God morgon!
Vi har precis tagit oss igenom vår första natt utan Robert. Det har gått sådär. Min pappa har flaskmatat ett barn för att underlätta vid matningen vilket har varit toppen men däremellan har vi tre varit själva. Och i natt har de varit oroliga, troligtvis pga att de fortfarande är förkylda. I vanliga fall då vi är två kan vi ju alltid trösta och hjälpa med utspottad napp till en var, eller så delar vi upp natten så att en får sova. I natt har jag haft ett barn på magen och använt en ledig arm i en obekväm vinkel för att stryka, klappa och assistera med napp på den andra. Mitt mantra i huvudet är "det kommer inte alltid vara såhär, du kommer att få sova så småningom". Jag har läst att man har gjort tester på fångar som utsatts för tortyr vilket inneburit att de inte fått sova på 30 dagar. Trots denna sömnbrist fick de inga bestående skador. Detta är ju också en tröst.
Hahah du är så rolig.."Jag har läst att man har gjort tester på fångar som utsatts för tortyr vilket inneburit att de inte fått sova på 30 dagar. Trots denna sömnbrist fick de inga bestående skador. Detta är ju också en tröst. "...klockrent!:)
SvaraRadera