Vilken dag!

Vilken dag vi hade igår! Om jag skulle skriva allt om gårdagens bröllop skulle detta bli ett väääldigt långt inlägg. Ska försöka hålla mig ganska kort.
Vigseln hölls i Lyses kyrkoruin. Det låter kanske inte så mysigt att gifta sig i en ruin. Lite spookie-varning kanske. Men denna kyrkorutin är otroligt vacker, högtidlig och pittoresk. Här började det stora gråtkalaset. Först blev jag så rörd då jag såg Linda och Henke- det var så sagolikt vackra att ögonen svämmade över. Lagom tills jag hade hämtat mig från denna snygg-chock så talade prästen så himla fint att tårarna började spruta igen (mer info om prällen kommer senare-han är en man med många talanger kan man minst säga). Jag grät som mest då prästen talade om Linda och Henkes lilla hund Bosse. Det var så fint. Efter vigseln då vi kastat ris, kramats och fotat klart så dumpade jag och Robert twinsen hos svärmor och svärfar som bor i området. Då vi pussat barnen hejdå begav vi oss till Lyse strand där kvällens middag och partaj skulle husera. Där serverades vi bubbel och goda tilltugg. Jag hade fått användbara tips av min nära vän och svägerska som dessutom är trebarnsmamma. Hon är van att gå på kalas och vet hur man partajar på smartast möjliga sätt då man vet att man måste upp i ottan för att älska och ta hand om sina små gosetroll. Hon gav mig tipset om att gå ut ganska hårt i början- alltså frosseri i välkomnstskumpan för att komma i rätt stämning. Sedan kan man hålla en lagom nivå under middagen för att sedan trappa ner och byta ut all alkoholhaltig vätska till vatten/läsk efter kl 23. (jag har ju iof egenskapen att kunna vara social, dansa och släppa loss utan alkohol- men att ha lite bubbel under klackarna gör det hela lite roligare. Faktiskt). Jag drack i allafall tre glas skumpa i rask takt. Man får passa på då man är barnfri. Weeeeeeeeh, så kändes det i hela kroppen (både pga bubbel men också all kärlek i luften). Jag hade sedan tur med min borsplacering. Det var jag och 5 karlar (varav två av Henkes lammköttsvänner =) ). En av tjerna vid mitt bord hade blivit sjuk och en annan med det kvinnliga könet försvann tidigt till ett annat bord av någon anledning. Men jag klagade inte, tvärtom! Kunde inte haft det bättre (ni hör ju själva: 3 killar/män + 2 lammkött= Sweet!!). Sedan var det dags för middag. Fantastisk mat! Henkes föräldrar äger ett par restauranger i Göteborg och hade fixat en fantastisk måltid. Efterrätten var bäst (chokladpanacotta med färska hallon). Middagen var som det brukar på bröllop full med tal, spex och underhållning. Här återupptog jag min kavalkad i gråt. Framförallt då Lindas pappa höll sitt tal, det kom från hjärtat. Sedan var det dags för mig att hålla tal. Hujedanimig så nervös jag var. Jag fick tom titta ner på min egen bröstkorg för att undersöka om man kunde se hur mitt hjärta slog. För det kändes som att hjärtat var på väg att banka sig ut genom bröstbenet. Men mitt tal gick tack och lov bra! Orden liksom bara flöt i en strid ström från hjärnan och ut genom munnen. Inget hjärnsläpp eller upphakning. Jag fick inget akut anfall av Tourettes heller, inga svordomar eller könsord passerade mina läppar- bara fina ord. Puh. Jag fick beröm efteråt från flera håll och Robert sa att han var stolt över mig vilket gjorde mig glad. Då middagen var avklarad fylldes dansgolvet snabbt av danssugna fötter, svängade höfter och hoppande kroppar. Gissa vem som var DJ? Prästen! Bra musiksmak hade han- Jag dansade faktiskt så mycket att jag både har skavsår och rejäl träningsvärk i både ben och rumpa idag. Lite senare serverades det bröllopstårta, kaffe och avec. Döm om min förvåning då jag möttes av ingen mindre än prästen (igen- det är sant) då jag kom till baren för att få min Baileys serverad. Vilken stencool präst. Är det Gud som gett honom denna förmåga till multitasking måntro? Dessutom såg han bra ut och var inte så många år äldre än mig själv. Jag frågade honom om det inte var lite ogudaaktigt med Baileys (Gud kanske föredrar Obo´y, men det trodde inte prästen). Kvällen som följde var magisk på många sätt. Bröllop har alltid de bästa festerna eftersom alla är så glada. Jag blev själv lite nykär i min man då man tänkte tillbaka på vårt eget bröllop för två år sedan. Det underbara är att jag till och mer älskar honom djupare idag, efter våra två år som gifta. Att vi har blivit föräldrar och att vi växt in i detta på ett sådant bra sätt gör min kärlek djupare och mer intensiv. Häftig känsla. (ledsen för dessa puttinuttiga sockersöta ord, kanske inte är så intressant läsning för andra än just mig och Robert. Men jag kan inte låta bli). Klockan två tackade jag och Robert motvilligt för oss. Vi ville stanna men eftersom vi har två vilda twins att kliva upp med kl 6 gjorde att vi kände oss så illa tvugna att sova några timmar. Idag mår vi som vi förtjänar. I say no more. Men mest pga av sömnbristen, helt klart. Men dagen har ändå varit bra då hela bröllopet rundades av med en  härlig brunch idag. Twinsen fick följa med på denna och de charmade som vanligt brallan av övriga brunchare.
Det som var allra bäst under dagen var helt klart Linda och Henkes genuina glädje. Båda två lyste av lyckorus, eufori och kärlek. Stämningen var verkligen på topp hela dagen och det var inte tråkigt en enda sekund. Tack Linda och Henke för en fantastisk dag.

