Piraten

QMMAlvina, vår stackars glasögonorm måste förutom glasögon använda en lapp för vänster öga för att träna upp hennes synsvaga högra öga. Men det går ganska bra och hennes kompisar på förskolan är för små och godhjärtade för att döma och värdera. I morse då det var ögonlappspremiär fick hon snabbt hjälp av en liten guldlockig kompis som ville hjälpa och visa henne in..så rart! Snart börjar Ensam mamma söker. Jag har laddat skämskudden och hoppas på en smaskig säsong! 

Vår lilla tappra pirat!

Efter-förskoleaktivitet.. 

Fotbollsfredag och gråtig eftermiddag

Ja men vad tusan. Det här var ju inte den fredagskväll jag hade planerat..

Jefla fotboll.. Inte ens de svettiga och vältränade låren roar mig. Gäsp!!

Tur att vi hann med lite tapas innan.

För övrigt har vi varit hos ögonläkaren med både Kaspian och Alvina idag. Alvina har ju glasögon och ett ganska kraftigt synfel stackarn. Men anledning av det tyckte läkaren att vi även skulle undersöka Kaspians ögon. Och mycket riktigt så är han syn inte heller 100. Översynt +3 på båda ögonen.. Dock så tyckte de att vi ska avvakta och göra en ny bedömning i mars- ibland kan det bli bättre. I hope. Kan ni tänka er hur kul han skulle se ut i glasögon med sina lockar och välmående kindhull:) Och Alvina, mammas hjärta måste börja använda en ögonlapp för att träna upp sitt högra öga. Då läkaren fäste lappen över hennes lilla öga började hon genast började darra på överläppen och stora tårar tullade nedför hennes kunder. Fast lappen var grön med hundar på. Då brast det för både mig och Robert och vi grät en skvätt vi också. Märkligt det där med känslor av astronomiska mått- hade man dem innan barnen? 

I väntrummet. Han var så duktig och svarade högt och tydligt på läkarens alla frågor om bilder på stövlar, äpplen och Pippi långstrump. 

Barnsjukhuset hade ett spännande Pippi-skepp. Man blir ändå extremt, EXTREMT tacksam då man "endast" var där pga dålig syn. Omkring Kaspian o Alvina lekte barn i rullstol och andra med svåra neurologiska sjukdomar. Så hela eftermiddagen har jag fått kämpa emot en stor klump i halsen... Sjuka barn är nig det mest gråtframkallande som finns. 

Födelsedagsfin en kort stund iallafall

En liten bild från vårt födelsedagsfirande. Sekunden efter har Kaspian tacklat ner sin syster likt en ångvält.. Vårt liv i ett nötskal. Förutom att det lika ofta är Alvina som agerar buffel..

Makaroner och skåpsluckor

Hej! Vardagen rullar på i ett fasligt tempo. Jobb, makaroner, godnattsagor, logistik. Ibland går det så snabbt att jag får ont i magen över att jag inte hinner med livet. Hinner inte med mina barn, min man, vårt hem, mina vänner eller mig själv. Och andra dagar så känns allt nästan löjligt perfekt och njuter jag av det faktum att jag är lycklig över vad vi väljer att fylla vårt liv med. Den här veckan har varit bra. Vi har fått våra nya köksluckor till köket och det känns väldigt skönt att slippa se våra ickeflashiga och icke-piffade köksskåp. Jag har sprungit två endorfinframkallande intervallpass. Jag har haft vänner på middag och gjort bra ifrån mig på jobbet. I morgon är det fredag och jag ska jobba hemifrån i mysbyxor och hämta barnen tidigt. Här några bilder från veckan. 

Plommonchutney

Vi har hundra tusen kilo plommon i vår trädgård. Grenarna går av pga tyngden. Jag o twinsen trycker plommon så att vi troligtvis kommer att fördubbla vår toalettspappers-förbrukning.. Vad ska vi göra av allt? Har plockat till förskola och jobb och tvingar på grannarna och vännerna.. Men Sofi, du kan ju göra marmelaaaad. Och plommonchutney. Säger alla. Plommonchutney??!! Vad är det undrar jag. Och vad fasen ska jag ha det till? Stek? En stek som inte setts i vårt hus.. Ja, aldrig någonsin. Så om ni har vägarna förbi så kom gärna hit på några plommon eller kanske 700. Här en bild på de plommon plus äpplen jag ska tvinga på förskolan i morgon.. 

3 årskalas!!

I söndags firade vi twinsens treårsdag med kalas tillsammans med våra vänner. Grymma Anki som lyckligtvis är en extremt begåvad tårtmakare hade bakat en underbar Hello Kittytårta till Alvina och en Carstårta till Kaspian. Genus-ickekorrekt så att det bara skriker om det! Men ickegenuskorrekta tårtor frambringar glädjevrål hos mina barn med en imponerande decibel så det där med genuskorrektheten är skitsamma.. Kaspian blev dock lite deppad då vi förstörde "hans bilväg".. Vi är extremt glada och tacksamma över våra vänner. Då min familj bor på tok för lågt bort och fam Risp bor på Cypern majoriteten av året är våra vänner väldigt, väldigt viktiga för oss! Dagen var intensiv, socker-chockig, härlig och kaosig. Och Kaspian o Alvina somnade lyckliga och jag likaså. 

Kalas!!!

Nu är det snart dags för 3 årskalas! Jag som inte ens gillar att baka har gjort en rejäl effort!