Hunnebo-minisemester

On the road. På väg mot Hunnebo för att hälsa på Cecilia, Daniel och Elias. Solen lyser från en klarblå himmel och det luktar sommar. Bilen är lastad med barn, jordgubbar och badkläder. Jag känner mig dock lite nervös inför dagens aktivitet- makrillfiske. Robert, Cecilia och Daniel är uppväxta på västkusten och således inbitna västkustbor som kan filéa en makrill i sömnen. Jag är ju norrlänning och pinsamt nog lite rädd för makrillar. Det är sant. Då jag och Robert fiskat tidigare år så skriker Robert av glädje och jag av rädsla då vi får en på kroken. Har ni sett en makrill eller? De är faktiskt stora och sprattlar dom f-n. Och så är de jättefjälliga och lite vassa. Jag är van att pimpla fjällfisk på isen och de firrarna är mindre och liksom snällare. Idag ska vi dörja makrill vilket är helt nytt för mig. Då kan man tydligen få upp hur många som helst på en gång i båten!! Jag föreställer mig att jag ska drunkna i ett berg av grön-svarta, vassa bamsefiskar. Men jag äter mer än gärna makrill, det är en av de absolut godaste fiskarna enligt mig. Jag hoppas twinsen ärvt Roberts orädda inställning till sprattlig fisk.