Livstecken

Hej! Jag måste skriva lite så att ni vet att vi lever! För lever, det gör vi! Och vilket liv sen. Nu har vi varit hemma i Vilhelmina i en hel vecka redan. Tiden har gått i ett rasande tempo trots att vi inte gör många knop om dagarna. Varje dag så springer jag och Robert en lagom lång semesterrunda som avslutas med bad och tvätt i sjön. Jag har faktiskt inte duschat en enda gång sedan jag kom hem...hahaha. Kan tyckas lite äckligt men jag tvättar mig med schampo, tvål och balsam i sjön (obs, en riktigt fräsch sjö) i stället. Jag känner mig som en riktig äppelkindsfräsch hurtbullefriskus varje dag- man mår sällan så bra som efter en löprunda + bad i Vilhelminafjällsjö. Herreminje så skönt! Att min mamma, pappa och lillasyster Natali hela tiden med stor glädje passar våra twins är obeskrivligt skönt! Lyxigt! Jag är väldigt lycklig över att twinsen får så mycket kärlek, lek, stimulans och fina upplevelser just nu. Då man är ensam med dem har man konstant lite dåligt samvete över att man liksom aldrig riktigt "hinner med" dem i den utsträckning man önskar och vill. Just nu så slipper jag verkligen känna detta dåliga samvete. Twinsen har the time of their lifes.
Förutom dagliga löprundor så njuter vi av massvis med god mat, har nog grillat och suttit ute varje kväll varje dag en hel vecka!! Många glas rosé och en del glass+jordgubbar har det också blivit =)
I gårkväll hade jag och Robert en helt barnfri kväll, natt och morgon. Vi firade detta genom att äta en god middag på Vilhelmina Hotel (det enda schyssta matstället på orten. I övrigt finns tre pizzerior och ett Frasses). Sedan sov vi ensamma i mamma och pappas hus (twinsen och mamma och pappa är i sommarhuset i badviken 1 mil utanför Vilhelmina). Men hur ljuvligt det än är med barnvakt så tycker jag att det är lite överreklamerat. Jag är kanske dum i huvudet men så fort jag hade svalt ner den sista tuggan och druckit ur mitt glas så saknade jag Kaspian och Alvina. Jag vill höra dem andas, titta och förundras och dra in deras gudomliga doft genom näsan innan jag somnar. Och då jag vaknade i morse ville jag bara hoppa upp ur sängen och åka ut till mina fina, roliga barn omedelbums. Även om det är sjukt viktigt med egentid och vuxentid så tycker både jag och Robert att nästan allt går alldeles utmärk att få till även om twinsen är med. Nu efter 10 månader är livet (nästan) precis som vanligt (förutom att det fått en ny dimension och blivit mycket bättre då det berikats med två ovärderliga skatter). Vi har landat i vårt föräldraskap och lärt oss en hel del. Och så länge barnen är friska så kan man faktiskt göra allt. Man måste bara planera lite bättre, vara lite smart, flexibel, ha stort tålamod, vara effektiv och va bra på att packa. Haha.. Vi är numera proffs på samtliga ovanstående punkter. Men det var lyxigt och skönt igår, det ska jag inte förneka.
Jaja. I morgon ska vi auktion i Nästansjö (jag har inte varit på någon aution på säkert 20 år så der ska bli kul). Vi ska också hälsa på min mormor och 2 mostrar och kusiner.

Vi har hängt en del hos farmor och farfar. Robert har impat genom att först klippa gräsmattan (i bar överkropp, mums) , sedan äta 10 av farmors hembakta kanelbullar och höja dem till skyarna med beröm och därefter byta två bajsblöjor. Jag satt och fikade och fes under tiden.
 Vilken karl, tyckte farmor!

En av våra oräkneliga, goda middagar utomhus.

Majs är så jäkla gott asså!!

Jag ute på terassen på Vilhelmina Hotel.
Äckligt mätt efter massa mat och dessutom lite vinglig under klackarna efter en halv flaska vin..