 |
| Vårt nya komplicerade liv... |
 |
| Tur att vi har dessa två mitt i all smet. De kommer alltid först!! |
Oj, vad vi pusslar. Typ 100 000 bitarspussel. Och vi som är vana att bygga med 6-12 bitars...liten omställning..host. Så vi kämpar med imponerande energi för att försöka finna de pusselbitar som passar ihop och för att få balans i livet. Just nu känner jag mig mest utmattad och inte direkt i balans. Alla pusselbitar i en salig röra. Utvecklingsprojekt på jobbet, matlådor att hålla reda på, bilköer att passera, inskolning på förskolan och hundra tider att passa. Men trots tröttheten är jag lycklig och jag ser ljust på våra möjligheter att lära oss att komma in i detta. Det är bara nytt. Det är inte omöjligt. Alla andra klarar det ju så hur svårt kan det va??
 |
Bye bye kära gamla "pussel"
|
Känner igen det här alldeles förskräckligt. Var likadant när jag gick från den skyddade och mycket flexibla doktorandtillvaron till ett "vanligt vara på plats på jobbet" jobb. Nu är det ett ständigt kaos av tider hit och dit, oro att man ska missa att hämta på förskolan i tid, och om det är så att jag måste jobba längre tid de dagar jag normalt sett hämtar och lämnar, bryter tredje världskriget ut härhemma. SÅ TRÖTT på det.
SvaraRaderaKram
Klart ni klarar det! :) Det krävs bara en liten inkörsperiod.
SvaraRaderaNämen vardagspusslet är verkligen inte lätt alla dagar...och med småbarn så ser ju alla dagar olika ut. Vissa dagar går allt som på räls och andra så hinner man knappt kliva ur sängen förrän det är fullt kaos.
Men som sagt, man vänjer sig och kommer in i det efter ett tag och när inskolningsperioden är över så blir det ju genast lite lättare!