Tänk positivt

Hej! Liten rapport ifrån sjuksängen där jag fortfarande ligger. Alltså den här j-a vinterkräksjukan har storhetsvansinne. Jag har varit i princip utslagen sedan i måndags. Att dricka ett glas vatten känns som en prestation i marathon-klassen. Jag får maxpuls av att promenera mellan säng och toalett. Men jag är inte alls less. Nej då. Inte alls lite besviken över att vi tvingas ställa in alla våra sociala aktiviteter för tredje (!!!!) helgen i rad. Vi skulle enligt planerna fira jul och äta julbord med vårt kompisgäng i morgon- en viktig dag som vi tillsammans planerat sedan i höstas. Men vaaaad gör det liksom? Lite glögg, skratt, värme, kärlek, hembakt julgodis, choklad, juleljus och ett dignande julbord... Som sagt. Jag är inte alls bitter. Nej. Inte.
Jag försöker i stället glädja mig åt följande:
1. Min mage är extreeeemt platt. Eller snarare att den börjar bli konkav. Men vad fasen gör en platt mage för nytta i december?? Det är ju inte juli och beachsäsong ändå. Ganska ovärt alltså.
2. Jag har kollat på dum-TV, en ganska trevlig men hjärndöd aktivitet som jag aldrig tar mig tid till annars. Jag har t.ex. tittat på Real Housewifes of Beverly Hills och säger bara OMG.
3. Slut på positiviteter. Detta suger hästballe.

En vecka till med denna magsjuka så kommer jag va lika mager som dessa housewifes. Perfekt med marginaler inför julens frosseri...? Eller??
Bild från google.

Snälla skjut mig

Så känns det. Jag trodde att jag hade en mage av stål men icke. I måndags fick jag åka hem från jobbet med magsmärtor och illamående och sedan dess har jag knappt kunnat stå upp. Oh helloo vinterkräksjukan. En nära-döden-upplevelse. Idag mår jag något bättre även om toalettbesöken fortfarande är frekventa och jag har bara fått i min några havrefras, en apelsin och ett glas julmust på hela dagen. Känner min ynklig, svag och hela kroppen värker.
Men barnen mår bra- tack och lov! Robert är bättre efter 6 dagars (!!!!!) kräkande. Han han blivit mager som en lyktstolpe stackarn, hans klocka som brukar sitta på handleden fladdrar omkring runt armbågen just nu..
Det enda som är positivt är att man får ett visst perspektiv. Man ska verkligen inte klaga när man är frisk och mår bra.
Så dagens tips: handsprit. Handspriten skall bli vår nya husgud.

Vinterkräksjukan is all over the place:(

Less och sur...och besviken...och lite bitter också!

Alltså nu är jag LESS! Förra helgen spenderades med att torka spyor och ta hand om en mycket sjuk Alvina. Vi har sedan haft en väldigt frisk och kräksfri vecka. Men i morse var det dags igen. Nu vräker Robert ur sig både det ena och det andra lite här och där. Således blir det ÄNNU en helg i karantän och total isolering från omvärlden. Vi som hade sååå mycket kul på vår helg-agenda! Vi skulle få både finbesök i form av efterlängtade vänner samt besöka Jul på Liseberg. Och baka lusebullar.
Fasen också. Jag har stängt in Robert i sovrummet med strikta förhållningsorder om att inte komma ut. Jag smyger in lite juice då och då så att han inte ska kolavippa men i övrigt vill jag helst inte se honom. Jag är har kräks-fobi och är livrädd för att själv bli smittad..
Självklart är det mest synd om Robert. Fast jag är en elak fru och tycker mest synd om mig själv då jag inte får träffa Sandra, Helene och lilla Vincent i morgon.
En annan sak som gör mig SUR är att det inte går att lägga upp bilder på bloggen just nu. En blogg utan bilder är ju lika trist som att spendera en fredagkväll isolerad och ensam på soffan.
Nu ska jag tröstäta något chokladigt. Vi hörs! Om jag inte också blir smittad vill säga....burr...hemska tanke!

