Tjofaderittan tjohej!!

Trots att jag skrev peppar, peppar igår så har naturligtvis twinsen insjuknat i feber med tillhörande sjukdomstjafs precis som sin mamma. Det där att skriva "peppar, peppar" kan dra dit pepparn växer tycker jag. Det fungerar ju inte.
Jo ni förstår, nu har Alvina 40,3 graders feber och vill mest bara bli buren och sova mot sin mammas/pappas bröst. Kaspian är inte heller i sitt livs form direkt och har förutom feber ögoninflammation.
Så Life is Great med andra ord. Robert är pappaledig på onsdagar och det har varit dagens life-saver.
Jag har gjort mentala och fysiska förberedelser inför vår kommande sjukdomstid. Nämligen följande:
1. Jag skall ignorera min egen feber så gott det går, kavla upp armarna och förbereda mig inför ett par dagar med snorsug och panodilsuppar i högsta hugg.
2. Jag sätter upp skygglappar för att inte se att vårt hem ser ut som en soptipp i New Delhi. Det är beundransvärt hur snabbt 4 personer kan skita ner. Jag skulle inte bli förvånad om vi hittade typ en lastbil eller en bortsprungen get under all bråte.
3. Jag släpper alla föresatser om att få i mina barn något "nyttigt". Deras kost kommer att bestå av välling, glass, juice, vindruvor, kex och russin. Varför göra det svårare för sig än nödvändigt? Dessa livsmedel går ju i allafall oftast ner, oberoende av hälsotillstånd. Dessutom så slipper jag skura golvet vilket skulle vara resultatet om jag serverade dem mat.
4. Jag skall ignorera att jag har en deadline på fredag på dagen. Sedan ska jag sitta uppe på natten och skriva. Eller nåt.
5. Jag skall inte tycka synd om mig själv. Det här låter säkerligen helt STÖRT i mångas ögon. Men en pissig grej med att ha sjuka barn då man samtidigt är sjuk själv är att ingen har tid att ta hand och tycka synd om mig. SJÄLVKLART tycker jag att det allra värsta är att se mina barn må dåligt. Självklart har barnen alltid mitt prio ett. Jag skulle göra vad som helst för att ta bort deras lidande. MEN. Förutom att det suger jäkligt hårt att ha sjuka barn så är det dessutom extremt icke-skönt att vara sjuk själv. Innan barnen kunde det nästan va lite lyxigt och ett trevligt avbrott i vardagen. Ligga på soffan och kolla på dum-TV. Robert köpte Ben & Jerry glass och serverade mig te i stora koppar. Numera är detta ett minne blott. Barnen kommer först och vi har händerna fulla, minst sagt. Den gamla goda tiden med glass och dokusåpa i soffan är sedan 1,5 år dead and gone. Nu får man gladeligen bita ihop, trycka bort sin egen sjukdomskänsla och trösta febriga kids istället. Men som sagt, mina mina små sockergrisar och deras hälsa har alltid högsta prioritet- tro inget annat. Jag måste bara få lov att känna mig lite ynklig ibland...