Vilsen tidspessimists-morsa får raseriutbrott på sölig man

God måndag! Hoppas ni haft en härlig helg. I går storstädade vi här hemma och jag var ute på en löprunda. Kl 17 var det dags för barnens babysim-premiär. Jag är en sann tidspessimist. Jag kommer nästan aldrig för sent eftersom jag alltid tidskalkylerar för att det värsta ska hända. Jag är kommer alltid minst 10 min för tidigt, vad jag än ska göra. Självklart var jag redo och på G i mycket god tid igår. Jag packade typ badväskorna det första jag gjorde på morgonen. Då jag skulle kolla vägbeskrivning på Eniro sa Robert "Jag har redan kollat älskling, jag vet var vi ska". "Ok, toppen. Sa jag."
Då vi sitter i bilen och börjar närma oss slutdestinationen ser jag på hela Roberts kroppsspråk att han inte alls är helt säker på var vi ska.
"Alltså, jag kommer inte riktigt ihåg vilken nummer vi ska till."
Nu känner jag att irritationen börjar krypa inombords. Det finns INGET som gör mig så stressad som att komma för sent. Framför allt om man betalat 2500 kr för att bebisarna ska få plaska lite vill man ju för guds skull inte missa tiden. Vi kör fram och tillbaka och runt och runt. Vi surfar frenetiskt på mobilen för att få fram rätt adress- utan resultat. Jag sitter och biter ihop käkarna eftersom jag vet att jag kommer att börja gorma och gapa om jag öppnar käften. Och i vårt info-blad från "Aqua barn" står det tydligt- "Se till att ni inte stressar hit, utan kom i god tid och se till att bebisarna är utsövda och mätta innan badet". Våra barn hade inte ätit på flera timmar. Planen vare att de skulle få sova i bilen och sedan äta precis innan badet- det var därför vi åkte typ en timma innan badet skulle börja. (Så även OM vi skulle hinna till bassängen till kl 17 skulle barnen troligtvis bara skrika sig blå av hunger- lyckat!).
Plötsligt ser vi en mamma bärandes på en baby i en bilbarnstol- "Dit ska vi!!!!" Skriker jag och pekar.
10 min innan badet skall börja rusar vi in på rätt adress med andan i halsen. Drar fram nappflaskor och kör ner dem i halsen på barnen. Vi matar barnen medan vi väser otrevliga ord till varandra så att de andra inte ska höra.
Jag: "Åååååh din slarviga klantskalle- att jag alltid ska måste hålla ordning på allt för att det ska bli bra"
Robert: "Sluta bete dig som en galen bitch"
De får äta halva flaskan och sedan drar vi av dem kläder och tar på deras nya, bajssäkra badbyxor och hoppar i bikini/badshorts. 17.05 är vi i bassängen- Tjihoo! Barnen älskade det, trots stress-svettiga och sura föräldrar.
Tiden gick fort och 20 min senare var det färdigbadat. Barnens goda humör smittade av sig på oss dumföräldrar och stämningen var återigen god.
Kvällen spenderade vi sedan hos fam Risp (utom Fredrik som är i Spanien på träningsläger) som är i Sverige över sportlovet. Vi hade det lika mysigt som alltid, önskar att de var hemma oftare!. Vi åt middag och sedan semlor framför Solsidan.

Jag älskar sovande barn, det finns inget sötare!
Det blev tyvärr inga kort från babysimmet..