Om jag känner mig halv utan Robert så vet jag inte hur jag ska beskriva den aktuella känslan i min kropp just nu. 25%? Jag är ensam hemma. Utan man och utan barn. Det ska jag vara en vecka. EN VECKA!!! Anledningen till min ensamhet är att Robert, som har höstlov har tagit kids och åkt till sin bror med familj på Cypern. Jag får stanna hemma och jobba medan de ska smaska glass, bada i havet och umgås med fantastiska fam Risp.
Jag vet inte om jag känner mig som 25%. Det är nog en överdrift. 2,5 % r en mer passande beskrivning. Jag är en spillra av mitt rätta jag. Det känns helt ärligt som att jag vill lägga mig ner och dö en liten stund. Typ. Mina tankar går till alla föräldrar som separerar och faktiskt måste dela upp tiden med barnen till varannan vecka (eller hur man nu gör..). Hur ÖVERLEVER de undrar jag? Vårt lilla hus känns så tomt, tråkigt, trist, dött och ödsligt att det är kusligt. Jag har i allafall konstruerat en plan för hur jag ska ta mig igenon veckan med livet och hälsan i behåll. Utan barn har man ju OCEANER av tid att slå ihjäl trots att man jobbar heltid. Jag ska jobba massor, jag ska gå på afterwork med härliga kollegor, jag ska gå på bio, jag ska träna som en idiot, jag ska shoppa ALLA julklappar så att jag slipper stressa över det i december och fokusera på julmyset. Och läsa böcker. Och blogga. Mina 2,5% ska nog ta sig igenom detta också.
 |
| Home alone =( Leendet är falskt. Jag är död inuti. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar