onsdag 22 augusti 2012

Dissociativ identitetsstörning..

Mina juveler för 1,5 år sedan. Herreminjee så länge sedan.
God kväll. Nu packar jag igen. Tidigt i morgon åker jag på kickoff med jobbet för att vara hemma igen på fredagkväll.. I skrivandets stund håller jag precis på att välja vilka högklackade skor jag ska packa ner till middagen i morgon och vilken clutch som matchar bäst. Jag ser fram emot att bo på hotell, såsa omkring i fluffig morgonrock på morgonkvisten, delta i roliga aktiviteter med härliga kollegor och att äta lyxig mat. Ego-Sofi jublar inombords. Samtidigt så kan jag inte ignorera en irriterande och gnagande känsla i mitt bröst. Det känns jobbigt att åka ifrån barnen. Älskade twins. Samtidigt som ego/karriär-Sofi jublar så gråter mamma-Sofi i hjärtat. Tror ni jag lider av multipel personlighetsstörning?? Varför ska jag alltid känna mig så ambivalent?? Aldrig nöjd. Aldrig helt tillfredställd. Hur ska man bära sig åt för att både jobba så mycket man vill och känna att man får pussa på barnen så mycket man vill? Svår ekvation att få ihop livets alla glädjeämnen och ambitioner.
Mycket troligt att jag äter detta till middag i morgon..


1 kommentar:

  1. Man får jobba tidigt på morgnarna och sent på kvällarna, typ. Doktorera. Eller jobba deltid. Om man har en schysst arbetsgivare kanske man kan jobba "uppdelat", först 5 timmar på jobbet medan barnen är på förskolan, sedan 3 timmar hemma efter att de har gått och lagt sig. Graden av fritid blir i det närmaste obefintlig, men tid till barnen har man. Vi har gjort så att vi lämnar Noah kl. 7.30 på förskolan - då de äter frukost. Upp och iväg direkt på morgonen. Sedan hämtar vi kl. 13.30 och får då hela eftermiddagen på oss att göra någonting kul tillsammans. Funkar bra för oss - men det bygger på att man inte har alltför lång restid till jobbet, kan jobba hemifrån delvis och har flextid så att man jobbar in missad tid.
    Kramis

    SvaraRadera