Fotbollsfredag och gråtig eftermiddag

Ja men vad tusan. Det här var ju inte den fredagskväll jag hade planerat..

Jefla fotboll.. Inte ens de svettiga och vältränade låren roar mig. Gäsp!!

Tur att vi hann med lite tapas innan.

För övrigt har vi varit hos ögonläkaren med både Kaspian och Alvina idag. Alvina har ju glasögon och ett ganska kraftigt synfel stackarn. Men anledning av det tyckte läkaren att vi även skulle undersöka Kaspians ögon. Och mycket riktigt så är han syn inte heller 100. Översynt +3 på båda ögonen.. Dock så tyckte de att vi ska avvakta och göra en ny bedömning i mars- ibland kan det bli bättre. I hope. Kan ni tänka er hur kul han skulle se ut i glasögon med sina lockar och välmående kindhull:) Och Alvina, mammas hjärta måste börja använda en ögonlapp för att träna upp sitt högra öga. Då läkaren fäste lappen över hennes lilla öga började hon genast började darra på överläppen och stora tårar tullade nedför hennes kunder. Fast lappen var grön med hundar på. Då brast det för både mig och Robert och vi grät en skvätt vi också. Märkligt det där med känslor av astronomiska mått- hade man dem innan barnen? 

I väntrummet. Han var så duktig och svarade högt och tydligt på läkarens alla frågor om bilder på stövlar, äpplen och Pippi långstrump. 

Barnsjukhuset hade ett spännande Pippi-skepp. Man blir ändå extremt, EXTREMT tacksam då man "endast" var där pga dålig syn. Omkring Kaspian o Alvina lekte barn i rullstol och andra med svåra neurologiska sjukdomar. Så hela eftermiddagen har jag fått kämpa emot en stor klump i halsen... Sjuka barn är nig det mest gråtframkallande som finns.