Här kommer det übersnygga paret in i ruinen...

Vigselakt... Inte ett öga torrt..

Fantastisk klänning! Väldigt "Lindig"
Innan vigseln var jag så nervös att jag nästan spydde och kissade på mig. Men då paret och prästen väl var på plats så släppte nevositetsklumpen i magen och byttes ut mot en lyckokänsla i hjärtat..

Förväntansfulla och partypeppade till tusen!!

Twinsen fick vara med i kyrkan (Alvina hade klätt sig i vitt i ett sista desperat försök att sno Henke från Linda). Se det sårade och ledsna uttrycket i hennes ansikte nu efter vigseln. Slaget är förlorat för alltid!

Fina Sara och Matte som jag tycker såå mycket om

Här dumpar vi twinsen för att kunna kalasa barnfria. Jag kände mig väldigt lugn och tänkte knappt på våra små under kvällen. Svärmor och svärfar har ju uppfostrat 6 barn och har ju således en viss rutin...

Barnfria till sist.. Bubbel i glaset.
Hörde jag en skål?

Fösta måltiden som herr och fru Åhnbrink

Min man som är som ett årgångsvin..blir bara bättre och goare med åren.

Tårtdax! Måste också berätta att jag hade ett litet av ett hedersuppdrag under kvällen. Nämligen att hjälpa bruden då hon skulle gå på toa. Att kissa i brudklänning är en konstart. För vem vill ha gula fläckar i spetsen? Och det är på toaletten alla tjejer har sina allra bästa och roligaste samtal. Håller ni inte med mig?
Jag och Linda hade i allafall supertrevligt inne på dass!

Matte- min exemplariske bordsherre underhöll mig hela kvällen lång!

Lyse strand by night

Min favorit-Macka var också på plats. Det är helt omöjligt att ha tråkigt i denna personens närhet!

Trots alla mina gråtattacker höll sig make-upen på plats.
Jag hade ju naturligtvis preppat med både vattenfast mascara och näsdukar.

Var tvungen att ta en vila-fötter-från-dansgolv-paus. Det är sjukt kul att gunga då man har ett par glas bubbel i magen.
Ni borde prova!

Bröllop!!!

Love is in the air! Idag blir våra fina vänner Linda och Henke äkta makar. Jag kommer böla ihjäl mig. Är på väg mot kyrkan nu. Kaspian la precis en köttfärssås-spya på sina finkläder. Men vad gör det, han är söt ändå. Och ikväll är det PARTY!!!

