What a night

Ujujuj...i natt har barnen nog inte förstått att det varit just natt och har inte alls velat sova. De har "pratat", suckat, stånkat och stönat. Och gråtit från och till. Det måste vara så frustrerande som liten att inte kunna förmedla vad man vill. Och det är också frustrerande som förälder då man gör sitt bästa för att tillfredsställa sina barns behov men ändå inte lyckas. Så det känns som att vi inte fått sova över huvud taget i natt. Men nu känns det skönt att natten är över, det är morgon och jag hoppas att jag får någon chans att vila idag. Robert ska jobba idag så det är ju värre för honom som måste vara alert och ambitös. Som mammaledig har man ju inga större krav på sig. Det är helt ok att ha gröt i hjärnan, påsar under ögonen och jag behöver inte göra något vettigt alls förutom att ta hand om mina ljuvliga små såklart.