Som ni bloggföljare redan vet så byter mina barn skepnad på nätterna. På dagarna är de (nästan) alltid glada och väldigt lätthanterliga. På nätterna däremot är de inte lika lätta att hantera. Inte alls. Nu sover båda två dåligt på natten. Jag visste väl redan innan jag blev mamma att livet med barn skulle innebära en hel del sömnlösa nätter. Men i pratiken är det inte som i terorin. De första tre månaderna var något av en chock, men eftersom jag var utvilad innan barnens ankomst så gick det ganska bra. Efter 3 månader vande sig kroppen vid att vakna flera gånger på natten. Man anpassar sig. Dessutom så har jag hela tiden hoppats på och trott att det ska bli bättre. Snaaart kommer de sova hela nätterna. Eller i alla fall längre än 3 h åt gången. Alvina har ju sovit ganska bra så vi har hoppats på att brorsan ska göra detsamma. Hoppet och tron på bättre nätter har hållt mig pigg och positiv. Men nu efter 7 månader känns det lite som att kroppen och knoppen börjar ge upp. De sover absolut inte bättre, till och med sämre eftersom Alvina också vaknar flera gånger varje natt. Nu är de inte heller så "enkla" som tidigare då vi bara behöde mata dem. De vaknar inte längre för att de är hungriga utan det är något annat. Vad, vette tusan. När jag är hemma hos mina föräldrar utan Robert så har mamma/mormor hjälpt mig på nätterna...jag klarar inte att själv tillgodose bådas behov om natten. Samtidigt så får jag dåligt samvete över att min (gamla?) mamma ska måsta vara uppe och trösta/mata/tjorva MINA barn om natten. Hon har ju liksom gjort sitt. Jag tycker inte om att behöva be om hjälp... Samtidigt så är jag självklart väldigt tacksam över att hon ser natthjälpen som en självklarhet.
I gårkväll fick jag ett psykbryt, som jag får lite då och då. Jag hade liksom lite ångest över att det var kväll och att jag visste att jag hade ännu en jobbig natt framför mig. Jag orkar inte, tänkte jag. Jag blir knäpp. Galen. Tokig i nattmössan. Knäpp i kolan. Kockobäng. Kockolocko. Och så grät jag en skvätt så att mamma, pappa och Natali blev alldeles stissiga och nervösa.
"Jag är så trööött...grät jag. Ska det vara såhär..buhuuu..."
Efter några liter salta tårar och kramar så kändes det, som alltid, bättre. Psykbryt är det bästa jag vet. Efteråt fylls man av ny energi och blir mycket gladare. Jag kunde lägga mig i sängen, bredvid Kaspian, pussa honom godnatt och somna lycklig. Han har faktiskt varit lite bättre inatt. Han kände nog att måttet var rågat, min lille prinskorv.
 |
| Jag kan ju inte vara söt på alla bilder... |
 |
| Triss i toksöt men ibland natt-jobbig dotter |
Jag önskar så att det fanns en mirakelkur som jag kunde tipsa om... Du är i alla fall världsbästa morsan jag känner, och dina barn är i alla falla världsbäst på dagarna (vet ju inget om nätterna). Kram så ses vi snart :)
SvaraRaderaCecilia och Elias
Ghaaaa!!!! skrev en sjuuukt lång kommentar som tog mig säkert en kvart att skriva som bara försvann, bläää! Jag skickar ett mail till dig sen via fejjan! Detta ska vi ta tag i Sofi, hjälpen finns bara runt hörnet och jag hjälper dig mer än gärna, säg bara till vad du behöver för att komma igång så ska jag bistå dig, en mamma till en annan :) Stor stärkande kram!!
SvaraRaderaOj vad jag kände igen mig i det du skrev. Några månader förut så vaknade våra hela tiden och varannan gång så vissa nätter sov jag inte många timmar. Som sagt, ett par månader går det och sen blir man tokig. Jag har flera nätter suttit och gråtit vid spjälsängarna och undrat "varföööööör sooooover du inte (dumma unge)???"
SvaraRaderaDet är en himla tur att dom är så oerhört söta och glada dagtid för då glömmer man bort det jobbiga ganska så snabbt. Eller ja åtminstone tills kvällen kommer igen.
Men det är tur att du har en familj att bryta ihop hos en stund, ibland behöver man vara "liten" igen och bli omhändertagen av sin egen mamma en stund för att orka vara vuxen igen.
Jag har tyvärr inga bra råd att komma med, vi har ju lite samma situation här och försöker komma på hur vi ska göra med mat - inte mat på natten, lägga tidigt - hålla dom uppe länge, gröt på kvällen - ersättning på kvällen... et.c. allt för att se vad som möjligtvis kan få dem att sova mer än 3 timmar i sträck.
Men våra vaknar oftast och gnäller mest så dom somnar oftast om efter en stund och med hjälp av napp. Det måste vara rejält jobbigt att de är vakna och ledsna (?) länge och ofta på natten.
Eller jo, ett litet tips kanske jag har?
Jag är väldigt mycket emot olika metoder, men något som kallas tass-metoden tycker jag verkar vettigt. (googla för mer info, finns bl.a. en bra diskussion på Familjeliv) Vi kör den litegrann på våra och undviker att lyfta upp dem (om de inte är superledsna såklart) och istället håller vi en trygg hand på magen/ryggen/vid ansiktet eller håller deras hand tills de somnat om. Det fungerar ganska bra mot gnäll iallafall (kanske om de är lite ängsliga bara när de vaknar) och de vaknar aldrig till på riktigt som de oftast gör om man måste ta upp dem.
Hoppas det blir bättre snart så du orkar med!
Kram
Jag tänkte inte kommentera sömnen, eller bristen på den =)(du vet att jag tycker att du är grym och gör en hästjobb, det har jag kommenterat tidigare=) ) utan jag måste bara få säga att Alvina ju är sjukt lik dig! Har inte sett det tidigare men på dessa bilder är ni ju lika som bär!
SvaraRaderaKram Jenny
Min son vaknade flera gånger per natt när vi sov i samma rum. Han åt eller ville ha tutten eller bli vaggad osv osv. Men från och med andra natten han fick eget rum (6månader) har han sovit hela nätterna! Min man störde honom med snarkningar å jag störde honom med att vakna vid minsta knyst å va där med tutte, mat osv osv. Alla barn är olika men testa å ge nån av barnen ett helt eget rum på natten.
SvaraRaderajag har det likadant här hemma... men man hoppas att det ska bli bättre o bättre, fan en har ju hoppas nu i snart 7 månader :P haha
SvaraRaderavisst, vissa nätter sover mina från 19:00 till 04:00-6:00= fruktansvärt skönt! o man tror att nu, nu vänder det, ÄNTLIGEN vänder det... två nätter senare är man är igen, babyvakt som sprakar, gny, täppt, hostig osv osv
Kanske lika bra att man inte hinner vänjas vid hel natt sömn, man blir väl kanske mer förstörd om den vanan bryts ;)
De nätter de har sovit bra,så funderar en på, va gjorde vi på dagen, hur möe sov de, hur möe mat har de fått i sig, o så försöker man göra nå liknande följande dag----brukar oftast gå åt skogen haha
Men, vila får vi göra när vi blir pensionärer ;)