Vi äter kräftor. Eller, jag äter kräftor rättare sagt. Robert är för fin i kanten för att äta kräftor som kommer från Kina och har legat i en frysdisk. Kräftor ska vara färska och från västkusten för att kvalificera sig till klassen "ätdugliga" tydligen.. Så Robert äter äggmacka utan kräfta på men verkar ganska nöjd med upplägget. Jag som är uppväxt i Vilhelmina har ju aldrig sett ett färskt skaldjur under mina 16 första levnadsår så jag är inte så värst petig. Jag tycker att dessa tjing-tjong-Ica-frysdisks-kräftor smakar helt ok. Jag har alldeles själv ätit upp en hel förpackning i allafall...oops.
Idag har vi fikat kladdkaka och annat smaskens hos vänner som byggt ett alldeles nytt hus. Sååå fint. Galet fint. Jag är så lycklig för deras skull men mest avundsjuk såklart. =) Så nu har vi husångest igen. Den ständigt återkommande ångesten. Vår ekvation av lokalisation, ekonomi, kvalitét, storlek och utseende går absolut inte ihop. Inte ens nära. Skit.
 |
| Nu ligger dessa i min mage... |