Har inte så mycket att rapportera om. Dagarna som passerar är ganska så likadana. Vi badar, badar igen, äter gott, leker, dricker pineapple-shakes, pluggar och tar igen all tid som vi inte hunnit umgås under året som gått. Njuter! Än så länge ingen hemlängtan. Saknad efter nära och kära-självklart, men det känns sååå underbart att vi har måånga veckor kvar i solen.
Min stackars mamma är hysteriskt nervös över vattenmassorna i Bangkok- hon är rädd att vi ska drunkna eller kanske inte ska ta oss hem till jul. Vi har inte ens märkt av översvämningarna, solen lyser konstant och vi har bara haft några korta regnskurar. Vi har nästan 7 veckor kvar till hemresa så jag är hyfsat säker på att det hinner torka upp tills dess! Ta det piano mamma!
Igår satt jag och pluggade i hotellreceptionen (svårt att koncentrera sig på juridiska termer och lagtexter i twinsens närhet). Då jag kom tillbaka till hotellrummet efter ett par timmar möttes jag av en väldigt skärrad och hispig Robert. Han och twinsen hade tydligen haft besök av en hel familj apor... Plötsligt hade de bara stått ute på vår altan- mamma apa, pappa apa, farfar apa och bebisapa. De glodde på Robert en stund varpå de började kasta runt våra badkläder och badlakan hejvilt. Altandörren var dessutom barnsäkrad så Robert kunde inte få igen den. Stackars Robert fick försöka täcka dörröppningn med hjälp av gardinen samtidigt som han skrek och slängde tomma vattenflaskor på inkräktarna tills de försvann... Min stackars duktigaTarzankille! Men det är sådant man får ta då man bor i djungeln.
 |
| dagens lunchutsikt |
 |
| Min mans last i livet.. |
 |
| Äventyr |
Herregud! Jag hade blivit livrädd!
SvaraRadera