Game is on!

Igår sprang jag som ni vet midnattsloppet. Midnattsloppets startbevis fick jag av min man som prestent till Mors dag till min då stora besvikelse. Jag hade ju önskat mig örhängen för bövelen.
Jag har dock under tiden ändrat min uppfattning eftersom jag faktiskt tagit mig ur mitt tidigare mys-joggträsk och blivit mycket bättre, snabbare och mer uthållig. Och jag älskar ju att springa. Älskar. Sedan mors dag har jag sprungit 4-5 dagar i veckan, fördelat på 2 intervallpass (9-11 km), 1 långdistanspass (12-16 km) och 1-2  myspass på 5-8 km. Förutom de tre senaste veckorna då jag jobbat och "bara" hunnit med 3 pass per vecka. Ganska mycket träning som ni hör. Mitt mål var att springa milen på under 45 min, vilket är ett ganska djärvt mål (alt. idiotiskt beroende på hur man ser det), med tanke att jag sprang milen på 55 min då jag började denna träningssatsning).
I går var det upp till bevis och jag var sjukt nervös. Vilket min mage noggrannt berättade för mig (men inga fler detalje om det..). Väl på plats på tävlingsstart så kändes det inte så vidare bra då det ösregnade och var iskallt. 14 000 löpare som irrade omkring coh försökte finna skydd. Slottskogen hade förvandlats till en lervälling och eftersom det var på kvällen så var det kolsvart ute. Creepy! De flesta sökte likt mig själv skydd från skyfallet under diverse träd och jag var inte ett dugg sugen på att ge mig iväg. Jag stod och huttrade och surade över att jag skulle behöva uppsöka de skräckinjagande bajjamajjorna innan start. Uäck. Mitt sura humör vände i allafall som tur var då jag äntligen stod i startfållan bland 14 000 andra tokladdade löpare. Discoljus och discodunk livade upp stämningen och det gick nästan att ta på allt adrenalin som låg i luften. Startskottet gick och jag försökte hitta ett skönt och relativt högt tempo som jag skulle orka hålla alla 10 km. Det gick bra. Jag kände mig lätt, stark och det kändes som att jag höll en bra fart. Jag hade bestämt mig för att inte kolla tiden, eftersom jag inte ville riskera att börja springa stressigt. Jag ville njuta och lyssna på kroppen. Och det gjorde jag. Även om det kanske låter konstigt att man kan njuta trots att man har blodsmak i munnen.. Väl i mål ville jag skratta, gråta och kräkas samtidigt. Ett bra tecken på att man gjort sitt bästa.
Så fick jag tiden. 46.15. HELVETE, tänkte jag. Ett misslyckande. Trots att jag själv kände att jag gjort mitt bästa så hade jag sprungit på samma tid som jag gjort vid träning tidigare. Fuckfuckfuck. Det finns inget, INGET som gör mig så förbannad som då jag själv inte når upp till mina egna utsatta mål. Det brukar liksom inte hända. Om jag bestämmer mig för något så får jag 99 % av gångerna det jag vill. Men inte igår. Tusentals bortförklaringar flög förbi i min irriterade hjärna. Åååh, jag skulle inte ha druckit det där vinet på kick-of middagen, jag skulle ha lagt mig tidigare igår, jag skulle ha värmt upp mer noggrannt, jag skulle ha tränat bättre, jag skulle ha druckit mer innan loppet, osv. Idag har jag kollat lite närmare på mitt resultat. Och vet ni vad. Av 7000 startande kvinnliga löpare så hamnade jag på plats 90. Nittio. Det var alltså 6910 stycken brudar som sprang sämre än mig. Trots att jag "bara" sprungit seriöst i 12 veckor så var det "bara" 89 stycken som var bättre än mig. Varav många faktiskt är löpare på elitnivå. Jag är ju trots allt en simpel tvåbarnsmamma som försöker att trolla med tiden för att klämma in ett antal träningspass i veckan. Det är faktiskt inte så lätt. 46 min på milen är ingen imponerande siffra (och då menar jag utifrån mina unika förutsättningar- jag tycker att ALLA som springer är GRYMMA. Oavsett tid!!). Men 46 minuter på gårdagens bana under rådande förutsättningar var bra! Jag är BRA! Tjohoo!
I morse vaknade jag med stumma ben men med en löparlust som aldrig varit större. Jag är hungrig på meer! Därav har jag anmält mig till Göteborgsvarvet i maj 2013. Min första halvmara. Mitt mål är att springa det på 1.40. So let´s the fun begin!!!!

Innan.

Efter. Här står jag o min välförtjänta medalj och längtar tills att få börja springa emot nya mål!