Då jag åkte hemifrån till Umeå lämnade jag två barn. Då jag kom hem från Umeå möttes jag av apan Alvina och extrembusen Kaspian. Alvina sitter på nig som ett plåster. Hela tiden. Jämt! Hon klamrar sig fast stenhårt och krampaktigt med hjälp av både armar och ben. Ganska gulligt. Ganska jobbigt. Kaspian vill bara testa gränser mest hela dagen. Och hitta på djävulskap. Han suckar uttråkat åt sina leksaker och ägnar all sin tid med att försöka komma åt köksknivar, gardinstänger, grytor (på spisen- inklusive kokhet mat), elljusstakar och annat livsfarligt. Han kastar grejer i toan och har listat ut var jag gömmer pepparkakorna. Där står han och vrålar för full hals. Ibland kommer han och vill ge mig en kram. Det värmer såklart mitt mammahjärta men det är bara fusk, fejk och manipulering från hans sida. För efter att ha gett mig den mysiga kramen så tar han ett rejält tag om min kalufs och rycker till med oväntat stor kraft. Aj. Då skäller jag medan Kaspian skrattar hjärtligt, glatt och hånfullt. Älskade, jobbiga ungar. Robert har jobbat sedan jag kom hem. Jag antar att han behöver en barnpaus efter att ha varit 24h/dygnpappa i 4 dagar. Jag förstår honom.
Med en apa och en Emil i huset får man inget gjort. Det är en kamp med det mesta- till och med att ta på sig strumporna. Jag får inte ett jota gjort.. Jag bara springer efter K medan jag kånkar och bär på apan A. Extremt ickeglammigt och irriterande. Men samtidigt så är barnen i en sjukt rolig fas också. Som tur är så bjuder de på många skratt och är extremt underhållande mellan varven. Tur det, annars hade det inte blivit några julklappar (till dem alltså. Jag har varit väldigt snäll detta året tycker jag).
 |
| Igår hade vi en mysig kväll med Linda och Henke. Först räkor med goda tillbehör. |
 |
| Och sen glögg, varma, karamelliserade kryddj-uläpplen med pepparkaksglass. Pepparkakor med ädelost samt nötter godis. |
 |
| Twinsen älskar också glögg, precis som sin mamma. |
 |
| Bosse var också med såklart |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar