Jag är en kaninfjant

Hejsan! Fredagskvällen spenderades på Texas Longhorn med mina kollegor. Supertrevlig kväll även om jag inte är så jätteimponerad av restaurangen. Som ni kanske vet så är jag ju inget jättefan av kött. Slutade helt med kött då jag var 14 år. Men de senaste året har jag faktiskt velat börja äta kött igen. Nuförtiden är jag inte rabiat utan äter både fisk, skaldjur och kyckling. Och jag kämpar med att lära mig äta "fina" köttbitar som oxfilé, älg och sånt. Men det går jäkligt trögt. Då jag smakar på Roberts köttbitar så bara växer de i munnen på mig. Det blir bara mer och mer mer i munnen ju längre jag tuggar och sen måste jag samla kraft för att kunna svälja ner skiten. Blä. Anledningen till att jag vill lära mig bli köttätare är för att det skulle göra vår vardag lite mer variationsrik. Framförallt på helgerna då vi ofta försöker lyxa till det. Innan twinsen var vi ofta ute och åt på helgerna. Men nu när vi är hemma 99% av kvällarna vill vi ändå markera att det är helg och inte en sketen måndag. Så inför fredag-lördag köper vi gott vin och försöker laga lite mer lyxig och smarrig mat. Då vi ska bestämma meny pratar Robert med saliven hängande i mungiporna om köttbitar av olika slag. Men det slutar alltid med att vi hamnar i fiskbilen (Robert vill inte äta veg). Nu har vi traskat oss igenom hela fiskbilens utbud ett par varv tror jag. Inget fel med det- vi ääälskar fisk. Men som sagt, om jag åt kött hade vi ju haft så mycket mer att välja på! Men jag tror i ärlighetens namn att det inte kommer att hända. Kött är ju så inibomben ofräscht (kyckling är ju också döäckligt om man tänker efter egentligen-men det växer inte i munnen på ig iallafall). Vilka problem alltså =)
Nej jag ska ju berätta om igår! Texas Longhorn. Sicken köttorgie alltså. Vi började med att ta in en nachotallrik med olika dipsåser. Först provade jag het ostsås-mums, sedan guacamole-namnam, sedan salsa-mmmm. Därefter provade jag den fjärde dipsåsen som jag inte såg vad det var, det visade sig till min stora förvåning att det var en köttsås. Kött.Dip.Sås. Har ni hört något så märkligt? Den var gjorde på sönderkokt kött. Det blev ingen favorit hos mig kan man väl lugnt påstå. Hugaligen! Därefter var det dags för mat. Det fanns en rätt på menyn med kyckling, Chickenfajitas, den tog jag.
Jag har hört så mycker positivt om denna restaurang tidigare. Och min man har pratat om det ljuvliga kötträtterna fler än trettioelva gånger tror jag. Jag var dock inte superimponerad. Kött, pommes och någon BBQ-sås låg på de flesta tallrikar. Säkerligen uppskattat hos de flesta svensexegäng, vithajar och vampyrer. Men är det inte roligare med mer spännande, fräscha maträtter som ligger vackert upplagt på tallriken? Det är iaf min åsikt. Min chickenfajitas kom in. Bröd, kyckling och 4 dipsåser (dock ingen köttdipsås som tur var denna gång).
"Eeh, var är grönsakerna?" undrade jag lite försiktigt (för brukar man inte äta fajitas med avocado, tomater, majs och sånt??). Varpå en kollega utbrister "Men Sofi, vad fasen. Det är ju ett STEAKHOUSE! Det ska inte finnas några grönsaker för sjutton!".
Jag fick klara mig utan grönt denna gång, men det var faktiskt superduper gott ändå. Men det bästa denna kväll var helt klart Margaritan!! Och sällskapet!

Så här såg jag ut igår, linne som är typ 100 år gammalt

Och ett par av mina favoritklackskor med guldspännen på. Jag älskar klackskor.
Man känner sig simsalabim mycket snyggare i klackar! Magi!

Min stackars chef var så hungrig att han inte orkade stanna i bilden tills kortet var taget...
Men här ser ni min älskade kollega Anna. Saknar henne!

Vi köpte in en kanna Margarita. Helt ljuvligt god!! Två glas slank ner som att det var saft, livsfarligt! Jag hade lätt kunnat suga i min hela kannan om det inte skulle ha så förödande konsekvenser..

Fler glada och hungriga kollegor!