Self-efficacy

Self-efficacy. Har ni hört talas om det begreppet? Det står för "tilltro till sin egen förmåga". Det är vetenskapligt bevisat att individer med en hög self-efficacy hanterar stress och smärta på ett bättre sätt. Idrottsmän med en hög self-efficacy/tilltro till sin egen förmåga presterar bättre. Patienter med stark self-efficacy får en kortare rehabiliteringsperiod. Arbetssökande med hög self-efficacy får lättare arbete.
Detta är inget hokus-pokus utan rena fakta. Jag har själv en ganska bra self-efficacy och det är jag väldigt tacksam över. Om jag måste välja EN sak att förmedla till mina barn är det just detta. Att de TROR på sig själva, att de känner en styrka i att de kan göra vad tusan de själva vill. MEN att om de vill något i livet så måste de ta sig dit på EGEN hand.
Jag sökte ett nytt jobb och var en av många sökande. Jag har ingen praktisk erfarenhet inom denna typ av verksamhet. Det struntade jag högaktningsfullt i. Jag VET att  jag är har kapaciteten, är smart, driven och att jag skulle klara jobbet bättre än de övriga sökande. För det hade jag gett mig fan på. Det fungerade. Sen menar jag inte att jag inte skulle ha fått jobbet om jag inte hade tillräckligt med kompetens eller "fel" personlighet. Självklart måste man ha advekvat utbildning/personlighet/kunskap/erfarenhet/inställning. Men min höga tilltro på mig själv tog mig lååångt. Och jag kommer att rocka på mitt nya jobb!!
Denna egenskap är inget jag fått gratis. Self-efficacy får man genom att träna på det. Att söka utmaningar, stora som små och arbeta målinriktat. Detta gäller både livets stora och små ting. Att våga söka nytt jobb, våga utbilda sig, bestämma sig för att börja träna och komma i form, vilja lära sig att virka, att vilja få ett mer spännande och socialt liv. Oavsett vilket mål man har så är det upp till en själv att nå dit. Jag lovar att varken drömjobb, toppenkondition eller nya färdigheter kommer att dimpa ner som ett brev i brevlådan. Tyvärr. Däremot så har alla möjligheten att nå sina drömmar om man är beredd att ge sig själv möjligheten att lyckas.
Jag har också min fantastiskt stöttande make samt mina föräldrar att tacka för att jag förvärvat denna goda egenskap. De har genom hela mitt liv gett mig något som så fint kallas "Verbal persuasion". Det vill säga att de alltid har trott på mig och stöttat mig. Typ sagt "Du fixar det! Du kan!!". Men också att det är upp till mig själv och ingen annan. Man får inget gratis i livet.

Är det någon kategori som verkligen skulle behöva förbättra sin self-efficacy så är det kvinnor. Tror jag i allafall. Kanske främst kvinnor som varit hemma länge med sina små barn. För vad kan man då liksom? Byta blöjor, handla storpack på Ica Maxi och koka makaroner? Man är liksom heeeelt värdelös på allt annat? Eller? Eller är det i själva verket vi själva som är experter på att förminska oss själva och intala oss att vi är små och värdelösa? Män däremot. De har generellt hybris och innehar en förmåga att tro för mycket om sig själva. Det räcker ju för en man att blåsa upp bröstkorgen och bröla lite manligt och högt med deras grova röst. Det räcker för att få folk att lyssna. Tro F-N att de får alla bra jobb med hög lön. Det är mycket svårare om man än 165 cm kort, har tuttar och ljus röst.
Mitt syfte med detta inlägg är absolut inte att skryta om att jag är så himla braaaa. Jag vill bara förmedla till er övriga kvinnor (som är min största läsargrupp) att ni KAN. Ni kan allt ni vill. Man måste bara tro och våga. Och så lite jävlaranamma såklart! Detta är för övrigt också en del av self-efficacy- att inspireras av andra som vågar följa och kämpa för sina drömmar.

Ibland måste man bara..Hoppa!