Siraps-zombie, TRX och tights

Hej! Haft en dag med sirap i hjärnan. Varit så obeskrivligt zombie-trött och mest bara hallucinerat och dagdrömt om chokladpraliner hela dagen. Inte likt mig.
Då jag släpade mig in genom dörren efter arbetsdagens slut så överrakskade min amazing make mig med en present!! På en vanlig sketen torsdag. Min trötta sirapshjärna blev så glad att jag ramlade ihop på köksgolvet och grät en liten stund av glädje innan jag ens hunnit öppna presenten. Då jag samlat mig en liten stund så öppnade jag och fann till min stora glädje en TRX!!! Nu kanske inte alla vet vad en TRX är men det är ett av mina absoluta favorit-träningsredskap. Och eftersom mitt knä fortfarande strular (buhäää!!!) så är det ju perfekt att kunna träna hemma (att åka till gymmet hinns bara med en gång i veckan tyvärr..). Med en TRX tränar man väldigt funktionellt och med sin egen kroppsvikt och det är precis vad jag gillar. Jag skulle hellre döden dö än att träna i någon typ av styrketräningsmaskin- not my style. Jag tänker inte rada upp fler fördelar med TRX- ni kan googla om ni är intresserade.
Tillbaka till min glädjefnatt:
Sofi: ÅÅÅÅÅHHHH en TRX!!! Tjohoo!! Detta är den finaste present jag någonsin fått!!!!! Buhuuuuu (glädjetårar) ÅÅh vad jag är lycklig! TACK!!(Och JA, jag har en tendens att överreagera åt alla håll och kanter då jag är zombietrött). Men varför får jag en present NU??! IDAG???
Robert: Tja..jag tänkte att det skulle va trevligt att titta på dig när du har på dig träningstights...

Fair enough. Män är roliga alltså. Men jag ger blanka f-n i att han är lite pantad så länge han köper presenter till mig!! TRX bilder på mig och twinsen kommer... just nu strular bildnedladdningen...grr!!!

Jag hjärta Bing

Hej!
Goda nyheter. Alvina är frisk igen. Något sliten, matt och liten i maten kanske. Men hon är inte grön/vit i ansiktet längre, hon skrattar, busar och surar som vanligt. Skönt. Jag  var orolig på riktigt ett tag.
Idag har vi haft en viktig premiär. Julmusikspremiär. Glöggen, skumtomtarna och julmusten tjuvstartade vi med för redan några veckor sedan. Varför inte liksom? Man är ju galen om man inte tillåter sig själv lite julinspirerad njutning.
Men jag måste säga att jag nog njuter mer av julmusik än julmust. Faktiskt. Och jag älskar gamla klassiker som Bing Crosby och Frank Sinatra allra mest. I morse då jag klockan 6 satt på min bubbelgumsrosa cykel och tappert kämpade mig fram genom regn och rusk genom ett becksvart Göteborg- det var då jag fick min snilleblixt. Varför inte piffa till min mörka cykeltur med lite Bing Crosby? Så då gjorde jag det. Och det var magiskt. Som i ett trollslag så förvandlades min ganska trista, kalla och blöta cykeltur till en mysig upplevelse med kärlek och julstämning i varje cell av min kropp. Mina mungipor åkte uppåt och jag nästan seglade fram på min cykel längs gatorna. Jag tänkte på att december snart står för dörren, att vi ska adventspynta på söndag och att vi ganska snart åker hem till Vilhelmina för att fira jul och detta resulterade i en liten skvätt av glädjetårar på min kind. Jag älskar julen. ÄLSKARÄLSKARÄLSKARÄLSKARÄLSKAR. Och jag älskar allt som hör julen till. Så, det är dagens tips. Om det är mörkt, kallt och trist ute så lyssna på lite Bing Crosby och din moll byts ut till dur illa kvickt. Promise!!

Love U!

Stackars liten

Hej! Söndagkväll och vi är inne på vår fjärde dag med magsjuk dotter. Idag trodde vi att det gick åt rätt håll då hon varit relativt pigg. Men ack så fel vi hade. Då vi satt samlade vid middagsbordet och skulle avnjuta en härlig, rykande nybakad, hemmagjord pizza så la Alvina en sådan (höhö) rakt över alltihop. Denna händelse drog väl ner den mysiga stämningen en aning kan man säga. Stackars vår lilla tjej som trots alla spyor, aktiva tarm och feber har varit väldigt tapper hela helgen. Jag är också extremt tacksam över att vi övriga tre familjemedelmmar är pigga och krya och inte känner oss ett dugg illamående. Peppar, peppar, ta i trä.
Jag har som ni kanske förstår inte så mycket att rapportera om denna helg. Vi har bara försökt göra det bästa av situationen. Vi har kollat på film i timmar, mutat Alvina med isglass och tvättmaskinen har fått slita hårt då magsjuka tvååringar verkligen lyckas lämna illaluktande och kletiga spår på det mesta... I say no more. I morgon skall jag dock lämna hemmet och jobba och det är Roberts tur att vabba. Det känns bra. Jag är inte så bra på att vabba då just spyor är det mest stressframkallande som finns. Jag höll på att kasta in handduken efter 60 minuter i fredags efter att Alvina innan kl 08.30 hade hunnit kaskadspy i tre olika rum och Kaspian snällt skulle "hjälpa till" med uppstädandet samtidigt som jag försökte trösta en hysterisk Alvina. En nära-döden-upplevelse.

När hon inte kräks så sover hon....

Lite överallt och hur som helst..