Restokiga underbara vän

Amazing Annida och twinsen. Då en ynka vecka gamla...
Hon hjälpte mig ofta mitt i allt bröstpumpande och sondmatande. En sann vän!

Hej! Idag har jag och twinsen spenderat dagen med amazing Annida. Min resgalna vän. Vi har hängt ihop sedan gymnasiet men numera så har vi sällan tillfälle att ses då hon envisas med att vägra tillbringa någon tid förutom sommaren i Sverige. Hon anser att det är för mörkt och för kallt och att Sverige gör sig bäst mellan maj och september. Resten kan kvitta. Hon är skön, Annida. Det är härligt med människor som gör på sin egen grej fullt ut. Hon och hennes sambo har precis avslutat en 3 månader lång Europatripp. Nu pausar de i Göteborg en dryg vecka och åker därefter till Rio de Janeiro på onsdag. Jag hade helst sett att hon stannade i allafall en månad. Så att vi hann hänga och catcha upp ordentligt. Men jag är i allafall glad att vi kommer att hinna ses litegrann innan de återigen lämnar mörka, kalla men ack så underbara Sverige (enligt mig då).

Beroende!

Idag åkte jag hemifrån kl 7.30. Då hade Kaspian inte ens vaknat (väldigt ovanligt att han sover så länge). Jag spenderade dagen på universitetet mellan kl 8-16.30. Sen gick jag på Hemköp och handlade. Sen tränade jag mellan kl 17.15-18.15. Sen hoppade jag på bussen hem och steg in genom ytterdörren kl 19. Då sov barnen. Jag har alltså inte fått krama min Kaspian på heela dagen (Alvina hann jag mysa med en liten stund i morse i allafall. Tack och lov). Det är ju vidrigt. Superhemskt faktiskt. Jag sprang omedelbums in i deras sovrum, luktade på dem och smekte deras mjuka små huvuden och kinder. Sen var jag tvungen att böla en stund över att jag missat en hel dag med mina barn. Det gjorde fysiskt ont i hjärtat. Jag vet inte om det är PMS, att jag hade blodsockret nere i lilltårna efter mitt Body Attack-pass eller om det bara var ett sedvanligt psykbryt a lá Sofi. Men en sak har jag lärt mig. Att vara borta från twinsen i över 6 h är inget jag gör om frivilligt. I morgon ska jag vara hemma och pussa på dem hela dagen. Jag måste det för att bibehålla min mentala hälsa tror jag. Jag är helt fast i träsket. Mamma-träsket. Jag är beroende. En junkie. Beroende av mina underbara barn.

Jag har inte tankat kärlek från min rufsiga busekorv på en hel dag. 

Och den här rödtottan han jag knappt heller sett. 

Svett och porr

Hej!
Ännu en dag som spenderas inne i stan på biblioteket. Hjärnan svettas och nästan ryker av överansträngning. Men jösses vad jag älskar detta. Att läsa, att lära mig nya saker, att utvecklas, få nya perspektiv. Jag känner att utbildning gör att jag växer som människa. Jag måste ta tillfället i akt och plugga som en liten effektiv räv denna vecka eftersom nästa vecka kommer att bli lite körig då jag ska få in plugg samtidigt som twinsen börjar sin inskolning och Robert börjar nytt jobb samt ska provträna för ett nytt fotbollslag. Dessutom läser jag nu två program på universitetet parallellt. Lika bra att köra på 100% (eller kanske 200%..) tycker jag. Men nästa vecka är fortfarande långt bort. Den dagen, den sorgen. I veckan njuter jag av min egotid. Efter skolan ska jag på gymmet. Jag har ett provträningskort och jag ska gå på ett pass som heter Body Attack. Nytt för mig. Det låter lite skräckinjagande och jag gillart! Jag hoppas att jag får träna så att musklerna värker av dödsångest. När barnen har börjat förskola så funderar jag faktiskt på att skaffa mig ett gymkort. Sedan de föddes har jag inte haft tid att lägga så mycket tid på gymträning och har inte velat prioritera den tiden det tar att ta sig till och från ett gym. Jag har sprungit såklart, det vet ni. Men jag känner mig lite less på mina löppass och att få möjligheten att variera sin träning några gånger i veckan skulle ju vara hur lyxigt och kul som helst. Jag har suttit och läst pass-scheman på olika träningsanläggningar här i Göteborg. TRX, She Bam, Zumba, Body Combat, Body Attack, Military fitness. Detta är som att läsa porr för mig. Jag blir alldeles upphetsad och svettig. Fast inte på det där kåta viset såklart...mer av stor träningslust och energi som vill ut. Jag får utvärdera efter eftermiddagens pass hur jag känner mig och om det blir något träningskort framöver.

Lantis!

Anledningen till att jag är så himla bonnig är kanske för att jag är uppväxt här...
Det har sett likadant ut så länge jag kan minnas. Tryggt. Vackert. Stabilt. Pålitligt.

I dagarna två har jag tillbringat mina dagar på det pedagogiska biblioteket inne i stan för att plugga. Twinsen har röjt med sin pappa. Det senaste året har jag inte spenderat nämnvärt med tid inne i city direkt. Inte som förr då vi bodde centralt och jag var både en shopaholic och en barloppa. Nuförtiden känner jag mig som ett ufo. En Gerrebacka-lantis. Jiiises, jag känner ju knappt igen mig. Så sällan är jag där! Jag förvånas över att butiker har försvunnit och nya tillkommit. Nya restauranger överallt och där jag förut brukade köpa kaffe fanns numera en sushirestaurang. Jag hänger inte med. Alls. Jag är en lantis-fjantis.

Boys boys boys

Snart är det ju dags för twinsens inskolning på förskolan. Vi har fått hem schema, info och sådant. Så jag sitter och skriver in i in kalender och känner mig viktig och seriös. Kalendern har ju samlat damm allt som oftast under det senaste året. Inte så värst fullbokad med sådant som är tillräckligt viktigt för att få komma in i kalendern. När jag bläddrar i de senaste månaderna ser jag bara livsviktiga anteckningar som t.ex. JAN- obs Roberts namnsdag (Ja, han heter JAN i andranamn, hihihihi) eller "vaccination twins kl 13". Men nu så börjar åter allvaret. Inget mer trams i kalendern.
I barnens förskolegrupp går 8 andra barn. Deras namn är Hjalmar, Elias, Otto, Ossian, Karl, Noah, Sigge och Alfred. Åtta killar. Plus Kaspian. Alvina blir ensam tjej. Spelar det någon roll undrar jag? Först blev jag lite ledsen och tänkte att Alvina skulle känna sig ensam och sakna tjejiga lekkamrater. Men efter en liten stunds eftertanke så känns det väldigt orelevant huruvida kidsen har snopp eller ej under blöjan. Reflekterar så små barn över kön? Leker de annorlunda? Jag tror inte det. Dessutom så är min tjej en brutta med ett tjockt lager skinn på näsan. Hon är cool, stark, envis, nyfiken, manipulativ, smart, klåfingrig och innehar en vilja av stål. Dessa dagiskillar kommer inte få det lätt.

Jag är ju ganska van att busa med killar! Här med Sam plus bror. Dessutom så heter min bästa kompis i Göteborg ju Elias. 

Kom inte för nära för då smockar jag dig med hårborsten!!!

Brottning! Jag kan många snygga killer-manövrar!

Att leka på mamma och pappas tillfälliga madrasser hemma hos mormor/morfar är den bästa lekplatsen! Så mjuk och dessutom brottnings-och-kram och hoppar-vänlig!

Grattis älskling!!! Om ett år är du gammal!!

Idag säger vi Hipp Hipp Hurra till min fantastiska make. Han fyller 29 år. Nu har har han ett helt år att bygga upp värsta, massiva 30årskrisen. Jag och twinsen har uppvaktat vår favvo med lyxig frulle bestående av chokladcupcakes, gott bröd, olika smörgåspålägg, favoritjuicen från Brämhults samt lite annat smått och gott. Twinsen var inte så behjälpliga vid förberedelserna utan hängde i varsitt ben och vrålade MAMMA i vanlig ordning. Eftersom jag inte har det så tokfett på kontot, student/mammaledig som jag är, så fick jag vara lite inovativ gällande Roberts present. Jag hade gjort en skattkarta där han skulle hitta olika ledtrådar med olika svårighetsgrader ( typ "på spåret" ). Med dessa ledtrådars hjälp skulle han komma fram till vad presenten innehöll. Då han tillslut gissat överlämnade jag presenten under stor spänning.. (kanske mer passande presenthittar-scenario för en betydligt yngre födelsedagsfirare än en snart 30 åring. Men Robert gillar tävlingar och upptåg så jag tror han uppskattade både skattkartan och att fundera över ledtrådar. Trots åldern). Presenten var att vi på fredag ska vi gå och se "the girl whit the dragontatoo". Linda och Henke ska passa twinsen. Det känns lyxigt med en Biokväll alldeles allena. Dessutom är vi i behov av revanch efter biofiaskot med Stig Helmers story" förra veckan.

Nystart!

Idag är vi rätt så trötta. Förbaskat svintrötta faktiskt. Seg start på det nya året! Vi skyller på våra tre timmars sömn i bagaget, kroppen känns inte superenergisk direkt. Men vi tragglar på här hemma försöker röja litegranna och tex få lite ordning i diverse efter-thailandsrese-kaoset som fortfarande ligger kvar och stör mig. Det är beundransvärt hur mycket man orkar på ren och skär vilja. Men vad gör lite trötthet då vi fick uppleva ett helt makalöst nyårsfirande igår! Det var helt klart värt det! Vi firade med Roberts storebror med familj samt ett gäng härliga vänner. "Halv 8 hos mig"- tema på middagen och därefter lekar, goda bubbliga drinkar och fyrverkeri. Twinsen var sjuka som ni vet och somnade tidigt vilket var perfa för oss. Vi kunde glatt fira det nya året med ett halvt öga på baby-watchern. Tycker ni att man är en hemsk och oansvarsfull  förälder som drar med sina sjuklingar på sleepover- nyårsparty?
Jag tycker inte att det är så värst noga så länge man har kollar med värdar och övriga gäster att det är ok. Och självklart att barnen "bara" är måttligt sjuka och inte toksjuka. Om man ska stanna hemma varje gång barnen är snoriga och har lite feber så kan man ju sätta sig i karantän direkt. Vi resonerade såhär: Det är bara nyårsafton 1 gång om året. Hur ofta har vi tillfälle att göra något kul med härliga människor? Är det en enorm skillnad för twinsen att få sova hemma eller i varsin resesäng hos sin farbror och faster (Svar: nej!). Alltså hade vi klar övervikt på argument som syftade FÖR PARTY! Sedan får man ju självklart välja själv hur man vill göra med sina kids men våra twins är väldigt vana att åka hit och dit och brukar finna sig i det mesta. Även med feber. Och tack vare alvedon.. Sedan vet ju alla att det allra bästa för kidsen är glada föräldrar. och vad ger inte en kul fest om inte glada föräldrar? Så nu är vi glada likt två skrattmåsar och har lekt och myst med våra små efter bästa förmåga hela dagen.

Jag var vääääldigt slarvig med kameran igår. Tog nästan inga kort alls. Trist! Men några få blev det i allafall. Här på jag och min karl som dagen till ära firade att Robert för fyra år sedan friade till mig i Marseille. Fast förlovningsdagar kanske inte längre räknas då vi är gifta? 

Fina Henke och fina Robban!

Idag är det första dagen av 2012. Jag ser ljust på det kommande året. Ett nytt, fräscht kapitel. Ett ny sida med ett blankt blad. Det allra största är att barnen ska börja på förskola. Herregud. Samma dag som inskolningen startar kommer Robert att börja sitt nya jobb (det blir alltså jag som skolar in.). Nu börjar det "riktiga" småbarnslivet tycker jag. Med pusslande likt ett 2000 pussel gällande hämtning, lämning, vardagsmåsten, ev VAB, middagsplanering, tvätt och allt annat som hör till. Men det ska bli kul. Faktiskt.
Ikväll blir det tacosmiddag, Dexter och choklad, godis och chips i soffan. Jag har inte gett något nyårslöfte om att bli mer hälsosam så jag FÅR frossa fast det är den 1 januari, hahahahaah!!!