Jag har tillbringat mycket tid hos min farmor och fafar sedan jag kom hem och ska dit igen idag. I somras drabbades min farfar av en stroke och sedan dess har han blivit allt sämre. Han ha svårt att gå, han är förvirrad, trött och kroppen lyder honom inte riktigt. Han har tidigare varit en riktig krutgubbe, en hurtbulle som sprang eller åkte längdskidor varje dag tills han närmade sig 80 år. Då jag växte upp var farmor och farfar lite som en extramamma och extrapappa då de ställde upp som barnvakt titt som tätt. Jag och farfar har tillbringat många, många timmar i längdskidspåret tillsammans. Jag har alltid älskat att spendera tid med dem. Därför är det väldigt sorgligt att se min forna farfar tyna bort, lite av min underbara farfar "försvinner" succestivt för varje dag. Det är också smärtsamt att se sin farmor så förtvivlad, orolig och utsliten. Även min pappa får dra ett väldigt stort lass med praktiska göromål och jag kan inte föreställa mig hur det känns i hjärtat då ens egen pappa blir gammal och sjuk. Stackars pappa.
Idag blir det möte med biståndshandläggare, farmor behöver avlastning då hon inte är någon ungdom hon heller. Då jag var där igår slogs jag av av likheterna mellan farfar och mina barn. Även om Kaspian och Alvina precis befinner sig i livets början och farfar nog börjar närma sig slutet på sitt är likheterna många. Alla tre sover så djupt och fridfullt då de sover, jag fick byta blöjor på alla tre och de behöver mycket hjälp vid på- och avklädning. Med mera.
 |
| Mina underbara farföräldrar |
 |
| Alvina snackar med farmor |
 |
| Här är det lucia, Kaspian och Alvina hade lussetåg som tomtenissar. Här med moster Lotta |
 |
| Hela lussetåget.Robert ser ut som en pepparkaksgubbe i allt skägg. Kristofer har långt hår likt lucia, fast utan ljus.. |
Jag har inga mor- eller farföräldrar kvar i livet längre, men jag förstår lite hur det känns. Min farmor var alltid en sån där riktig kruttant, men på slutet blev hon allt mer förvirrad och väldigt annorlunda jämfört med hur hon varit. Enormt jobbigt att stå bredvid och se förändringen. Och när det handlar om ens egen partner eller förälder måste det ju vara ännu jobbigare.
SvaraRaderaMen jag är alldeles säker på att det skänker både din farmor och farfar enormt stor lycka att du och småttingarna är där så mycket på dagarna nu när ni är hemma!
Det är jobbigt när det blir så ... men att bli gammal är ju också en del av livet! Tur att Ni är så många, så nära och så gulliga hela familjen! Jag minns också din farfar som en riktig krutgubbe och oj, oj, oj vad han har vallat och hejat längs spåren. Tror att han har hejat och vallat och värmt blåfrusna tår åt halva Vilhelmina, kanske är det därför som han kallas för farfar av fler än Er??? Alla som åkt skidor i Vilhelmina känner ju honom som "farfar" eller skid-farfar :)
SvaraRadera//Sara
TACK! Det värmer! Kram Sofi
SvaraRadera