Hur välja restaurang som småbarnsförälder..

Kriterier vi hade vid val av restaurang innan kids: vad vi var sugna på för mat.

Kriterier vi hade vid val av restaurang efter kids: om restaurangen har barnstolar. Vilken mat som serveras eller prisnivå kollar vi aldrig. Inte relevant i sammanhanget.

Hur många sådana här frukttallrikar jag och twinsen tryckt i oss under denna semester? Flera hundra kilo troligtvis! 

Här har vi hittat en restaurang nära hotellet med utmärkta barnstolar. Halleluja! Hotellet har nämligen inga- där måste vi knyta fast twinsen med rep. Restaurangen på bilden har dessutom pasta som är twinsens favvomat alla kategorier!

Här bor vi nu. På Chaweng. Fint men vattnet är inte i närheten så klart som på Koh  Chang. Robert surar lite över detta. Dessutom är vi båda så fåniga att vi har svårt att bada om vi inte ser botten. Idag skrek Robert som en skadeskjuten gris då han råkade kliva på ett läskigt löv!! Han blev nästan vit i ansiktet av rädsla. Vi har därför avbokat 1,5 v på denna strand för att flytta några km söderut (vi skulle egentligen bo här i 3 v men nu blir det bara 11 dagar). Det fattar väl alla att det är stört omöjligt att bo på en strand som inte erbjuder kristallklart turkost vatten. 

På detta lunchhak fanns det en bra barnsol och en som vi fick knyta fast vår son i. Det fungerar hyfsat bra det också med twinsen gillar det inte till 100% vilket jag kan förstå..

Här i Thailand har långt ifrån alla restauranger barnstolar. Att äta med barnen i famnen jämfört med en bra barnstol är som natt och dag. Om barnstolarna inte fungerar på ett tillfredställande sätt så kan man nästan lika gärna skita i att äta. Om man dessutom har twins så är uppgiften att hitta två godkända barnstolar dubbelt så stort naturligtvis. De flesta förstår inte ens vad jag menar utan gapar bara oförstående då jag frågar efter ”baby-chairs”. Det är oftast bara de större, dyrare resorthotellsrestaurangerna som har barnstolar som vi kräsna svenskar tycker duger. Ibland är det omöjligt och då knyter vi fast kidsen i stolen med rep och sjalar- alla thaiare tycker att detta är extremt underhållande. Hus fasen gör man med kidsen här i thailand då de uppenbarligen inte behöver barnstol. Iof äter de flesta sittandes på golvet/marken- men sitter deras barn stilla då? Robert är övertygad om att thailändarna har bättre pli på deras barn jämfört med vad vi har på våra vilda twins som hatar att sitta still… Men jag kan lugnt säga att det jag mest av allt saknar hemifrån Sverige är våra underbara, billiga IKEA-matstolar i plast. Tänk om de fanns i reseförpackning!

Kvällsdopp!!

