Pannbenet

Vet ni vilken min allra mest värdefulla kroppsdel är? Det är mitt pannben. Helt klart. Ett starkt pannben är synonymt med stark disciplin, vilja och målmedvetenhet. Jag får ofta som jag vill. Nästan alltid. Och jag tror inte att jag har tur. Nä. jag får som jag vill för att jag bestämmer mig och för att jag vill. Som det här med träningen till exempel. Jag ska springa en halvmara i maj. Om man skall kunna springa sig igenom 21 km på en hyfsad tid måste man vara förberedd. Man måste träna. Det är inte superlätt att få till regelbundna träningspass då man jobbar lite mer än heltid, har en man som tränar väldigt mycket och har två kids som inte går heltid på förskolan. Min energi sprudlar inte direkt ut ur öronen kl 19.30 då Robert kliver genom dörren och jag varit igång sedan kl 5 och jobbat, hämtat barn, lagat mat, badat barn, läst fjorton godnattsagor, tvångsborstat små tänder och nattat twinsen. Nej. Jag känner mig som något gammalt och ruttet som katten släpat in.
Men då frågar jag mig själv om varför. Varför gör jag det här? Vad vill jag? Vill jag springa Gbg-varvet i maj? Och ja. Jag vill ju det. Jag vill verkligen. Så då är det ju bara att ta sig i kragen. Att byta om och kliva ut genom dörren. Just det momentet känns ofta som att bestiga ett berg i Everst-klassen. En helt överjävlig kamp. Ibland vill jag nästan grina för att jag är så trött och hjärnan säger åt mig att jag ska sätta mig i soffan, dra en filt över huvudet och äta tre semlor. Men om man har bestämt sig så har man. Jag är ingen banger. Och ofta räcker det med att jag stängt dörren bakom mig och jag andas in den råa Göteborgsluften så förstår jag. Varför jag gör det. För varje steg och varje km så känner jag att jag liksom blir mer jag. Mer Sofi. Jag känner att jag lever. Att mitt hjärta slår, mina lungor arbetar, mina ben blir starkare, mitt pannben växer och tankarna klarnar. All stress ramlar av mina axlar, eventuell ilska går upp i rök och min hjärna blir full av lyckliga och insiktsfulla tankar. Att träna är min ventil och mirakelmedicin mot alla otrevliga åkommor. Att övervinna sig själv om och om igen ger dig ett starkt pannben. En fantastisk egenskap som man kan ta med sig även i livets andra situationer, utmaningar och problem. Ett starkt pannben skänker tilltro till din egen förmåga och en tro på dig själv. Den som tar sig upp och ut och springer kl 5 på morgonen  ska inte heller tvivla på att hen kan åstadkomma annat storartat i livet. Disciplin är inget man får utan som man måste träna upp genom lite jävlaranamma. Om man vill uppnå något så krävs det att man gör en förändring och en ansträngning. Inget ramlar ner från himlen gratis. Och jag menar inte att starka pannben bara kommer av löpning. Det är bara en av många metoder att stärka sitt pannben. Ett av mina sätt. Varje gång man övervinner sig själv, som man antar och genomför en utmaning (stora som små) så blir man bättre. Man blir starkare. Oövervinnlig. Pannbenspower.