Löparanalys och nytt pepp

Ni vet ju att jag gillar att springa. Nej, jag ÄLSKAR att springa. Förutom mina barn och min man så finns det inget som kan frambringa samma lyckokänslor som ett löppass. Att springa en si så där 14-17 km är för rmig en ren njutning och backintervaller ger mig lycko-fjärilar i magen. Stört men sant. Som ni också vet så är jag just nu skadad. Någon form av överansträngning av knäskålssenan. Rena mardrömmen. Har provat att döva abstinensen med spinning. Den som uppfann spinning måste ju vara mer störd än mig. Jag pallar det bara inte. Det är till och med tråkigare än trädgårdsarbete och tysk grammatik. Blä med stort B.
I veckan har jag i allafall träffat en extremt trevlig och duktig sjukgymnast på IFK kliniken(jo, jag är också sjukgymnast men det jag arbetar med är långt ifrån knäleder...så även om jag har mina teorier så ville jag träffa ett knä-proffs). Han har filmat mig, under löpning i olika vinklar och så har vi tillsammans tittat på filmen och analyserat diverse kroppsdelar och leder i slooooowmotion. Om man bortser från det skräckinjagande med att se sin egen bakdel skumpa omkring på film så var det extremt spännande, lärorikt och intressant! Efter analysen så har jag fått ett antal hemläxor att arbeta vidare med så nu jäklar ska knähelvetet bli bra igen. Jag måste tyvärr ställa in Finalloppet i helgen så jag absolut inte klarar att springa 19 km just nu...1,9 km är max typ.. Men jag räknar med att vara i toppform innan Göteborgsvarvet i allafall. Heja mig.

Min solstråle som jag saknar så att det smärtar 1000 gånger mer än knäet...