Räkfrossa

Här äts det färska räkor så att det står härliga till. Det kommer snart att ploppa ut räkrumpor ur öronen på mig. Mmmmm så gott!

nam nam nam. Tänk att insekter från havet smakar så gott!

Mot Lysekil

Vi hade planerat att komma iväg tidigt i morse. Men så råkade vi fastna i ett Dexterfrosseri igårkväll. Dexter (TV-serie) är så sjukt beroendeframkallande. Sviterna efter vår TVkväll ledde till att vår morgon inte blev så värst effektiv. Men nu sitter vi äntligen i bilen. Våra barn tycker tydligen att det är trist att åka bil så det känns som att det blir en lång resa.. De har redan tröttnat på de medpackade bilroarleksakerna. Så nu blir det att växla om till lektantsmorsan istället för att blogga. Hoppas ni har en härlig fredag!

Strandraggare..

Min snygga speedosman!! Och mina badtokiga twins! Kärlek!

Våra twins ääälskar att bada. De skulle bada hela dagen lång om de fick. De plaskar, simmar, dyker och leker under stort stoj och mycket skratt. Vi har en till familjemedlem som är likadan. Och det är inte jag (jag tycker om att ta ett kärringdopp, ta några hastiga simtag och sen upp igen, snabbt som attan). Nu har jag märkt ett annat personlighetsdrag som tycks ha gått i arv. Strandraggar-genen. Min vackra man tycker om att ha speedos på sig då han badar. Oftast så vågar han inte eftersom hans vänner trakasserar honom och tar i stället på sig mer accepterade Svensson-badshorts. Men om Robert själv får välja så blir det speedos alla dagar i veckan. Likt en hårig spanjor på playan. Jag tycker att Kaspian verkar vara likadan som sin far. Då han får använda sina bajssäkra speedos-badbyxor så blir han liksom lite extra stolt, visar upp sig och liksom spanar omkring sig med en uppblåst och högfärdig uppsyn. Jag älskar båda mina strandraggare oändligt mycket!

Lazy

Idag har Robert varit iväg hela dagen och jag och twinsen har roat oss på egen hand. Vi har inte gjort många knop. Jag har försökt öva mig på att "bara" vara mamma. Inte samtidigt städa, sortera, plocka undan, blogga, facebooka, skriva sms, tvätta, eller springa på stan. Herregud, de fyller ju ett helt jäkla år i slutet av augusti. Vart har det året tagit vägen? Nä, jag måste bli bättre på att vara i nuet. Att bara vara här och nu och inse vilket privilegium det är att vara hemma med sina barn. Att busa, att smeka deras mjuka hud, att leka med en stekspade eller ett skosnöre med genuin inlevelse, att sjunga en sång med syfte att just sjunga och inte roa så att jag kan göra mina sysslor. Det har varit en mysig dag, även om det kan vara ganska så påfrestande mellan varven. Jag skulle vilja klona mig själv ganska ofta.
Nu ska jag sätta fart och packa inför en Lysekilsweekend. Robert är ledig i morgon så vi ska packa in oss i bilen så tidigt som möjligt. Sen väntar ju bröllopet mellan Linda och Henke på lördag!! Kommer bli sååå kul!

Kaspian tog en morgon-powerwalk i hallen med sin vagn...

Det blir ofta konflikter om alla grejer hemma hos oss... Och det är väl bara början antar jag.. Trots dubbla uppsättningar av mycket vill de alltid leka med samma..

Jag kan också promenixa med den här nu! Lite skräckblandad förtjusning fortfarande.

Titta, jag kan göra som min mamma...

....Så här gör hon! (obs, inget kaffe i koppen idag. Jag vill inte ha någon favorit i repris...)

Godingarna. De har säkert tryckt i sig ett hekto gräs och grus idag... Hoppas det är nyttigt..

God morgon!

Jag är världens lyckligaste som får äta frukost med dessa två underverk varje morgon! Men jag önskar att de var lika intresserade av att läsa GP, äta i lugn och ro och sitta still på morgonen som sin mamma. Men man kan inte få allt här i livet..