Hönor och ägg..

God kväll hörrni! Dagen går nog inte till världshistorien som den bästa torsdagen direkt. Jag har haft migrän. Därav allt konstigt flimmer framför ögonen i gårkväll. Jag har bara haft migrän två gånger tidigare i livet och kommer därför inte ihåg hur det kändes. Jäkligt obehagligt är det. Jag verkar dock ha en väldigt mild variant då jag inte behöver ligga i ett mörkt rum och kräkas. Jag fungerar någorlunda normalt. Förutom att hjärnan blir extremt trög och minsta lilla rörelse frambringar en känsla av att någon väldigt liten men irriterande person står inne i huvudet och försöker slå sig ut. BAM BAM BAM. Så känns det. Jag försökte trotsa huvudet och åkte till skolan för att slipa på mitt examensarbete. Med facit i hand så hade det varit ett bättre val att stanna hemma i sängen. Typ ligga på rygg och fundera och klura över vad som kom först- hönan eller ägget. Så mycket vettigt har jag fått gjort idag. Grr. Dessutom har Alvina fått konstiga utslag över hela kroppen. Det ser ut som att hon bränt sig på en brännässla eller brännmanet på olika fläckar. Märkligt. Jag är ingen utslagsexpert men min kvalificerade gissning är att det är någon form av allergi..
Nej. Nu ska jag bänka mig vid köksbordet och vräka i mig thaimat som min man i skrivande stund hämtar upp hos någon liten fräsig thailändare. Jag lider av en galopperande hunger efter mitt monsterträningspass i går. Min käft har tuggat och tuggat och sväljt hela dagen men mitt hungerhål i magen försvinner aldrig..

Majskroksmys framför Disney Channel..

Allt för att avleda dessa små vilddjur så att jag kunde ligga stilla med mitt stackars huvud..

Alvina är inte påverkad av utslagen.. Ingen feber eller klåda... Om någon är duktig på utslag och vet vad "brännässla-liknande" prickar/utslag så skriv gärna en kommentar...

Överdriva?

Jag har fått nya träningskläder av min man. Så gulligt och omtänksamt. Finns det något som skänker större träningsmotivation och är så peppande som nya träningkläder? Jag tror int.
Glad i hågen och hoppade jag in i bilen och åkte till gymmet. Redo att svettas och ta i. Box, stod på schemat. Det är härligt att få bli lite förbannad och få ut sina aggressioner med jämna mellenrum. Väl på passet så var samtliga deltagare där i par. Utom jag och "Jim"- 185 cm lång och uppskattningsvis dubbelt så tung som mig. Minst. En rejäl biff helt enkelt. Han var lite skräckinjagande men jag blev mest taggad.
Jag ville inte visa mig vek eller att jag var sämre än honom så jag slogs för mitt liv. Vi har även gjort upphopp, burpees, brottats och han slog nästan min axel ur led. Han var smått galen och om han tyckte att jag fuskade så slog han till mig i skallen med mitsen och vrålade att jag var värdelös. Underbart. Fast efter passet har jag forlorat synen på ett öga- det flimmrar och känns väldigt märkligt. Svårt att blogga faktiskt. Jag antar att det är ett tecken på att jag tog i tillräckligt och rejält.. Om man bestämmt sig för att träna så bör man göra det ordenligt tycker jag. Jag kommer helt klart komma tillbaka på samma Boxpass nästa vecka. Hoppas Jím vill vråla mig i örat igen. Jag hoppas att jag fått tillbaka min synförmåga bara..

Ny lugg

Nu när vi haft finbesök av mamma/mormor fick twinsen en välbehövlig luggklippning. Jag vågar inte ta fram saxen med rädsla att råka sticka dem i ögonen med saxen. Men mamma/mormor har alltid klippt både mig, pappa och mina två systrar och har både mer erfarenhet och klipp-kurage. Se så snygg och stor vår Kaspian blev i sin nya frissa!!

En till snygging med nyklippt lugg!

Kolla för övrigt in mina twins konstnärliga talanger. Så begåvade.
Detta är  "Röd skymning" ni ser på bild och Alvina säljer den till högstbjudande. Hon ska köpa morotstix för cashen har hon berättat. 

