Lite bilder jag missat tidigare

Här är vi på Landvetter, kl är 5.30. Alvina har det gott på pappas mage

Skynda ta kort så att jag får min kaffe latte snart!! Kaspian sov sött.

Vinterpromenix

Kyrkan där twinsen döptes

Vilhelmina vinterland

Robert och Sandra på väg på en liten skidtur

Jag har fått låna en tvillingvagn som jag och barnen är ute och kör med

Robert och Sandra spurtar likt Kalla och Svan på sjön

Oh halleluja praise the Lord

Våra barn har sovit från 23.00 till 5.30 (Alvina) och 7.00 (Kaspian). Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma! Dansade en liten dans av glädje där i sängen då jag kollade klockan och nästan ramlade baklänges av förvåning.
Kan det vara en slump? Eller att barnen var uttröttade efter dopet? Eller var det så att Gud äntligen hör min bön och belönade oss eftersom vi döpte in mina barn i Svenska kyrkan?
Igår döptes ju barnen. Det var lite småstrressigt där på morgonen. Att locka hår, leta strumpbyxor utan hål i, få på barnen deras lååånga fina klänningar, tajma in barnens mat så att de inte skulle få en hungerattack under dopcermonin. Men allt gick toppenbra. Barnen skötte sig exemplariskt i kyrkan, ingen gråt och inget gnäll. De såg mest förvånade ut då de fick vatten över derad små huvuden. Jag stod mest framme vid dopfunten och bet mig i kinderna för att inte storgråta. Jag blir så himla rörd då jag är i kyrkan. Och eftersom det var mina efterlängtade bebisar som var huvudpersonerna denna dag så blev det ju såklart extra känslosamt. Känslorna stormar mest i samband med sångerna och psalmerna (stört, psalmer är ju ofta inte så värst fina men om jag hör en psalm börjar tårarna direkt svida bakom ögonlocken). Vår vän Annika sjöng så fantastiskt fint att jag fick tänka på hemska saker istället för att njuta av sången för jag ville inte storlipa inför församlingen.

Mina systrar är faddrar

Kaspian är redo för ett huvuddopp

Olav Kaspian Vilahamn heter han (Olav efter min morfar)

Vår dotter Elsa Alvina Vilahamn (Elsa efter Roberts mormor och Alvina efter min farmors mamma)

Kaspian charmade in sig totalt hos prästen Ann-Sofie

Vad är det som händer?

Efter dopet hade vi en lättare lunch och fika på församlingshemmet för vänner och släkt. Det jag gillar mest med traditioner och firande är att man samla nära och kära, man får tid att umgås och man får äta gott. Livet består av så mycket vardag att man får ta vara på ALLA chanser till fest och kalas tycker jag.

Fikasugan dopgäster

Vi fick massor av fina dopprestenter, så fina att jag nästan får lite dåligt samvete. Då man får barn får man galet mycket presenter. Först då de föds, sedan nu vid dopet och snart är det jul och jag antar att barnen kommer att få en till omgång med fina grejer. De är redan bortskämdasmå brats mina små.

Skoter, längdskidor, utegrill och långväga gäster.

Igår kom min gamla klasskompis Sandra + karl Andreas upp hit från Lidköping med anledning av barnens dop. Sååå himla kul. Sandra hade inte varit norr om Sälen tidigare. Vi hade en himla mysig kväll hemma allihopa, åt tacos, kollade på idol och drack glögg och åt karra. (Typisk fredagsmys-Svenssonkväll hahaha).
Idag har vi varit ute en kort sväng på längdskidor och med skoter till Andreas glädje. Min man som är en sportnörd föredrog längdskidor framför motordriven skoter. Pappa/morfar ville gärna köra twinsen en sväng på skotern också men kylan och det faktum att de sov så gott i vagnen satte stopp. Det får bli skoterpremiär för dem nästa gång. Vi har grillat hamburare utomhus till lunch över öppen eld (men åt inne då det är svinigt kallt..). Just nu står min läckra man och gör smaskig Thaimat och ikväll planerar vi att basta, rulla oss i snön och spela spel. I morgon blir det dop!

Flying kids och mallig mamma

Hejsan! Flygresan gick verkligen över förväntan. Såå galet smidigt och skönt om man jämför med att bila upp! Barnen sov så snällt från kl 23-4.00 då vi matade dem och snabbt klädde på dem och åkte till Landvetter (hade med oss en sömndrucken Mackan som var så snäll och körde tillbaka bilen igen). Vi lyxade med ohälsosam frulle med chokladmuffins och kaffe latte på Espresso House innan vi klev på planet kl 6. Jag och Robert hade varsitt barn i en babybjörn (bärsele) på magen vilket var väldigt lättsamt. Vi fick väldigt mycket uppmärksamhet där vi kom gåendes med våra mysungar på magen. Jag tror att vi fick frågan "är det tvillingar" och "hur gamla är de" 30 gånger. Kul, man känner sig allt lite mallig...
På Arlanda fick vi gå direkt till terminal 3 och fick tom ta med oss våran vattentermos genom säkerhetskontrollen då de såg våra barn. Varken jag, Robert eller twinsen ser tydligen ut som terrorister. Sedan åkte vi + sparsamt 4 personer till ett minimoped-flygplan till Vilhelmina. Barnen satt i vårt knä med ett litet bälte som fästes i vårt. Jag hade ju nojjat lite över hur det skulle gå med med tryckutjämningen men barnen var helt obemärkta vid både start och landning. Vi hämtades på flygplatsen av mamma/mormor och pappa/morfar. Kl 10.30 var vi hemma i ett snöigt och isande kallt Vilhelmina. Bilder kommer senare då jag inte hittar sladden till kameran i allt pack-kaos!

Flygpremiär för kidsen!

I morgon kl 6.40 lyfter planet från Landvetter, vi flyger först till Arlanda och byter där till ett mindre plan som tar oss ända till Vilhelmina. Det känns spännande att flyga med barnen för första gången. Jag hoppas att allt ska gå bra. Jag har förberett med Nezeril och så ska de amma/få flaskan vid start och landning för att minska risken att de ska slå lock för öronen. Nezerilen är främst för Alvina, eftersom hon kräks så mycket, ofta genom näsan så är hon nästan alltid lite tät i näsborrarna stackarn. Vad som känns mindre kul är att kliva upp kl 4.00 i morgon. Tur att man är rutinerad på sömnbrist vid det här laget.

Lycka!

Varje spädbarn får ha med sig 23 kg bagage på SAS!! Jippie! Då blir det mer plats för mammas grejer. Deras minikläder väger ju noll och ingenting.