Panik

Lagom tills att jag ska lägga makeup över mitt rödblanka nylle inför middagen så inser jag att min sminkväska inte inte är här!! Jag är säker på att jag packade den. Eller? Så nu blir det rudolf style på samtliga kommande bilder..

Det var värt lite träsmak i baken att ta sig hit..

Twinsen är inte ett dugg rädda för havet.. Snarare tvätom. Det är ett heltidsjobb för två att ha semester med tvillingar som går.. I allafall om man vill ha dem med sig hem i intakt skick.

Nedanför vårt hus. Det är fortfarande lågsäsong här så vi behöver inte trängas direkt..

Här bor vi!

Mellis för några ynka kronor.. Man blir häpen över hur billigt allt är..

Då twinsen somnar slänger sig jag och maken på varsin solstol. Eller tar en massage.  

Lunch

Beachboy nr 1. Jag kan inte vända bilderna....grr...

Beachboys nr ett och två..

lyckliga

VIP

De flesta känner till att thailändare är trevliga. Om man har barn är de om möjligt ännu trevligare. På gränsen till stört trevliga. Vi kan inte gå mer än 10 m innan det bokstavligen rusar fram människor från alla håll och kanter som vill gulla och busa med våra små. Framför allt med Alvina. Troligtvis pga hennes blonda kalufs men kanske också för att hon är snäppet mer social och charmig jämfört med sin bror. De kommer fram och pratar snabbt på oförståelig thailändska. Sedan ropar de till grannen samt svägerskan och alla kusiner som också kommer fram. Och så står de så och ojar sig och skrattar. Jag förstår inte vad de är så fascinerade av. Men det är kul. Fast då man blir stoppad 10 ggr inom loppet av 5 min kan jag bli lite less. Folk är inte heller rädda för att förse våra små med ätbara ting av olika slag. De har redan fått kex, juice och kladdkaka...utan att reflektera det minsta över vad deras mamma tycker. Min måttliga form av bacillskräck samt socker-restriktioner har jag fått lägga på vinden för ett tag. Det är ingen idé att kämpa emot. Man får ta seden dit man kommer helt enkelt.

Så här ser det ut hela tiden. Här en bild från igår då vi checkade in. Kvinnan i receptionen  slet åt sig Kaspian innan vi ens hann berätta vilka vi var eller vad vi ville. Det är likadant på butiker och restauranger. Twinsen har the time of their lifes...

Men att ha twinsen med sig kan också underlätta faktiskt. Att ha med sig Alvina är att ha ett fett VIP-kort i fickan. Vi slapp t.ex. köa då vi paserade säkerhetskontollen i Turkiet. Vakterna såg Alvina varpå de skrek högt och vinkade fram oss omedelbums. Sedan sket de fullständigt i att vi hade handbagaget fullastat med stora tetrapack med färdigblandad välling. I Sverige vill de iaf titta på vällingen innan man kommer förbi. Även framme i Thailand fick alla övriga resenärer scanna bagaget innan vi blev insläppta i landet. Då vi kom med våra megaväskor och twinsen så öppnades sim salabim en extradörr så att vi slapp både köa och säkerhets-scanna väskorna. Så om jag i framtiden skall sadla om till terrorist så kommer jag lätt kunna bli framgångsrik- så länge jag plockar med mig twinsen.

Bild från planet. Att ha extra benutrymme är ett måste om man flyger med barn. Här på bilden sover Alvina på sätet bredvid och Kaspian på golvet. Barnen sov typ bättre på planet än vad de gör hemma i sängen...

Jag stannar här.

Nulägesrapport: twinsen sover efter 2 h bad under morgonen. R får massage. Jag har rivstartat brännan och glor på ett turkost hav. Vi kommer nog aldrig hem igen. Ge mig en enda anledning.

Änglar och feta fötter

Hejsan! Vi är framme! Mår just nu så bra att jag nästan måste nypa mig i armen lite. Den toklånga resan hit har överträffat alla förväntningar. Peppar, peppar så har twinsen agerat likt två väluppfostrade muntergökar trots en lång flygresa, taxi i 4 timmar och 1 timmes båtfärd. De har varit glada och nyfikna och väldigt lätta att handskas med  i ett helt dygn. Det är nog mest Robert och jag som har haft det lite kämpigt med galopperande överskottssvett från alla håll och kanter samt svullna fötter och ben likt vi var höggravida båda två (mina fötter vällde ut över skokanterna...äckligt)... Är det åldern eller? Och ja, jag hade stödstrumpor..
De påstådda översvämningarna och hällregent över Thailand som tidningarna skriver spaltmeter om har vi inte heller sett röken av.
Ikväll har vi badat i det pissljumma, turkosa havet (twinsen höll på att dö av glädje) och ätit gott på en mysig strand på restaurangen (våra änglar sov i vagnen). Som sagt, jag får nypa mig i armen.
Nu ska vi packa upp och få lite ordning i vårt lilla hus.. Bilder kommer senare!!

Hejdå!

Nu är vi på väg till flygplatsen! Wihooooooooo! Thailand gör er redo för nu kommer the Vilahamn twins och då kan vad som helst hända. Vi har internet på hotellet så jag kommer naturligtvis att fortsätta blogga!

Svett

Efter att i princip fått utkämpa ett krig idag då twinsen skulle ut och leka är jag om möjligt ännu gladare över att fly Göteborgshösten. Att ta på två gangsters vinteroverall, varma skor, mössa och vantar är svettigare än ett spinningpass. Då man fått på den ena har den andra hunnit klä av sig diverse plagg igen och så håller man på. Man kan bli tokig för mindre.

Eftersom jag inte använder kameran så flitigt får jag plocka fram gamla bilder i stället.
Bild från förra vintern (I Vilhelmina)då twinsen var betydligt mer lättresonliga
gällande att klä på sig overall då det är kallt ute.
Då var de så följsamma och snälla men du beter de sig som trotsiga pubbe-ungar.
Vad hände?

Inget gnäll och vantarna stannade på sin plats.

Som sagt, det känns inte jättejobbigt att vi ska klä twinsen extremt sparsamt den kommande tiden