Self-efficacy

Self-efficacy. Har ni hört talas om det begreppet? Det står för "tilltro till sin egen förmåga". Det är vetenskapligt bevisat att individer med en hög self-efficacy hanterar stress och smärta på ett bättre sätt. Idrottsmän med en hög self-efficacy/tilltro till sin egen förmåga presterar bättre. Patienter med stark self-efficacy får en kortare rehabiliteringsperiod. Arbetssökande med hög self-efficacy får lättare arbete.
Detta är inget hokus-pokus utan rena fakta. Jag har själv en ganska bra self-efficacy och det är jag väldigt tacksam över. Om jag måste välja EN sak att förmedla till mina barn är det just detta. Att de TROR på sig själva, att de känner en styrka i att de kan göra vad tusan de själva vill. MEN att om de vill något i livet så måste de ta sig dit på EGEN hand.
Jag sökte ett nytt jobb och var en av många sökande. Jag har ingen praktisk erfarenhet inom denna typ av verksamhet. Det struntade jag högaktningsfullt i. Jag VET att  jag är har kapaciteten, är smart, driven och att jag skulle klara jobbet bättre än de övriga sökande. För det hade jag gett mig fan på. Det fungerade. Sen menar jag inte att jag inte skulle ha fått jobbet om jag inte hade tillräckligt med kompetens eller "fel" personlighet. Självklart måste man ha advekvat utbildning/personlighet/kunskap/erfarenhet/inställning. Men min höga tilltro på mig själv tog mig lååångt. Och jag kommer att rocka på mitt nya jobb!!
Denna egenskap är inget jag fått gratis. Self-efficacy får man genom att träna på det. Att söka utmaningar, stora som små och arbeta målinriktat. Detta gäller både livets stora och små ting. Att våga söka nytt jobb, våga utbilda sig, bestämma sig för att börja träna och komma i form, vilja lära sig att virka, att vilja få ett mer spännande och socialt liv. Oavsett vilket mål man har så är det upp till en själv att nå dit. Jag lovar att varken drömjobb, toppenkondition eller nya färdigheter kommer att dimpa ner som ett brev i brevlådan. Tyvärr. Däremot så har alla möjligheten att nå sina drömmar om man är beredd att ge sig själv möjligheten att lyckas.
Jag har också min fantastiskt stöttande make samt mina föräldrar att tacka för att jag förvärvat denna goda egenskap. De har genom hela mitt liv gett mig något som så fint kallas "Verbal persuasion". Det vill säga att de alltid har trott på mig och stöttat mig. Typ sagt "Du fixar det! Du kan!!". Men också att det är upp till mig själv och ingen annan. Man får inget gratis i livet.

Är det någon kategori som verkligen skulle behöva förbättra sin self-efficacy så är det kvinnor. Tror jag i allafall. Kanske främst kvinnor som varit hemma länge med sina små barn. För vad kan man då liksom? Byta blöjor, handla storpack på Ica Maxi och koka makaroner? Man är liksom heeeelt värdelös på allt annat? Eller? Eller är det i själva verket vi själva som är experter på att förminska oss själva och intala oss att vi är små och värdelösa? Män däremot. De har generellt hybris och innehar en förmåga att tro för mycket om sig själva. Det räcker ju för en man att blåsa upp bröstkorgen och bröla lite manligt och högt med deras grova röst. Det räcker för att få folk att lyssna. Tro F-N att de får alla bra jobb med hög lön. Det är mycket svårare om man än 165 cm kort, har tuttar och ljus röst.
Mitt syfte med detta inlägg är absolut inte att skryta om att jag är så himla braaaa. Jag vill bara förmedla till er övriga kvinnor (som är min största läsargrupp) att ni KAN. Ni kan allt ni vill. Man måste bara tro och våga. Och så lite jävlaranamma såklart! Detta är för övrigt också en del av self-efficacy- att inspireras av andra som vågar följa och kämpa för sina drömmar.

Ibland måste man bara..Hoppa!

Nytt jobb!!!

Nu kan ni sluta undra över min "hemlis". Jag har fått nytt jobb. Nu är alla papper påskrivna, händer skakade och jag har sagt upp mig från mitt gamla jobb. Jag arbetar numera på Feelgood och ska ägna mina dagar åt att hjälpa företag att må så bra som möjligt så att de kan nå sin fulla potential och däremed vara så produktiva som möjligt. Kan ni tänka er något roligare jobb?? Jag är så glad och har aldrig varit mer peppad inför att gå till jobbet! Jippitjihoo!

Fokus?

Hej! Sitter och skriver in statistik gällande examensarbetet i ett statistikprogram som heter SPSS. Jag tror att det är det tråkigaste jag någonsin varit med om. Siffror. Siffror. Min hjärna kokar över av alla koder och värden och decimaler och jag har svårt att motivera mig. Jag upptäcker med jämna mellanrum att jag står med huvudet inne i skafferiet och rotar, att jag lägger in en tvätt eller vattnar en blomma utan att fatta hur jag kom dit- jag antar att min kropp flyttar sig från datorn i en akut attack av SPSS-överdos-och-utmattning.. Jag får skaffa mig en sele och låsa fast mig själv vid SPSS helt enkelt. Livet kan ju inte alltid va kul. Nej- nu ska jag skärpa mig och återgå till mina plikter. Hepp Hepp.

Mamma åkte härifrån tidigt i morse. Tråkigt men jag gläds över flera fina dagar tillsammans.  Här en fikapaus under helgen..

Stort bord och liten kille..

Getlukt i näsan, havskräfta i magen och lätta skor på fötterna!

Hej på er! Dåligt med bloggande under helgen men vårt fullspäckade schema har inte tillåtit några stunder vid datorn. Min kära mamma är ju här och då finns det ju mycket annat man vill göra.
Vi delar vissa personlighetsdrag, jag och min mor. Både på gott och ont. Mest gott såklart. En tydlig gemensam faktor är vår enorma effektivitet. Jag älskar det. Jag får spader på långsamhet. Både i fredags och igår (lördag) hade både jag, mamma och twinsen hunnit med frukost, läsa GP, lek och bus innan kl 7 (sen spelar det ju in att barnen vaknar kl 05.30 numera- men vem bryr sig om det då de sover lugnt och fint hela natten. Då kan jag gladeligen kliva upp innan kl 6 på morgonen). Klockan 7.05 har vi satt agenda för dagen. Klockan 8 sitter vi i bilen. Inklusive twins, vagn, mellisar till kids, ombyten och allt annat man kan behöva. I fredags åkte vi till simhallen. Alvina har lärt sig "simma" med armkuddar. Kaspian ville bara hoppa och hoppa och hoppa från bassängkanten. En stor nackdel med att vara tvillingmamma är att vissa aktiviteter är omöjlig att genomföra på egen hand. Till exempel att bada- jag vågar än så länge inte åka till simhallen med två barn själv. Är för rädd att någon av dem skall hinna drunkna och dö om jag vänder ryggen till. Hemska tanke. Efter badet däckade barnen och jag och mamma tillbringade ett par timmar med shopping.

Shoppade bland annat ett par sådana här!! Ett par Nike Free run. Oj, det kommer gå fort i dessa!
Min väldigt generösa mamma betalade =) Bild från Google.

Igårhoppade vi tidigt in i bilen och rattade vi till Plikta i Slottskogen samt barnens zoo. Twinsen fick klappa getter, får, kaniner och grisar. twinsen tjöt av lycka. Jag var livrädd. Jag är rädd för djur. Alla djur. De luktar konstigt och har ett icke-förstå-sig-på-aktigt-och-konstigt-beteende. Men vi överlevde utan get-horn i rumpan. Jag drog en lättnadens suck.
Efter alla barnanpassade aktiviteter unnade jag och mamma oss en god lunch i solen i Haga medan kidsen sov. Eftermiddagen spenderades med plantering av blommor och löprunda i skogen och en liten kräftskiva satte pricken över i på en fantastisk lördag.
Idag har vi dock legat av oss då vi varken hunnit göra planer eller organisera oss ännu. Regnet öser dock ner utanför fönstret så det blir kanske en hemmadag idag.

Smaskig fredagsmiddag då jag provade ett recept på varm sallad från Elle interiör med grillad hallomi, chilimarinerad och grillad  sötpotatis samt dressing med parmesan, färsk basilika och vitlök. Det blev gott!

Morgonkramar med nyvaken mormor..

Man vet att man är extremt morgonpigg då man har hela Plikta för sig själv en helgmorgon...

Öde.
Barnen hade första tjing på ALLT så vi sprang omkring och lekte som galningar. 

Ännu ett persolighetsdrag som vi har gemensamt- Latteberoendet..

Här rusar mormor och Kaspian in till alla farliga getter. Jag fick ladda en stund innan jag vågade gå in. Jag är en mes.. 

Jag undrar en sak. VAR ÄR VÅREN???? Det var svinkallt igår- därav vinterkängorna på kidsen och vantarna på mamman. Här har ni förresten bildbevis på att jag också vågade in i hagen. 

Det HÄR fåret föll mig i smaken. Väldigt väluppfostrat och trevligt får måste jag säga.

Tryggt. Ett staket. Jag gillar´t 

Lunch på Haga Deli. Småplock av medelghavsmat. Och sedan god latte från Da Matteo.  

Haga är mysigt. Man kan både äta och shoppa. Man behöver inget mer än så för att ha kul. 

Ett personlighetsdrag vi INTE delar är förmågan att piffa hemma. Typ plantera blommor. Där fick mamma rycka in eftersom jag tycker att allt som har med trädgård är tråkigare än att tvätta avlopp. Det är därför vi bor i radhus. Vi har en plätt på framsidan och en på baksidan som jag tvingar Robert att sköta om. Jag skulle hellre dö än att flytta in i ett hus med stor trädgård. Det är min största mardröm. 

Barnen är väldigt bra på trädgårdsarbete!

Fast Kaspian blev upprörd över att få jord på sina joggingskor.... =) Är det ett arv från mamman tro?? Om ni undrar varför vi har en jordhög i "trädgården" är det för att vi (Roberts pappa) har tagit bort en jätteful buske som stod där och var alldeles platt efter all snö. Vi vet inte vad vi ska göra ev denna jordhög ännu. Något man inte behöver sköta om eller vattna blir det i allafall! 

Kräftskiva med Göteborgskräftor är väldans trevligt!

Gott!