Är jag ensam eller är det fler som känner sig höst-sega och trötta. Jag fattar noll och ingenting men hela min kropp verkar ha gått i strejk. Jag tycker att det känns tungt att det är höst. Att vi har flera månader av mörker framför oss. Jag älskar krispig luft och att shoppa nya piffiga höststövlar. Och levande ljus såklart. Fast det är ju skitsamma då man är för trött för att tända ljus på kvällen (måste resa mig ur soffan) och tid för att shoppa nya höststövlar känns lika avlägset som en mjukglass som smälter i solen. Helgerna passerar i ultrarapid. Helgen skall fyllas med allt som inte hinns med under veckan. Både roliga och aktiviteter lika spännande (läs kräksframkallande) som att kolla på fotboll på TV. Typ städa, handla, fixa, bjuda vänner på middag, dricka vin, barn-aktiviteter för twinsen, träna. Hur ska jag hinna shoppa piffiga skor och andas krispig höstluft mitt i allt? Jag tycker inte alls att det känns lockande att lördags-trängas på stan tillsammans med halva Göteborg med vår dubbelvagn. Då tillbringar jag hellre tid med kidsen i lekparken. Faktiskt.
Nu har jag i allafall tröst-gottat mig. Jag har anmält mig till ett lopp. En liten ljusglimt i höstrusket. Även om jag förstår att det kan låta märkligt att man anser att springa 19 km i en lerig skog är en ljusglimt och glädjekälla. Men det tycker jag (har troligtvis något fel i huvudet). Ett annat plus med att vara anmäld till ett lopp är att man får en rejäl spark i baken för att inte tillbringa
alla kvällar halvdöd i vår soffa. I november skall jag springa Finalloppet som är ett ganska litet lopp som anordnas i Skatås här i Gbg (ca 5000 löpare). Jag har aldrig sprungit så långt tidigare men det ska nog gå finfint. Jag går in i detta men min vanliga inställning: Hur svårt kan det vara?? 19 km rakt in i skogen- det blir kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar