Ganska fantastiskt ändå, att kroppen och knoppen klarar allt. Göra barn, föda barn, nära barn och sedan aldrig få sova. Kroppen är som en välsmord maskin som bara fixar allt trots förfärliga förutsättningar. Imponerande! Vissa dagar känner jag mig dock både galen och utmattad. Men som väldans tur är så vänder det snabbt igen. Har haft en bra morgon här iaf. Robert började kl 10 och tog hand om bebisar, gröt och frukost i morse. Och döm om min förvåning så fick han Alvina att äta gröt! Det var första gången. Då jag matar henne spottar hon ut allt och blir ibland riktigt arg. Men pappas matnings-finesser gick tydligen hem. Hoppas det fortsätter så.
 |
| Kaffe-kris-situationen är förresten löst. Jag kom på att vi har en sån här makapär i skåpet. Jippi! Jag blev tårögd av lycka då jag kom på det. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar