Syskonkärlek!!

Ibland är det sjukt jobbigt med två bebisar. Dubbelt så många tårar, dubbla bajsblöjor, dubbla munnar att mätta och tvättkorgen är alltid full. Men nu blir barnen allt mer medvetna om varandra. De kan sitta och "prata" och skratta åt varandra hur länge som helst. Då den ena får syn på sin bror/syster så spricker deras små miniansikten upp i det mest bedårande, hjärtliga leende ni kan tänka er. Och så säger de Gagagagbblluuäääääff. Mitt hjärta smälter då jag ser det! Tänk vilken glädje mina små har av varandra och tänk så mycket bus och roliga lekar de kommer ha för sig i framtiden. (Och helsicke vad de kommer att bråka och slåss...). Ibland kan jag i allafall tycka synd om bebisar som inte har någon tvillingsyster eller tvillingbror. Tänk om jag "bara" hade ett barn som var tvungen att umgås med mig, en gammal gaggig tråkmamma hela dagarna. Det är ju mycket roligare att kunna snacka skit och leka med ett tvillingsyskon jämfört med tråkmorsan.

Två skitroliga twins och en tråkmorsa