Deppigheten snabbt botad

Idag har mamma, pappa och Natali packat ihop och åkt uppöver igen. Det är lika tufft varje gång att ta farväl. Det känns ungefär som att någon sliter ur hjärtat ur kroppen på mig och trampar på det. Med sådana där skor med isdubbar på som panchisar använder. Fy fasen alltså. Jag saknar dem redan!
Så idag har jag mest deppat och tyckt att livet är sorgligt. Men som tur är så hann jag inte deppa så värst länge eftersom vi fått nytt guldbesök. Just nu sitter fabulösa Hannah och hennes Robert i vår soffa. Deras godingar Axel och Svea ligger och sover. Vi fikar och surrar och jag känner mig glad igen.
Jag ska därför inte blogga mer utan vara social.