Tusen timmar minus på sömnkontot

Nu börjar hjärnan likna en skrumpen äppelskrutt och påsarna under ögonen börjar onekligen ta form. Barnen vägrade att äta samtidigt i natt. Jag försöker få in dem på samma rutiner men det är svårt att manipulera och tvinga 3 veckorsbebisar som sover. Så inatt har jag ammat i princip varje timma, sovit i 45 min och sen ammat igen. Det är tur att jag är vansinnigt förälskad i mina hungriga guldklimpar. Jag ska försöka sova idag men jag tycker att det är svårt att slappna av och komma till ro på dagen. Har aldrig kunnat sova på dagen förutom mina sista veckor som gravid, det finns ju så mycket annat att göra på dagtid. Blogga, pussa på bebis, städa, lukta på bebis, småäta direkt ur kylen, nätshoppa, trösta bebis osv. Dessutom är någon av barnen nästan alltid vaken och då är det helt omöjligt att sova. Jag hoppas att denna period blir kortvarig så att jag snart blir människa igen. Måste sluta, hungrig kille här!