Att få tvillingar innebär samtidigt att pappan "tvingas" att bli lika delaktig som mamman. Nästan i alla fall. Jag tillbringar all min tid med barnen och han är borta några timmar varje dag. Men den tid han är hemma har han full fokus på barnen och är världens bästa pappa. Robert tillbringade den första tiden med dem efter förlossningen då jag låg på uppvaket. Han höll dem före mig, han matade dem före mig och han bytte blöjor före mig. Och eftersom våra barn både ammas och får ersättning med flaska så är han lika delaktig då de får mat. Detta ser jag som väldigt positivt då det innebär att han kommer närmare sina barn om man jämför med enlingars pappor. Tvillingar har ofta en bättre och närmare relation till sina pappor än enlingars enligt studier. Det är också väldigt skönt för mig då mina dagar med twinsen är minst sagt intensiva- man klarar inte att ta hand om tvillingar själv hur länge som helst utan att bli tokig. Jag är 100% trygg med att Robert är precis lika bra förälder och kan ge barnen precis lika mycket trygghet och omsorg som jag. Det är självklart att det ska vara så men jag tror inte att det alltid är det.
Att Robert kan ge nappflaska är också så skönt då jag har möjligheten till lite egentid, jag åt middag ute i lördags och på fredag ska jag ta en shoppingtur på egen hand (är i desperat behov av nya kläder).
|
Pyjamasparty med pappa! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar