Oh halleluja praise the Lord

Våra barn har sovit från 23.00 till 5.30 (Alvina) och 7.00 (Kaspian). Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma! Dansade en liten dans av glädje där i sängen då jag kollade klockan och nästan ramlade baklänges av förvåning.
Kan det vara en slump? Eller att barnen var uttröttade efter dopet? Eller var det så att Gud äntligen hör min bön och belönade oss eftersom vi döpte in mina barn i Svenska kyrkan?
Igår döptes ju barnen. Det var lite småstrressigt där på morgonen. Att locka hår, leta strumpbyxor utan hål i, få på barnen deras lååånga fina klänningar, tajma in barnens mat så att de inte skulle få en hungerattack under dopcermonin. Men allt gick toppenbra. Barnen skötte sig exemplariskt i kyrkan, ingen gråt och inget gnäll. De såg mest förvånade ut då de fick vatten över derad små huvuden. Jag stod mest framme vid dopfunten och bet mig i kinderna för att inte storgråta. Jag blir så himla rörd då jag är i kyrkan. Och eftersom det var mina efterlängtade bebisar som var huvudpersonerna denna dag så blev det ju såklart extra känslosamt. Känslorna stormar mest i samband med sångerna och psalmerna (stört, psalmer är ju ofta inte så värst fina men om jag hör en psalm börjar tårarna direkt svida bakom ögonlocken). Vår vän Annika sjöng så fantastiskt fint att jag fick tänka på hemska saker istället för att njuta av sången för jag ville inte storlipa inför församlingen.

Mina systrar är faddrar

Kaspian är redo för ett huvuddopp

Olav Kaspian Vilahamn heter han (Olav efter min morfar)

Vår dotter Elsa Alvina Vilahamn (Elsa efter Roberts mormor och Alvina efter min farmors mamma)

Kaspian charmade in sig totalt hos prästen Ann-Sofie

Vad är det som händer?

Efter dopet hade vi en lättare lunch och fika på församlingshemmet för vänner och släkt. Det jag gillar mest med traditioner och firande är att man samla nära och kära, man får tid att umgås och man får äta gott. Livet består av så mycket vardag att man får ta vara på ALLA chanser till fest och kalas tycker jag.

Fikasugan dopgäster

Vi fick massor av fina dopprestenter, så fina att jag nästan får lite dåligt samvete. Då man får barn får man galet mycket presenter. Först då de föds, sedan nu vid dopet och snart är det jul och jag antar att barnen kommer att få en till omgång med fina grejer. De är redan bortskämdasmå brats mina små.