Tvillingkaos, vardagsliv och kärlek hos familjen Vilahamn: En perfekt familjekväll på Liseberg..or not.

Hej!
Vet ni vad? Vi har snöööö! Det är magiskt vintervitt ute och det gör mig lycklig. I lördags var jag inte så lycklig. Vi som var tvugna att ställa in vårt efterlängtade julbord i lördags kände vi oss lite lätt snopna och var tvugna att lite snabbt utforma nya, roliga planer för att inte deppa ihop. Planen blev: Jul på Liseberg. En perfekt plan. I allafall i mitt huvud där planen såg ut såhär:
Vi strosar omkring, hand i hand och njuter av alla juleljus. Vi handlar brända mandlar och glögg på julmarknaden. Twinsen är hänförda och glittrar med ögonen. Robert pussar mig kärleksfullt på pannan. Vi lyssnar på julsånger och tittar på alla djur vid "Nordens ark" och vinner Stjärnvinsten på Aladin-hjulet. Sen äter vi något gott på någon mysig restaurang. Illamåendet lyser med sin frånvaro.
Verkligheten blev nästan så. Eller, inte så värst likt. Tydligen hade halva Göteborg samma Lisebergs-plan som oss. Eller så hade jag förträngt hur överjävligt Liseberg är på lördagar.
Vårt besök inleddes med att leta parkering och stå i bilkö en timma. Sen fick vi köa lääänge för att komma in. Mina tår var redan genomfrusna. Puh tänkte vi när vi ÄNTLIGEN var innanför portarna. Twinsen som skött sig snyggt börjar nu knorra och sura i vagnen och vråla efter mat. Mina bananer i väskan dög inte utan de slängs ilsket på marken. "Mamma, MAAAT!!!" Så vi börjar leta ett passande ställe att äta. Och kan ni tänka er. Det är KÖ för att ens ta sig in på samtliga restauranger. Great. Då Kaspians vrål ökat i volym så att folk börjar glo så hittade vi till vår stora glädje "Lapplands-avdelningen" där vi ganska snabbt kunde införskaffa Souvas med renkött vilket föll twinsen i smaken. OCH man kunde äta framför en brasa. När twinsen var mätta och belåtna tänkte jag att NU, NU jäklar börjar MYSET!!! Men då blev det ju såklart inte. Dels för att både jag och Robert var lite lätt illamående och bleka i nyllet (vi trodde att vi mådde bra innan vi åkte). Inte så pussiga alls faktiskt. Dessutom så var det stört omöjligt att kunna njuta av de vackra juleljusen utan att gå in i någon eller själv bli omkullputtad av folkmassan. Det var på riktigt vidrigt. Det kändes som att jag hamnat på Gekås eller i en bar på Avenyn en löningslördag. Man fick hålla reda på fötterna och vagnen och rikta sin fulla koncentration mot hur man skulle ta sig framåt. Jag måste också tillägga att det var svinkallt. Svinkallt. 7 grader minus och för er som inte varit i Göteborg en vinter så ska jag berätta att - 7 grader i Göteborg motsvarar - 27 grader i Vilhelmina. Efter en timma i trängseln så hade både jag och Robert tappat känseln i både fingrar och tår (trots yllesockar, långkalsonger, Fjällrävenjacka och tjock mössa). Som två isglassar haltar vi omkring och ber om ursäkt för vår traktorvagn som alla hatar. Som grädde på moset så spelade vi lite på Skumtomte-hjulet. Vi vann inget. Märkligt. Sen åkte vi hem för att ha Glögg-mys hemma i stället. Fast då vi kom hem mådde vi mest illa och ville bara somna på soffan utan glögg. Men, men. Nu har jag bockat av skit-köa-i-flera-timmar-Liseberg på min lista. Nu har jag trängts klart för i år. Alltid något.