Hej! Mamma/mormor har återvänt till Norrland och huset känns tomt. Fast, fördelen med att ha twins är att man inte har tid att känna efter så vidare mycket. Livet rusar mest på i ultrafart- och tid för reflektion är sällsynt. Idag är det tisdag och det betyder att Robert jobbar ett monsterpass (han har ju två jobb) medan jag ansvarar för både lämning och hämtning. Min dag har sett ut såhär; Upp på ett obarmhärtigt tidigt klockslag. Fixa i ordning mitt bleka nylle och snabbäta frulle. Ta på mig kläder som jag klipskt nog lagt fram kvällen innan (all packning och lunchlåda är också redan i ordningställd- ett måste om man ska ha sucken av en chans att hinna iväg i planerad tid). Väcka, snabbmysa och sedan klä på barnen hundra kila kläder. Springa ikapp bussen. Åka buss. Lämna på dagis. Av med hundra kilo kläder. Puss-puss-Älskar dig-Hejdå! Springa till bussen. Åka buss och samtidigt skriva mail. Köpa kaffe. Skriva klart ett grupparbete om Stressfysiologiska verkningsmekanismer tillsammans med en klasskamrat. Sen lunch i farten. Träna. Åka buss och samtidigt plugga. Hämta kids. Handla mjölk, keso, ägg, juice och frukt. Promenad hem från dagis som förvandlas till ett äventyr då vi möter sex hundar och 4 hästar på vägen hem. Spännande. Hemma = intensiv lek och mys i någon timma. Middag (hade kylen full av rester Thank God). Städa, slänga in en tvätt och det eviga ihop-plockandet. Nattningsracet som innebär bad, pyjamas, tandborste, hårborstning (har ni sett min sons kalufs), godnattsaga, välling.
Nu har jag satt mig ner för första gången idag.
PUH. Så känns det. Skönt trött (som en ut-fisen balong) i både knopp och kropp. Är så tacksam över att barnen är så lätt-nattade. De bara somnar knall fall kl 18.30 varje dag. Tack för det.
Jag älskar tempo, fart och effektivitet. Stress är positivt för mig. MEN- ett högt tempo kräver sin återhämtning och det är jag noga med. Att få några timmar på kvällen med Robert och göra mest ingenting (förutom tvättvikning och förberedelser inför morgondagen då...) är guld värt och ger mig tillräcklig energi att keep up i samma härliga livstempo.
 |
| Kaspian älskar att träna på handboll i badkaret.. |
 |
| Men passa då!! |
 |
| Ännu fler bilder på twinsen fascination över iPaden. |
 |
| Det är ju helt sjukt att det tar en ettåring ca 30 sekunder att få full koll på hur en sådan här fungerar... |
 |
| Mina datanördar x två |
Puh! Jag blir lite trött bara av att läsa ;)
SvaraRaderaJamen visst är det helt sjukt vad dom lär sig! Noah navigerar sig runt på min iPhone helt utan problem. Letar fram exakt vilka filmer han vill på Youtube mm. Helt galet, haha. Och häftigt!