Badbebisar

Våra bebsiar älskar att bada, de får ett uppspelt och nyfiket ansiktsuttryck och jag tycker det ser ut som att de njuter i det varma vattnet. Bilderna är från förra veckan då de badade tillsammans med Robert. Vi fick sedan lite skäll från hemsjukvården eftersom man tydligen inte får bada tillsammans med prematurbebisar pga infektionsrisken. Hoppsan, men man kan ju inte ha koll på allt. Så numera får de bada själva med mamma och pappa på sidan om.
Den blå sladden ni ser på Alvinas mage är numera borttagen, twinsen hade tidigare en s.k. apnédosa för att kontrollera deras andning. Dosan larmade om de inte tagit ett andetag på 20 sek. Men nu är deras andningsförmåga helt färdigutvecklad och vi har inte använt apnédosan på en vecka. Skönt med en sladd mindre!



Alvina simmar!



Kaspian är nästan lika hårig som sin pappa

Twinsen har varit snälla inatt och vi har sovit ok mellan matningarna. Idag myser vi hemma som vanligt och det enda vi har på schemat förutom det vanliga är att svabba bort alla bröstmjölksfläckar på golvet. Så sjukt äckligt, jag fattar inte hur det har gått till men golvet ser ut som att det fått mässlingen, fast inte röda fläckar då.

Mammas tjej börjar bli stor...eller mindre minimal.

Alvina har växt ur sina första byxor i storlek 32. Hon har nu storlek 38 lillskruttan!!

Kaspian charmar Anton och Anja

Mammalyx!

Barnen är nyätna, nybytta på och mamman nyduschad. Robert har kört ett litet plock och städrace innan han åkte till träningen. Dubbelamningen gick som på räls. Kaspian är bättre på att äta då de dubbelammar. Jag antar att det beror på att utdrivningsreflexen kommer igång då Alvina glufsar i sig likt en liten sugpropp. Så nu njuter jag av lite egentid då barnen sover. Jag njuter av en kaffe latte och en liten chokladbit.


Mums för Mams

 Just nu är mammalivet väldigt härligt, enkelt och lyxigt. Att vara tvillingmamma och bara ha kvar en knappsnålhuvudsstor del av sitt "eget liv" gör att man blir bra på att uppskatta det lilla i vardagen och njuta då man kan. Att man dessutom har två små hjärtegryn att lukta, pussa och titta på gör njutningen ännu större!

Skötbordsaction!

Kaspian kissade precis sig själv i munnen då jag bytte blöja på honom. Inte lätt att ha pillesnopp.

Hemsjukvårdsdags igen

Idag är det måndag och hemsjukvården har varit här igen, de kommer varje måndag och torsdag. Barnmorskan heter Karin och är en supergo medelålders kvinna. Kaspian väger nu 2630 g och Alvina 2230 g. Alvina hade gått upp 100 g sedan i torsdags men Kaspian hade samma vikt tyvärr... Han är inte lika bra på att amma som sin syster och det är nog troligtvis därför han har varit lite arg den senaste tiden. Han är hungrig stackarn. Prematura tjejer är ofta bättre på att suga och få tag jämfört med pojkar, tjejer är bättre överlevare helt enkelt. Komiskt att tjejer ska måste vara tuffare än killar redan som spädbarn för att överleva och lyckas i den stora, stygga världen.

Idag är vi 37 veckor! Vi har bott utanför magen i 17 dagar.

Känsla av otillräcklighet

Kaspian provar djungel-babysittern. Liiite för stor fortfarande =)

Våra små gullungar är 90% av tiden lätthanterliga drömbebisar. Igår var första gången som de båda bestämde sig för att ge sin mor ett styrkeprov. Oturligt nog var dessutom Robert för första gången borta ett riktigt långpass igår då de var i Skövde på bortamatch. Mina sötnosar började 10 min efter att Robert åkt att skrika för full hals samtidigt. De är lätta att trösta en och en då det oftast hjälper att bära, vyssa och prata med barnet, de blir då snabbt lugna igen. Men jag kan inte bära båda två samtidigt. Jag lyckades iaf lyfta upp båda på mitt bröst/mage i soffan och så låg vi så en stund tills Alvina tystnade. Så jag kunde bära vidare på Kaspian. Men efter en kort stund så började Alvina igen så jag fick köra växelvis tröstning-bärning mellan twinsen. Då båda två var lugna drömbebisar igen var jag tvungen att gå in i ett annat rum och gråta en skvätt själv. Fy, det känns som att hjärtat ska gå sönder av att se dem ledsna och jag känner mig såå otillräcklig då jag inte klarar att trösta dem och ge dem vad de behöver en och en. Min högsta önskan är ju att kunna ge mina barn allt.

Titta så runda kinder vi börjar få!

Att amma båda två då jag är ensam är också ett trixigt jobb. Då jag ammar den ena oroar jag mig för hur länge den andre ska hålla sig lugn innan hon/han också vill ha. Så jag försöker amma dem växelvis också för att vara rättvis men samtidigt så har man en gnagande känsla i magen att man inte ger något av barnen tillräckligt då de inte får suga tills de själva tycker att de är klara. Menmen, så länge jag inte kan göra en klon av mig själv likt fåret Dolly så gör jag ju mitt bästa och jag hoppas att det räcker till utan att barnen får några bestående men.

Så härliga men ibland sååå jobbiga..

Jag fick ialla fall sällskap och hjälp igår av Mariell och Ann-Ida vilket var extremt skönt eftersom det möjliggör att jag hinner pumpa brösten, äta och gå på toa. Men jag hoppas att Robert inte är borta så många heldagar till. Kaspian var inte nöjd på hela dagen igår och i natt och jag har aldrig varit så trött tidigare som jag var igårkväll och i skrivande stund.

Oj nu är vi föräldrar!

Robert är så trött att han brygger kaffe utan kaffefilter. Jag läser tidningen utan att veta vad jag har läst. Jag har prioriterat bort bodylotion från mitt liv. Har aldrig tänkt på hur låååång tid det tar att smörja in hela hudkostymen efter varje dusch. Nu får fejset en smörjning och sen får det vara bra. Är vi riktiga föräldrar nu?