Ikväll är jag utbjuden på middag på stan av min kära vän Mariell. Jag har verkligen sett fram emot vår kväll då det var väldigt länge sedan vi hade en tjejkväll utan barnen. Så typiskt. Det känns inte så värst snällt att bara dra iväg då jag vet att Robert är tröttare än tröttast och barnen sjuka. Jag håller tummarna så hårt jag kan för att ett mirakel skall ske under dagen. Att Robert är pigge piggelin efter jobbet och att barnens snor och hosta ska gå upp i rök.
 |
| Suddig bild på mig och hostiga bebisen.. |
 |
| Igår drack Alvina nästan upp en hel flaska helt själv. Hjälp, var ska detta sluta. Först tänder och sen "äter" hon själv. Snart skaffar hon väl kille och pensionssparande också.. |
 |
| Min stora självständiga dotter. Fast hon vägrar att äta något förutom ersättning. Hon hatar till och med goda saker som mango och banan. |
Om du bara visste hur jag känner igen mig i att "en olycka sällan kommer ensam", eller att saker som man har sett fram emot brinner inne för att barnen/barnet eller maken blir sjuka... Hoppas att ni kryar på er! Vitlök och honungsvatten till de stora, vitlökstoppad mjölkersättning till de små, kanske? Kram!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaNä vi har inte börjat än då det vill till sig att man är rejält påläst innan man börjar så man kan verktygen men framförallt grundfilosofin bakom, attityden ska vara A och O, men snart så ska vi köra :) Anna Wahlgren är den första som poängterar vikten av att ta tag i sömnproblemet för BARNETS skull, inte bara för föräldrarnas skull. Barnet har ingen som helst lust att vakna stup i kvarten, de vill också sova i lugnan ro och inte behöva oroa sig för vargen, du kommer förstå när du läser boken :) Hon sätter ord på det som borde vara självklart, men i Sverige idag har man liksom accepterat att små barn SKA va jobbiga och inte VILJA sova, det predikas att det är heeeelt NORMALT med barn som ej sover om nätterna, vanligt kanske ja, men inte det normala, och definitivt inte bra för de små. Vi har inte börjat "kura" än men vi har börjat med schemat. Mitt tips är att börja med det så fort som möjligt innan ni börjar med själva kuren, det är liksom första steget. Det vill säga att du har ett schema för mat och sovlurar på dagen. Sähär ser Bonnies schema ut:
07.30: vakna
08.00 Grötfrukost
09.30-10.15 sova lur 45 min
11.30: lunch
12.30-14.00:sova middag 1.5 tim
14.15: Gröt och fruktmellis
16-16.45: Sova lur 45 min
17:30: middag hela familjen
19.00-20.00: Bad, gröt och skoj
20.00-07.30: Sova hela natten(snart i alla fall :) Schemat kan kännas lite strikt i början men småttingarna mår bra av rutiner och utdelningem kommer sen när rutinerna och kuren satt sig och vem som helst kan mata och söva ens barn vartsomhelst. Och nej femminutersmetoden är ju bara för hemsk. Visste inte vad det var förut men när jag läste om den tänkte jag att detta kan ju bara inte vara sant att folk håller på med, usch och fy!! Lycka till! Kram
Hej!
SvaraRaderaVille bara skriva en liten kommentar för jag följer din blogg med stort intresse :)
Jag tror att jag skrev en kommentar förut någon gån också. Vi bor i Östersund och har tvillingar på 4,5 månad - Oscar och Elsa. Hur gamla är era? Jag har fått för mig att de är ungefär lika gamla som våra?
Här stökar vi också på med olika smakisar, men det mesta går ner här. Fast Elsa är lite mer finsmakare och tycker att en del saker smakar bläää! :)
Hej Emma! Ja, du har skrivit tidigare. Jag är glad att du tycker om bloggen. Alvina och Kaspian föddes den 27 augusti, de är alltså 6,5 månader. Men de föddes 1,5 månad tidigt så de är "egentligen" bara 5 månader om man går på det beräknade förlossningsdatumet. Kul att du komme från Östersund, jag är också norrlänning ju. Alvina heter förresten Elsa i andranamn, fint! Ta hand om dina små. Kram
SvaraRaderaAha, ja men då är det ju inte jättestor skillnad ändå i ålder mellan dem :) Kul att följa när det är ungefär jämnt i ålder och dessutom tvillingar. En del saker blir ju lite annorlunda...t.ex. vakna nätter när man är uppe hela tiden (känns det som) för de vaknar varannan gång eller man får ha varsitt barn. Ojojoj...men det är tur att det för det mesta är dubbelt så roligt också :)
SvaraRaderaMvh Emma