Livstecken

Hej! Jag måste skriva lite så att ni vet att vi lever! För lever, det gör vi! Och vilket liv sen. Nu har vi varit hemma i Vilhelmina i en hel vecka redan. Tiden har gått i ett rasande tempo trots att vi inte gör många knop om dagarna. Varje dag så springer jag och Robert en lagom lång semesterrunda som avslutas med bad och tvätt i sjön. Jag har faktiskt inte duschat en enda gång sedan jag kom hem...hahaha. Kan tyckas lite äckligt men jag tvättar mig med schampo, tvål och balsam i sjön (obs, en riktigt fräsch sjö) i stället. Jag känner mig som en riktig äppelkindsfräsch hurtbullefriskus varje dag- man mår sällan så bra som efter en löprunda + bad i Vilhelminafjällsjö. Herreminje så skönt! Att min mamma, pappa och lillasyster Natali hela tiden med stor glädje passar våra twins är obeskrivligt skönt! Lyxigt! Jag är väldigt lycklig över att twinsen får så mycket kärlek, lek, stimulans och fina upplevelser just nu. Då man är ensam med dem har man konstant lite dåligt samvete över att man liksom aldrig riktigt "hinner med" dem i den utsträckning man önskar och vill. Just nu så slipper jag verkligen känna detta dåliga samvete. Twinsen har the time of their lifes.
Förutom dagliga löprundor så njuter vi av massvis med god mat, har nog grillat och suttit ute varje kväll varje dag en hel vecka!! Många glas rosé och en del glass+jordgubbar har det också blivit =)
I gårkväll hade jag och Robert en helt barnfri kväll, natt och morgon. Vi firade detta genom att äta en god middag på Vilhelmina Hotel (det enda schyssta matstället på orten. I övrigt finns tre pizzerior och ett Frasses). Sedan sov vi ensamma i mamma och pappas hus (twinsen och mamma och pappa är i sommarhuset i badviken 1 mil utanför Vilhelmina). Men hur ljuvligt det än är med barnvakt så tycker jag att det är lite överreklamerat. Jag är kanske dum i huvudet men så fort jag hade svalt ner den sista tuggan och druckit ur mitt glas så saknade jag Kaspian och Alvina. Jag vill höra dem andas, titta och förundras och dra in deras gudomliga doft genom näsan innan jag somnar. Och då jag vaknade i morse ville jag bara hoppa upp ur sängen och åka ut till mina fina, roliga barn omedelbums. Även om det är sjukt viktigt med egentid och vuxentid så tycker både jag och Robert att nästan allt går alldeles utmärk att få till även om twinsen är med. Nu efter 10 månader är livet (nästan) precis som vanligt (förutom att det fått en ny dimension och blivit mycket bättre då det berikats med två ovärderliga skatter). Vi har landat i vårt föräldraskap och lärt oss en hel del. Och så länge barnen är friska så kan man faktiskt göra allt. Man måste bara planera lite bättre, vara lite smart, flexibel, ha stort tålamod, vara effektiv och va bra på att packa. Haha.. Vi är numera proffs på samtliga ovanstående punkter. Men det var lyxigt och skönt igår, det ska jag inte förneka.
Jaja. I morgon ska vi auktion i Nästansjö (jag har inte varit på någon aution på säkert 20 år så der ska bli kul). Vi ska också hälsa på min mormor och 2 mostrar och kusiner.

Vi har hängt en del hos farmor och farfar. Robert har impat genom att först klippa gräsmattan (i bar överkropp, mums) , sedan äta 10 av farmors hembakta kanelbullar och höja dem till skyarna med beröm och därefter byta två bajsblöjor. Jag satt och fikade och fes under tiden.
 Vilken karl, tyckte farmor!

En av våra oräkneliga, goda middagar utomhus.

Majs är så jäkla gott asså!!

Jag ute på terassen på Vilhelmina Hotel.
Äckligt mätt efter massa mat och dessutom lite vinglig under klackarna efter en halv flaska vin..

Sommar

Vi har inte tid att blogga! Vi bara badar hela dagarna. Och busar!

Och äter några kilo sand

och leker med våra hemskt roliga föräldrar..

Bloggsemester

Igår träffade vi en kompis nyfödda tvillingar, Noah och Eli. Oj, oj, oj vilka miniminimicrombebisar. Otroligt söta! Jag kan inte för mitt liv förstå att våra twins varit så petita, de var tom mindre! Galet. Eli och Noah vägde nu 2800 g. Alvina vägde ju endast 1700 g på BB och Kaspian 2500g. Man kan lugnt säga att jag glömt (fötträngt) hur extremt små mina twins har varit. Jag tycker ju fortfarande att de är hur små som helst, men i jämförelse med Annelis små killar såg Kaspian och Alvina nästan ut som fullvuxna Belgian blues. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag tycker att det är sååå skönt att barnen är större. Det blir faktiskt bara roligare och roligre och roligre. Då man tror att det inte kan bli roligare att vara tvillingmamma- då växlar de upp en växel och förtrollar mig med deras charm, nyfikenhet och påhittighet om och om igen. Det är magiskt att följa deras personlighetser som för varje dag allt tydligare utkristalliseras. Det är också fantastiskt att få följa deras utveckling och uppleva världen genom deras ögon. Idag gick jag och Kaspian barfota på gräsmattan hemma hos farmor och farfar. Har ni tänkt på hur härligt det är med gräs mellan tårna? Det hade jag glömt i allafall.
Nä, nu har jag inte lust att blogga alls faktiskt. Jag tror att jag och bloggen tar lite semester. Jag återkommer då motivationen återkommer. Eller vid regnigt väder =) Bilder kommer jag nog eventuellt också att lägga ut.

Nyfödda tvillingkompiar

Framme!!

Resan mellan Göteborg och Vilhelmina gick som en dans! Riktigt trevligt faktiskt! Vi åkte i god tid för att inte upprepa samma mardrömsscenario som sist jag och twinsen flög (då vi var 10 sek från att missa flighten). Så vi har haft en gemytlig dag med lagom långa fikapauser på både Landvetter och Arlanda. Resan mellan Arlanda och Vilhelmina är dock en upplevelse i sig. Hjälp vad planet är tiny. Som en liten moped som tuffar omkring bland molnen. Det brummar och morrar och svänger omkring som en liten humla i stormbyar. Lite läskigt kan man tycka men twinsen somnade gott (det kändes väl som att åka barnvagn typ) vilket var bekvämt för oss. Väl på plats möttes vi av 25 grader och sol. Så vi har badat i sjön bredvid mamma och pappas sommarhus och sedan ätit en god middag och druckit ett glas rödtjut. Nu kollar Robert och mamma (?) på fotbolls-VM (vad hände där? Är det rödtjutet kanske? Mamma är ju lika fotbolls(o)intresserad som mig). Det känns obeskrivligt skönt att vara "hemma" och ser fram emot två veckors semester med min familj!

Vi badar bort resdammet på mamma och pappas brygga i badviken! Skönt!! Riktigt varmt i vattnet också!

Kaspians första nakenbad i det fria! Jag hoppas att han inte fick några myggbett på rumpan..

Alvina är redo att kliva på planet

Härligt att kunna bada med utsikt över fjällen...

Vilhelmina i mitt hjärta

Myggen, gör er redo. För idag kommer vi! Vi får hålla tummarna att twinsen kommer förbi säkerhetskontrollen, att jag ej packat så att det blir övervikt och att SAS sköter sitt jobb idag.

Effektiv dag!!

Puh. Fastnat i soffan efter en härlig men intensiv dag. Efter vår tjejkväll igår ramlade jag hem strax innan kl 2. Klockan åtta var det uppstigning eftersom jag bjudit hit Annida på frukost. Ett mysigt sätt att börja dagen! Därefter kom också Linda hit och hängde ett par timmar. Linda och Annida lekte med barnen och jag passade på att packa inför Vilhelminaresan i morgon och laga lunch till hela gänget. På eftermiddagen har jag hunnit med ett träningspass och ett möte med mäklaren. Efter mötet stressa hem för att packa det sista, tvätta, städa och sortera de sista kartongena inför flytten. Ikväll har vi haft Björn och Jane på besök. Våra älskade vänner som bor i Stavanger numera och är i Göteborg på en minisemester. Eftersom vårt hem är ett kaos fick vi äta indisk take-away på ihopplockade, omatchande porslin, inga servetter och inga tända ljus. Robert glömde dessutom att köpa hem dessert. Men vem behöver hemlagad mat, efterrätt, matchande tallrikar, bestick och tända ljus. Goda vänner räcker väl?! Men det känns också lite vemodigt i hjärtat- att vi har så många nära och kära i andra städer och länder. Men jag är tacksam för alla de stunder (stora och små) som man har tillsammans.
Här kommer bilder från gårdagen

Jag och Linda på Familjen. En vansinningt mysig restaurang som jag verkligen kan rekommendera! Hela kvällen gick munnarna varma (mest av prat men också att av tugga all god mat)

Anna är redo att hugga in på förrätten på vår trerätters

Efter Familjen skulle vi ta oss till takterassen på Ruby. Men det var stängt! (där märker man att Göteborg inte är någon storstad). Vi blev dessutom fast då vi saknade hissnyckelkort med fick hjälp av en liten dansk farbror. Som tur var hade vi nödproviant i form av smågodis i väskan så att vi trots allt klarade oss till nästa stopp. Avalon.

Jag på Avalon

Sicka pinglor!

 

Apple martinis

Bild från idag. Annida och Alvina hjälper mig packa inför Vilhelmina i morgon! Ååååh vad vi längtar!

Happy days utan begravda hundar...

God kväll!! Nu måste jag bara lägga upp lite bilder och skriva av mig. Bloggberoende som jag är!! Jag har dock ett litet problem som jag brottas med för tillfället. Och det är att vi har det så himla bra HELA tiden. Det är bara havsbad hit och brunch dit. Goda middagar, glassorgier och mysigt umgänge med våra fina vänner/familj dagarna i ända. Jag är själv nämligen lite allergisk mot bloggar där allt är så himla perfekt och tillrättalagt hela tiden. Om något ser FÖR bra ut så misstänker jag att det ligger en hund begraven. De bloggar där hemmet ser kliniskt rent ut, alla barn är matchade och välkammade, föräldrarna är alltid lyckliga, kåta och kära- då vet man följande: Mamman ligger i fosterställning och gråter av ångest varje natt, pappan super och går på nattliga besök hos grannfrun. Jag tror också att de med flest vänner på facebook är de som är mest ensamma. Men det kanske bara jag som är onormal, cynisk och knäpp. Jag tycker själv att jag lever ett perfekt liv. Jag är lycklig varje dag. Men inte lycklig varje dag hela tiden. Vi har dagar då vi skriker, bråkar och håller på. Barnen beter sig och ser ut som skitungar, jag känner mig ledsen, bitchig och hysterisk och Robert är ett slött, oförstående pucko. Men just nu glömmer vi det. Just nu är allt så bra som det bara kan vara och jag njuter!!
Just nu så har vi det faktiskt helt overkligt bra (faktiskt). Robert är ju ledig, barnen är friska och förnöjda med livet och tillvaron. Det är sommar! Jag behöver inte mer än så för att vara lycklig. Detta livet är ju en väldigt stor kontrast till den höst och vinter vi överlevt. Robert har varit borta extremt mycket och jag har dragit ett mastodontlass hemma. Så vi om några har väl rätt att verkligen njuta av varje sekund just nu!! Så nu kommer jag att lägga in ett gäng bilder på lyckliga dagar. Jag ska göra mitt bästa för att inte störa mig på mig själv eller misstänka att Robert springer hos grannfrun på nätterna =)

Twinsen som plötsligt blivit så stora är laddade inför en dag i Slottskogen!

Min familj spanar på knubbsälar (och de sötaste små knubbsälarna håller vi i famnen)

Hej på dig!

Fam Risp + Fam Vilahamn

Alvina ville helst ner till Hängbuksvinen..

Det är så kul att barnen börjat bli så medvetna och intresserade av sin omgivning. Även om twinsen kunde tycka att staketen, träden och mina armband var mer intressant än djuren stundtals..

Kusinerna som är sötare än socker

Saga gillar att pussas och kramas. Kaspian spelar svår.

Twinsen har det jäkligt bra ändå. Tänk så skönt att bli omkringkörd och uppassad dagarna i ända!

I väntan på lunchen...

Hungriga

Vin till lunchen är semester!!

Vem har hon lärt sig att le från tror ni??

Elias såklart!!