Ändrade helgplaner

God morgon! En härlig helg ligger framför våra fötter. Eller. Låg i allafall. Den initiala planen för dagen var att mina gamla klasskompisar Helene och Sandra skulle komma på lunch, chokladigt gófika och mysigt häng. Ett återseende som jag sedan flera veckor sett fram emot. Massvis! Dessutom så har Helene fått en liten Vincent sedan sist som jag håller på att längta ihjäl mig efter. Denna perfekta lördagsplan har vi fått skrota då jag har en man som ligger i hög feber och nästan är sådär dööende som bara sjuka män kan vara. Jag har fått springa kors och tvärs med ipren, vatten och extra filtar som en skållad råtta hela natten. Känner mig som en sjuksköterska utan extra OB-tillägg på natten. Dessutom så har twinsens röda prickar inte alls bleknat bort från deras små mjuka kroppar. Det kluriga med rödprickiga barn (som för övrigt är helt friska) är att man inte känner sig så supervälkommen på diverse aktiviteter. Jag tror inte att andra föräldrar skulle uppskatta om jag kommer dragandes på två flugsvampar till simhallen, Lek- och buslandet eller på en vända på stan.. Det verkar således som att vi får hålla oss hemma. I karantän. Kul lördag. En dööende make och två flugsvampar till barn. Och ingen som vill hålla oss sällskap. Skit.
Här kommer ett gäng mobilbilder med kass kvalitét som vanligt.

Förra helgen var ju lillasyster/moster Lotta här och då var det liv i luckan

Fruktpaus på lekplatsen..

Wiiii!!

4 H gården är alltid lika poppis

Alvina var förbannad för att hin inte fick klappa kaninerna

En stackars fet, gravid kanin som ligga alldeles ensam.. 

Jag och mina busungar

Alvina ville klappa katten men katten ville bara gömma sig under släpvagnen. Konstigt.

Tre små grisar på bild..

Mostermys

Och några extremt dåliga bilder från förra lördagen då vi var ute hela natten lång..

M och jag

Färgmatchade systrar..

Partyparty

Dammig blogg..

Heej! Jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Men jag borde verkligen göra ett försök att damma av den lite. Det känns trist att min tid inte räcker till för allt jag vill göra. Men det är bara att tugga i sig. Självklart så prioriterar jag min familj, mitt jobb, mina vänner, min träning och min lättja (inte såå stort utrymme för just lättja dock) framför bloggen. Även om jag älskar den. Sedan sist har vi hunnit med massor av skoj. Kvalitetstid med lillasyster Lotta, höst-shopping, en mycket blöt utekväll, ett stycke barnkalas och en massa jobb såklart.
En annan nyhet är att jag numera har två rödprickiga kids. Hela kroppen full med röda små utslag. Då Robert hämtade dem på förskolan i eftermiddags så sprang pedagogerna ut till honom och talade hetsigt med yviga rörelser om prickar hit och mässling dit. Robert som är av det icke-nojjiga slaget tog det hela med ro och sa att de nog skulle vara prickfria, icke-rödfnasiga och friska tills i morgon. Mässling kan det verkligen inte vara eftersom twinsen är dubbelvaccinerade mot det...både innan Italienresan förra året och vid den obligotoriska 1,5 årsvaccinet har de fått mässlingsskydd. Och vattkoppor är vi defenitivt inte sugna på just nu. Vår hypotes är att vi nog kryddade gårdagens thai-grytemiddag med en aaaning mycket röd chili. Ungefär 8 stycken. Twinsen grät efter första tuggan och hängde och flåsade med tungorna nere vid knävecken ungefär. Men sedan hämtade de sig från chilichocken och hetsåt flera portioner med en massiv aptit. De har ju tillbringat 8 veckor i Thailand för bövelen och borde klara av lite smaksättning kan man tycka. Efter middagen såg både ut som att de missbrukat läppfillers a lá Isabel Adrian eller Kajsa i Kalle Anka. Och idag är de prickiga. Ooops. Jag har en aningens dåligt samvete över chili-frosseriet. Men chilin borde ju snart ha passerat deras små minikroppar och vi räknar kallt med normalfärgade kids i morgon. Det är bäst för dem för här blir det defenitivt ingen VAB då jag åker på en intressant kurs i morgonbitti.
Då jag har problem med min vanliga kamera så får det duga med mobilbilder. Här några suddigt bilder från gårdagen, veckans tidigare bildkavalkad får ni en annan dag. Promise.

Min man är en flitig kund i thaiaffären... mycket godare än kokosmjölk från Ica..

Alla röda pluttar är chili. Gott tyckte vi alla. Mest twinsen..

Scen of the crime

Och så jag och min Linda <3

Alltid lika lycklig i hjärtat efter en kväll med denna pingla!

Gammal och grå..eller blå..

Hej!
Min fina lillasyster Lotta som jag alltid längtar efter är här på besök så vi njuter av tillvaron. Jag har en del flex att ta ut så jag har slutat tidigt för att hinna utnyttja varenda millisekund av Lotta-tid. Wooonderbar!!
För övrigt så är det både bekvämt och arbetsamt att vara gäst i vårt hus. Jag bjuder gärna och generöst på min kärlek, min omtänksamhet och goda middagar. Men inte gratis. Icke sa nicke. Jag är nämligen väldigt duktig på att sätta mina gäster i arbete. I allafall den typen av arbete som jag själv är oförmögen att göra. Typ fixa hemma. Just nu håller Lotta på att skruva upp en tavelvägg- ett projekt jag påbörjat lite halvhjärtat men aldrig orkat fullborda. Men nu jäsingen händer det grejor!
Jag kan också berätta något hemskt. Jag har hittat ännu ett åldertecken. På mitt högra ben. vaden för att vara exakt. Åderbråck. Blå och hemska. Blått är INTE flott. Det är tur att Lotta är här och att det är happy-fredag i morgon. Annars hade jag deppat ihop.

Lotta är bäst!

Vad är det för en dag?

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är "idag-kommer-syster/moster-Lotta-hit" dag! Hurra hurra HURRA!!!! Åh vad jag är lycklig!!!

Twinsen och världens bästa Lotta!!!

2 år

Två år av kärlek jag inte trodde var möjlig. Kaspian och Alvina, ni är mitt allt. Grattis på födelsedagen!

Mina livs kärlekar fyller 2 år idag!

Game is on!

Igår sprang jag som ni vet midnattsloppet. Midnattsloppets startbevis fick jag av min man som prestent till Mors dag till min då stora besvikelse. Jag hade ju önskat mig örhängen för bövelen.
Jag har dock under tiden ändrat min uppfattning eftersom jag faktiskt tagit mig ur mitt tidigare mys-joggträsk och blivit mycket bättre, snabbare och mer uthållig. Och jag älskar ju att springa. Älskar. Sedan mors dag har jag sprungit 4-5 dagar i veckan, fördelat på 2 intervallpass (9-11 km), 1 långdistanspass (12-16 km) och 1-2  myspass på 5-8 km. Förutom de tre senaste veckorna då jag jobbat och "bara" hunnit med 3 pass per vecka. Ganska mycket träning som ni hör. Mitt mål var att springa milen på under 45 min, vilket är ett ganska djärvt mål (alt. idiotiskt beroende på hur man ser det), med tanke att jag sprang milen på 55 min då jag började denna träningssatsning).
I går var det upp till bevis och jag var sjukt nervös. Vilket min mage noggrannt berättade för mig (men inga fler detalje om det..). Väl på plats på tävlingsstart så kändes det inte så vidare bra då det ösregnade och var iskallt. 14 000 löpare som irrade omkring coh försökte finna skydd. Slottskogen hade förvandlats till en lervälling och eftersom det var på kvällen så var det kolsvart ute. Creepy! De flesta sökte likt mig själv skydd från skyfallet under diverse träd och jag var inte ett dugg sugen på att ge mig iväg. Jag stod och huttrade och surade över att jag skulle behöva uppsöka de skräckinjagande bajjamajjorna innan start. Uäck. Mitt sura humör vände i allafall som tur var då jag äntligen stod i startfållan bland 14 000 andra tokladdade löpare. Discoljus och discodunk livade upp stämningen och det gick nästan att ta på allt adrenalin som låg i luften. Startskottet gick och jag försökte hitta ett skönt och relativt högt tempo som jag skulle orka hålla alla 10 km. Det gick bra. Jag kände mig lätt, stark och det kändes som att jag höll en bra fart. Jag hade bestämt mig för att inte kolla tiden, eftersom jag inte ville riskera att börja springa stressigt. Jag ville njuta och lyssna på kroppen. Och det gjorde jag. Även om det kanske låter konstigt att man kan njuta trots att man har blodsmak i munnen.. Väl i mål ville jag skratta, gråta och kräkas samtidigt. Ett bra tecken på att man gjort sitt bästa.
Så fick jag tiden. 46.15. HELVETE, tänkte jag. Ett misslyckande. Trots att jag själv kände att jag gjort mitt bästa så hade jag sprungit på samma tid som jag gjort vid träning tidigare. Fuckfuckfuck. Det finns inget, INGET som gör mig så förbannad som då jag själv inte når upp till mina egna utsatta mål. Det brukar liksom inte hända. Om jag bestämmer mig för något så får jag 99 % av gångerna det jag vill. Men inte igår. Tusentals bortförklaringar flög förbi i min irriterade hjärna. Åååh, jag skulle inte ha druckit det där vinet på kick-of middagen, jag skulle ha lagt mig tidigare igår, jag skulle ha värmt upp mer noggrannt, jag skulle ha tränat bättre, jag skulle ha druckit mer innan loppet, osv. Idag har jag kollat lite närmare på mitt resultat. Och vet ni vad. Av 7000 startande kvinnliga löpare så hamnade jag på plats 90. Nittio. Det var alltså 6910 stycken brudar som sprang sämre än mig. Trots att jag "bara" sprungit seriöst i 12 veckor så var det "bara" 89 stycken som var bättre än mig. Varav många faktiskt är löpare på elitnivå. Jag är ju trots allt en simpel tvåbarnsmamma som försöker att trolla med tiden för att klämma in ett antal träningspass i veckan. Det är faktiskt inte så lätt. 46 min på milen är ingen imponerande siffra (och då menar jag utifrån mina unika förutsättningar- jag tycker att ALLA som springer är GRYMMA. Oavsett tid!!). Men 46 minuter på gårdagens bana under rådande förutsättningar var bra! Jag är BRA! Tjohoo!
I morse vaknade jag med stumma ben men med en löparlust som aldrig varit större. Jag är hungrig på meer! Därav har jag anmält mig till Göteborgsvarvet i maj 2013. Min första halvmara. Mitt mål är att springa det på 1.40. So let´s the fun begin!!!!

Innan.

Efter. Här står jag o min välförtjänta medalj och längtar tills att få börja springa emot nya mål!

Ingen blogg-energi

Hej! Tänkta att det är dags för en liten uppdatering här på min lilla blogg. Sedan sist har jag hunnit med två enormt inspirerande kick-off dagar med jobbet, en grym middag ute på nyöppnad restaurang med vänner, ett stycke midnattslopp och en dag med födeledagsfirande för twinsen (vilket fortfarande pågår, de sover dock just nu..). Blogg-energin lyser med sin frånvaro men ni ska åtminstonde få en liten titt på mina otroligt högkvalitativa mobilbilder från våra senaste dagar.

Mycket trevligt ställe. Hur kan det inte va bra med ett sådant namn liksom??

L och S. Bästa middagssällskapet!!

Finisar!

Och vårt herrsällskap

Och så jag då..

Hej hej! Lite lätt småsliten efter en intensiv kick-off och lite för mycket vin till maten (dagen innan denna middag), denna kväll som var dagen innan midnattsloppet drack jag bara vatten och cola såklart!!

Lek och mys på lördagen innan Linda och Henke kom och lånade Kaspian några timmar. De frågade i veckan om de inte kunde få låna en av twinsen och de fick de ju SÅKLART. Ovärderligt att få egentid med ett barn. Och Kaspian hade en fantastisk dag!!

Laddad inför Midnattsloppet. Som jag tränat som en toka inför sedan mors dag (!!)

Jävligt nervös!

Twinsen fyller ju 2 år i morgon men eftersom morgondagen inte har något utrymme för firande så har vi en firardag med familjen idag. Vi har hitills hunnit med födelsedagsmorgon med allt vad det innebär samt en fm på badhuset. I eftermiddag väntar playdejt.

Ivriga!