1 december- en dag att minnas som stora spydagen..

Hej! 1 december idag! Det är synonymt med att man får öppna första luckan i kalendern, kolla på julkalendern på TV, och att nedräkningen fram till julafton har startat på riktigt. Myyys! Vi har haft en annorlunda 1 december i år kan jag konstatera. Som ni vet så skulle vi flytta på oss idag, från Khao Lak till Krabi. Det innebär en liten nätt färd i taxi på sådär ca 2,5 h. Det är ju lätt som en plätt i vanliga fall (om man besitter förmågan att roa två barn på bästa sätt). Jag hade dock hoppats på att Robert skulle hinna bli frisk från sin magsjuka innan vi påbörjade vår resa. Men i morse vaknar jag av ljudet av Roberts höga och numera sedvanliga, obscena ”magsjukeljud” borta från toaletten. Samtidigt så börjar Kaspian spy i sin spjälsäng. "GREEAAAT" tänkte jag som Tony the Tiger i Frosties-reklamen.  Jag fick som ni förstår hoppa upp kvickt som sjutton för att hjälpa min stackars son. Samtidigt som jag dealar med hela spysituationen börjar jag raskt kalkylera upp en spya-eliminerings-lista i huvudet inför taxiresan (plastpåsar, toapapper, wetwipes, extrakläder till samtliga familjemedlemmar..osv). Morgonen därefter flyter på ok efter omständigheterna. Vi lyckas få med oss alla miljoner pryttlar, torka upp ett antal spyor från K, jag och Alvina äter frukost. Klockan 9 så stuvar vi i oss i en taxi (eller stuva och stuva-jag hade råkat beställa en hel minibuss- vi hade 12 säten på 4 pers. Hoppsan. Rymligt och bekvämt..hihi). 
Ooooh, hur ska detta GÅ?! Tänkte jag och nojjade över kaskadspyor, hysteriska barn och totalförstörd taxibuss… Men väl i taxin så knoppar både Kaspian och Alvina av och sover i över två timmar och vaknar lagom tills vi anländer till Ao Nang. Ao Nang är för övrigt helt ljuvligt och vi älskar hotellet. Jag vet inte om det berodde på att vi blev så lyckliga över att komma fram och bara känna ”YESS”- vad härligt det är här!! Men båda herrarna Vilahamn piggnade till och blev alldeles normala igen!! Pigga, glada, hungriga och icke-spyiga. Så dagen har varit toppen på alla sätt. Vi beslutade oss för att äta en tidig middag. Jag ville gärna få till ett välbehövligt och efterlängtat springpass på stranden och sedan då barnen var nattade skulle jag och Robert titta på en film och mysa. Det var planen. Efter middagen strosade vi en stund längs restaurang/shoppinggatan innan vi begav oss hemåt för att 1 natta kids och 2 jag skulle springa och 3 titta på film. Precis innan vi är framme vid hotellet springer jag snabbt in på 7-11 för att inhandla blöjor. Då jag kommer hem igen så möts jag av denna syn:

Robert, Alvina och golvet är helt täckt med spya. Alvina skriker hysteriskt. Robert försöker trösta Alvina medans han försöker torka bort kräkset med hjälp av ena foten. Samtidigt parerar han Kaspian som väldigt gärna vill hjälpa till att torka spya. KASPIAN NEJ! NEEEJ KASPIAN!!! INTE TA I SPYAN!!! Oh my God. Så detta har varit kvällens tema. Spya. Jag har torkat och torkat och bytt i sängen. Sprungit till receptionen och bett om fler handdukar. Tröstat. Torkat. Ingen träning. Ingen film. (Fast jag har torkat så frenetiskt att jag faktiskt kände av hur både armar och ryggmuskler jobbade- tycker ni att det räknas som träning?). Nu håller jag tummarna för att Alvinas magsjuka är lika kortvarig som hennes brors (han mådde ju bara dåligt någon timma i morse). Jag har också en oroande tanke i bakhuvudet. Robert har varit magsjuk, Kaspian har varit magsjuk, Alvina är magsjuk. Står jag på tur?? Usch, bara tanken gör mig svettig av rädsla.

Nu är vi här! Bild lånad från google.