Om man måste välja en grej som är sorgligt med semester så är det helt klart följande: att man efter en veckas ledighet liksom vaknar upp ur sitt normala racer-tempo och upplever en stark känsla av "men det är ju den HÄR människan jag vill vara". Man är sååå mycket piggare, har mer energi, jag skrattar mer, känner mig gladare, har oändligt mycket mer tålamod med barnen och man är defenitivt mer närvarande i nuet. Är inte det lite sorgligt? Det är ju självklart lättare då man inte har hundratrettioåtta bollar i luften och dagens enda "måste" är att smörja sig och sin avkomma med lite solkräm då och då. Sedan vi kom hem till verkligheten igen så har jag krampaktigt försökt hålla kvar vid både semesterkänslan, semestertempot och semesterlugnet. Igår kväll då jag och Robert gick och la oss kl 21.30, skittrötta, och konstaterade att "åh så SKÖNT med FREDAG i morgon"- då visste jag att semesterkänslan var död. Men usch, nu låter jag verkligen negativ och som att jag inte gillar vår vardag. Det är verkligen inte sant. Men jag önskar ofta att man hade 8h extra på dygnet- 8 h avsatta för njutning, tid med barnen, tid för varandra och massor med tid avsatt för att pilla sig i naveln och sånt..
Mormor åkte hem igår och vi grät.
Här en bild från i onsdags så mamma, Robert och twinsen var på bio och såg nya Bamsefilmen. Jag jobbade och slet på annat håll..
Min nya bil. Gud så skönt men lite mindre logistik då vi numera har två bilar.
Jag vill bara ha lite mer sol och mer kallt vitt vin i min vardag! Ska det vara så svårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar