Smärta!

15 min efter krisen. Lyckligt ätandes på en majskrok.

Idag har vår första traumatiska, riktiga "olycka" inträffat. Såpass att jag var tvungen att läsa på vårdguiden.se om det var farligt. Twinsen lekte snällt i vardagsrummet och jag var i köket. Plötsligt hör jag ett illvrål- som mamma hör man ju omedelbums vilken typ av skrik det handlar om. Surhetsgnäll, arggnäll, tröttgnäll, hungriggnäll, fejk-gnäll, frustreradgnäll eller jag-har-ont-som-fanders-gnäll eller någon annan typ av gnäll (det finns nog minst 47 olika varianter. Iallafall då det gäller våra twins). Det här var sannerligen ett "Jag-har-ont-som-fanders-gnäll" av den grövsta sorten. Jag springer så fort mina ben bär mig alla 15 m och upptäcker att det sitter fast en geting i Kaspians pekfinger. Rakt in i själva fingerblomman. AJ! Getingen sitter alltså fast med gadden och Kaspian gallskriker och ser helt skräckslagen och livrädd ut medan han frenetiskt försöker skaka av den otrevliga passageraren. Jag lyckas få bort getingen men gadden satt fast. På två röda sekunder förvandlas det lilla knubbiga fingret och handen till ett ännu knubbigare hand och finger. Förutom att storleken ökade markant kan ni addera illröd färg. Efter lite googlande (tack Gud för google- hur gjorde alla mammor innan det fanns??) så förstod jag att det inte var någon livsfara för min lilla palt. Gadden togs bort och han fick spola fingret i kallt vatten- det tyckte Kaspian var svinkul och vips så var livet frid och fröjd igen. Efter några minuter försvann också både rodnaden och svullnaden så det var ingen fara på taket. Men liite läskigt var det. Tänk om han hade blivit stucken i halsen. Då hade jag nog dött av rädsla.

Jäkla kryp! Nu är den väldigt död. Mohahaha!