Alvina sätter käppar i shoppinghjulet

Gårdagen shoppingrunda blev väääldigt mycket kortare än vad vi inledningsvis planerat. Den ursprungliga planen löd: shopping, paus för middag, natta kids i vagnen, fortsätta shoppa, ta en drink, gå hem,  sova. Vi hann bara pricka av punkt ett på listan. Väl framme vid middagen (två bikinis och ett par shorts rikare) ballade vår dotter ur totalt. Vi hade hittat en supermysig restaurang och hade precis beställt då tredje världskriget brakade loss med dunder och brak. Jag tror faktiskt aldrig att jag sett henne så ledsen och rädd tidigare. Robert fick gå en runda med henne tills jag skyndat mig att trycka i mig min delikata portion med grillad lax. Sedan byttes vi av- jag tog skrik-Alvina och Robert försökte äta upp sin mat. Fast då blev Kaspian tvärless och ville inte heller sitta vid bordet. Robert fick således inte avsluta sin middag alls utan glatt betala fast han fortfarande var hungrig. Det är livet med twins i ett nötskal det.. Efter det föräskte vi natta dem. Kaspian somnade snabbt i vagnen medan Alvina humör blev allt sämre. Fy, det var faktiskt hemskt. Vi tvingades att ge upp våra drömmar på en shopping- och cocktailkväll och i stället gå hem med en hysterisk Alvina i vår famn. Fast jag kan förstå henne. Koh Samui har ett helt annat tempo jämfört med Koh Chang (och framförallt om man jämför med hur vi har det hemma i Gerrebacka..). Det är mycket folk, hög ljudnivå, blinkande lampor, försäljare, restauranger, hundar, transor, bilar, musik, moppar, turister och thailändare i en salig blandning. Jag tror att hon blev lite chockad faktiskt. Addera det faktum att vi blir stoppade varannan meter av folk som vill hälsa, ta på, gulla med, beundra, och leka med våra små (de är faktiskt helt maniskt, stört intresserade och fascinerade över att vi har tvillingar). Ibland vill jag bara be dem dra dit pepparn växer men det är svårt då alla faktiskt är väldigt trevliga och inte alls vill något ont. Tillslut kom vi hem till hotellet- helt dyngsura av svett allihopa på grund av den ofrivilliga powerwalk som promenaden hem förvandlades till. Väl hemma blev hon lugn och somnade på stunds. Jag och Robert gick också och la oss. Klockan 20. På semestern. Om två panchisar. Vi hoppas på bättre shoppinglycka i morgon. Dessutom så riskerar vi ju absolut inte att spräcka budgeten då vi aldrig får tillfälle att handla. Och det är ju bra.

På flygplatsen på Koh Chang (som för övrigt var den gulligaste flygplatsen jag sett- buskar klippta till elefanter, gratis juice, frukt, kaffe och kakor samt flygplan med målade palmer och rosa fiskar på) fanns det en liten lekplats som var väldigt uppskattad av hela familjen. Här lekte sig twinsen trötta vilket resulterade i att resten av resan gick som en dans!

Min sprit som jag var tvungen att hetsdricka för att lugna nerverna häromkvällen. Alvina har slängt ett kex i den...kexet ska egentligen inta va med på bild men nu blev det så. Jag hade ju inte tid att ta fler än ett kort. 

Här är poolen på vårt nya hotell.. Väldigt nice!!

Och lagom avstånd till beachen har vi också som ni ser. Precis nedanför!

Äta solkräm..

Oj, jag såg att förra skit-inlägget publicerades. Jag har precis skrivit två inlägg som försvann i något blogg-svart hål. Vi befinner oss på Koh Samui och lever loppan. Eller ja, idag har vi det toppen. Jag har tagit en helt  pluggfri dag och vi mest bara gottar oss. Inledningen på Koh Samui har varit lite sådär. Vår dotter tycker inte om miljöombyte och blir väldigt orolig nattetid. Första natten tror jag inte att någon av oss fick sova överhuvudtaget då hon var helt otröstlig. Tur att vår son har lättare för att acklimatisera sig till nya miljöer. Nu verkar hon i allafall börja acceptera flytten och börjar likna sig själv igen. Gårdagen var milt sagt en ganska tung dag då kidsen var krävande som f-n och jag och Robert var trötta och sura. Dessutom hade jag en deadline i skolan och var lite stressad över den. Ingen bra kombo det där- dålig sömn, stress och twins from hell. Tillslut låg jag och maken som två utslagna sillar i sängen och bara kollade på spektaklet som pågick i vårt fancy hotellrum. Vi orkade bara inte med att ta en enda fight eller sätta några gränser. Barnen gick helt bananas och käkade solkräm, förvandlade hela toaletten till ett halloween-disco (helt klätt i dasspapper) samtidigt som de gick loss på analhålstvätts-duschen. Samt käkade Pringles och garvade elakt åt deras slappa, slackers- veklingar till föräldrar. Men som sagt, idag är vi back on track och det är snippsnappslut på gangsteriet för våra twins. Nu sover twinsen eftermiddagslur och då de vaknar ska vi kolla in vad Koh Samui har för shopping att erbjuda. Vi har faktiskt inte orkat/hunnit fota så mycket heller- men jag lovar att fler bilder kommer. Stay tuned!!

Att leka med safetyboxen är helt klart en favoritsyssla!!

Skit..

..irriterad blir jag då bloggen strular.

2 handfat och en vattenfallsdusch

Hej! Vi är på plats på Koh Samui. Resan hit gick overkligt smärtfritt (twinsen kan hålla sig i skinnet då det gäller) då vi flög raka vägen från Koh Chang hit till Samui (60 min). Nu bor vi på en väääldigt fancy hotell. Nybyggt och arkitektritat in i minsta detalj. Jag och Robert har varsitt handfat och en vattenfallsdusch- så som jag önskar att vi hade det hemma. Jag och Robert har mest gått omkring på hotellet och garvat- det känns som att vi har det lite surrealistiskt perfekt just nu. Vi har också hunnit inta en stycke kaotisk middag på stranden med två övertrötta barn. Jag och maken svepte varsin drink (jag Daiquiri, han Mojito) för att inte stressa ihjäl oss över våra skogstokiga barn utan bli lite mer relaxade. Det fungerade fint- om man som förälder tar det lite lugnt och coolt så klarar man även de mest stressframkallande twinsrelaterade kaossituationerna med bravur. Så dagens tips är- ta en Mojito och chilla lite så blir barnen mer lätthanterliga. (Ni behöver inte ringa Soc- det blev bara en ynka drink..). I skrivande stund ligger twinsen och sover, Robert ligger och mumlar lyckligt i sängen. Robert är som en barn på julafton då han precis upptäckt att det är GRATIS Chang (öl) och Toblerone i minibaren samt att vi har SPORTKANALER på vår plattTV. Han har hamnat i Thailandshimmeln!!   Jag är också lycklig men lite nojjig över att vi kanske bor lite FÖR lyxigt. Jag känner mig lite stressad över våra barns bordsskick som är under all kritik- det passar sig liksom inte in att slänga mat på golvet här. Och mina outfits bestående av minishorts och flipflops känns också lite...för Britney-Spears-white-trashigt liksom. Men, men...jag är ju som sagt aldrig riktigt 100% nöjd..jag borde kanske söka hjälp för detta- terapi för att skrämma bort min inre bitterfitta. Ska sova på saken. Bilder får ni i en annan dag!

Hejdå Koh Chang! Vi ses en annan gång!!

Idag lämnar vi härliga Koh Chang och åker till Koh Samui. Vi har haft 14 härliga dagar men nu känns det spännande med något nytt! Det bästa med Koh Chang har helt klart varit vårt underbara hotell (KC Grande resort och SPA)- om ni åker hit ska ni absolut bo här! Fantastisk frukostbuffé, supergullig personal med excellent service. Poolen och maten får 5 p av 5 möjliga. Stranden nedanför är hotellets privata och är galet vacker (helt klart den bästa delen av hela White Sand beach enligt mig). Det sämsta med Koh Chang är att det inte finns så mycket att göra. Staden består av en shoppinggata men shoppingen är enligt mig väldigt dålig- dessutom är trottoaren dålig så hade jag inte haft min starka man med mig hade det varit trixigt att köra barnvagnen (man får bära den ibland). Shoppinggatan som är relativt sliten (även i Thai-mått) erbjuder inte heller några trevliga restauranger (bara väldigt enkla mathak utan krusiduller)- på stranden hittar ni däremot mååånga supermysiga restauranger med utsökt mat. Sedan är ju just vår familj väldigt begränsad då det gäller aktiviteter och utflykter. Det finns möjlighet till snorkling, djungeltrekking och dyl. Men med två små twins är vi varken sugna på att skumpa omkring på en elefant eller titta på vackra fiskar under ytan (mission ipossible). Men om man bara vill bada, äta gott och ta det lugnt är Koh Chang the place to be! Men som sagt- nu dags att se sig om lite. Koh Samui- var redo för nu kommer vi!!

Jag har ju glömt at berätta att twinsen har fått avnjuta sin allra första glass!!! Högtidligt tillfälle. Lite skräckblandad förtjusning var det. Men båda två slukade glassen med hull och hår! 

Mamman ser lite sugen ut hon med med tungan hängande i mungipan..haha!!  Anledningen till att twinsen  fick glass var framför allt att vi kände oss helt matta efter flera timmars twins-action. Hur fasen ska vi få dem att sitta stilla??- sa min man. Vi köper glass- sa hans finurliga fru. Sådana föräldrar är vi. Vi mutar med socker. Snart, då de fattar lite bättre ska vi börja med hot om indragna julklappar också =)

Lunchwiev. Lika trevlig som alltid!

Färgmatchade tjejer och killar i finfina färger..alla genusförespråkares värsta mardrömsfamilj är på plats på beachen! 

Kaspian leker med sin "bucket". Vi köper helt andra buckets på denna resa jämfört med förra Thai-trippen. Nu är de fyllda med sand. Förra gången var de fyllda med sprit, sugrör och billig Thai-cola.

Kommer att sakna denna magnifika strand väldigt mycket!!

Sexuella trakasserier...

En baksida med härliga Thailand är att prostitutionen är ganska utbredd. Det är inget man hymlar om och den sker helt öppet. I vissa barer (oftast de med biljardbord) arbetar kvinnor (och män) i höga heels och tighta, korta klänningar och riktligt med glittrande lipgloss. I dessa barer ser man också en och annan äcklig, (ofta tunnhårig och med måttlig övervikt) västerländsk man som sitter och dricker öl och pratar. Jag förstår att sexturismen är utbredd- snacka om jackpot för dessa misslyckade vita (oftast) män som inte har tillräckligt med charm för att fånga en kvinna på hemmaplan. De åker hit och huxflux kan de väja och vraka bland vackra, glada(?), smärta kvinnor (och män), om de kan betala vill säga. Det är så vidrigt, sorgligt, fel och hemskt att jag får ont i magen då jag ser detta spektakel.  

Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen (ni som följer bloggen vet att jag aldrig avhandlar större problemområden än våra familjerelaterade vardagsbekymmer- så vill ni ha mer djup än så får ni läsa en annan blogg).

Jag och min make är ju hurtiga varelser. Nästan varje dag så springer vi en runda på em då hettan lagt sig lite. Under löprundan så passerar vi en av ovan nämnda ”biljardbarer”- Double Lucky, heter den (suck..). Mina löprundor fortlöper alltid utan problem men min heta man har varje dag stött på hinder vid just denna bar. De protituerade kvinnorna har under dessa två veckor finslipat sina metoder för att försöka väcka min mans uppmärksamhet och allra helst fånga honom. I början av vistelsen nöjde de sig med tillrop likt ”Visit us tonight” och dyl. Men då dagarna fortlöpt här på Koh Chang har de utvecklat allt vassare metoder. Tillropen blev istället drag i hans kläder, sedan började de springa bredvid honom medan de kom med skamliga förslag. Denna vecka har de till och med tagit sig till regelrätta rump-greppningar. Igår kom Robert hem nästan tårögd. Då hade tydligen hororna jagat honom med mopeden.

Robert (med gråten i halsen): Alltså jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Det är ju synd om dem så jag vill egentligen inte vara otrevlig. Men det är inte kul faktiskt.. Jag vill ju bara springa ifred…

Inte alltid lätt att vara karl på semester..

I don´t blame them... Hade jag haft en moppe skulle jag också jaga honom och vråla  ut mina snuskiga fantasier...eller så inte.

Fina, fina, fiiiina Koh Chang

Jag och lillkorven badar och steker..

Här tillverkas det mango- och pinappleshakes för fulla muggar.  30 Baht kostar det (7,50 sek)
Vi dricker dessa dagligen- ibland flera stycken. Mumsfilibbba!!

Tvillingmorsan har blivit BRUN! Yes!!