en bättre start då vi rivstartade med en skidresa till Branäs med några av våra absoluta favoritmänniskor.

Anna, Saga och Kaspian är laddade inför första skidåkardagen

Även Robert och Alvina är redo att ta sig an backarna. Redan här är man dock lite trött efter ansträngningen att få på barn och sig själv skidutrustning. Det är ju ett helt projekt! Underställ, fleece, ullstrumpor, halskrage, hjälm, täckbyxor, täckjacka, vantar. Och så PJÄXORNA. Fy vad jag ogillar slalompjäxor. Vilket tortyrredskap alltså. En gammal snowboardbrutta kan inte sluta sörja känslan av ett par rejäla och bekväma snowboardskor. Men det går ju inte att åka snowboard med barn i sele eller i liften.

Vi hyrde denna stuga mitt i backen. Ljuvligt att bara kunna glida in rakt till dörren. (Och ett måste eftersom en 4-åring (eller två 4-åringar) som tappar energin och tålamodet är lika lätta att förflytta som två 200 kilos flodhästar med multipla frakturer.

Kusinerna var riktiga hejjare i backen! Vi hade otroligt tur med vädret då det var mkt snö för att vara januari och inte så fasligt kallt heller.

Att åka skidor med 4-åringar tar verkligen på krafterna. Vi skulle låta dem gå i skidskola men den var tyvärr fullbokad- vilket innebar att jag och Robert fick agera skidlärare. Vilket gick sådär. Jag fattar inte var twinsen fått sina gener ifrån då de inte alls är lika exalterades om sina föräldrar. Vi fick muta dem med godis och de blev ofta frustrerade och arga då skidåkningen inte gick helt lätt. Ibland, då de bara gav upp och man fick åka nedför långa backar med 18 kilo ilsket sprattlande barn, alt. ett barn som bara gett upp och inte hjälper till med en endaste muskel i hela kroppen så fick jag på riktigt profylaxandas för att jag hade så mycket mjölksyra i ben och rygg. Det gjorde såå ont! Jag som tycker att jag är vältränad och stark.. Men OMG så tunga barn kan vara då de lägger den sidan till. Men vi hade såklart också stunder av genombrott och genuin glädje och dessa moment överväger all ansträngning.

Älskar, älskar, älskar att vara i fjällen och att åka skidor (förutom pjäxorna då..)

Vår lilla skidåkartjej som vid detta tilfälle var entusiastisk.

Vi har såklart varit på After-Skii, fikat och druckit välförtjänt Coca-cola..

På lördagen snöade det galet mycket! Svåråkt för kidsen som bara orkade med förmiddagen. Men då kunde jag åka desto mer snowboard i stället =)

Men att leka i den djupa snön var kul!

Och mellan åken mös alla kusinerna framför diverse filmer. Mest Frost. De tre 4-åringarna är besatta av detta fenomen.

Snowboard-selfie i snökaoset.

Saga är otroligt duktig och bangade inte för de brantare backarna.

Innan läggdags-mys med bästa kompisen

Sötnosar! På kvällarna har vi ätit gott, spelat sällskapsspel och pratat om livet. Och twinsen har fått leka nästan dygnet runt med sina älskade kusiner. Ljuvligt!

Sista skidåkardagen så lossnade det rejält för våra små i backen och de klarade att svänga och bromsa på egen hand. I alla fall i de gröna backarna.

Stolt och glad!

Otroligt tacksam över att vara nästan ensamma i skidbacken då man skall lära en liten fartdåre utan självinstinkt att åka skidor.. Det var lite folk i backarna generellt då jag antar att säsongen inte kommit igång på allvar ännu.

Jag är väldigt glad över våra fina dagar i Branäs!

Väldigt bra backar efter all nysnö!

Det känns i benen att man stått halvböjd kan jag säga.. Jag tror bestämt att jag blivit gammal..

Poppis lift-karusell som gick runt-runt.. Skönt för gamla tanten (mig) också att få sträcka ut ryggen.

Vilhelminahäng

Hej!
Detta året så går vi all in på Vilhelminahäng över jul och nyår. Som göteborgare får man passa på att suga på alla godbitar som hör vintern till då man kan. Och då man har två barn med myror i brallan så har man man inte heller något val. Soffhäng och att slappa fungerar ofta inte så värst länge och man inte vill riskera att de slår ihjäl varandra alternativt går loss på inredningen.

Sparkat har vi gjort varje dag tror jag. 

Många dagar har det varit över 25 grader kallt så man får pälsa på sig ordentligt..

Alvina är fascinerad över allt jag gjort som liten- tex åkt i denna sparklåda.

Robert passar på att förena nytta med nöje (lek och motion)då han skottade upp en pulkabacke så att Kaspian och Alvina skulle få bättre fart.  

Ett av kanske tusen åk i morfar och mormors pulkabacke.

Ibland slutar åken med en krach

Morfar har inte det bästa inflytandet..

Då han åker värst av alla..

Alvina tycker om att leka med sin kusin och frågar ibland efter en egen lillebror

De vill helst att jag ska dra dem upp men det vägrar jag. (Det är ju så himla bra att röra på sig tycker deras hurtiga mor) Så även om de tycker att det är kul att åka ner så klagar och gnäller de mest hela tiden på trötta ben då de går upp. Var kommer den latmaskgenen ifrån? 

Vi har också varit i Golisen och hälsat på min mormor.

Jag och min älskade syster på sparktur

Pulka- igen..

Min fina pappa.

Den här bilden är nog från julafton.. men jag måste bara visa Robert jultröja då han hämtat inspiration från familjen Griswald. Höhö. Sötnöt!

Mamma tycker att det är viktigt att man stöttar bygden så varje år så försöker jag shoppa i ett par affärer här i Vilhelmina.. Detta året lyckades jag bra då jag t.ex. shoppade denna tjusiga zebrakofta.

Här ser ni mig och Natali in action på Klädiz..

Vi har bowlat, himla kul! Men jag är inte så begåvad i denna sport.

Twinsen älskar att bowla!

Jag och Robert hade en barnfri dejt i mamma och pappas stuga.. Skönt och lyxigt!

Vi har också åkt en hel del skidor. Kaspian och Alvina undrade var liften var och varför det gick så sakta.

Men efter en del övning fick de till det!

Jag blir väldigt lycklig av att åka skidor..

Kaspian höll bra fart.

Åh hej...

Ja, och så mer pulka..

Till både barnen och morfars stora glädje så har det också blivit ett par mil på skoter.

Så magiskt vackert!