Genus, ingen lätt match

Nu kliver jag in på minerad och okänd mark här. Med risk för att få äta upp mina egna ord så gör jag det ändå. Jag och Robert har sedan twinsens ankomst i vårt liv, lite lätt oväntat blivit lite mer genusförespråkiga än tidigare. Kanske inte med samma frenesi som som de mest ivriga individerna i Hendebatten. Men nästan. Vi kämpar dagligen med att fördela adjektiv som "söt", "stark","modig"och "tuff", "duktig" rättvist mellan Kaspian och Alvina. Vi köper bilar och dockor i samma utsträckning till dem båda. Snippan ska få lika mycket uppmärksamhet och positiva attribut som snoppen osv, osv. Jag kommer dock aldrig att sluta tycka att klänningar och rosa är det finaste som en tuff liten tjej kan bära. Mitt hjärta smälter av rosa, rosetter, fluff och piff. Jag kommer inte heller att ändra min uppfattning om att Kaspian klär som allra bäst i blått. Sedan att båda mina barn äger både rosa och blå kläder tycker jag är ganska ointressant i sammanhanget. Jag tycker att det är tråkigt att man ofta fastnar i klädaspekten då man talar om genus och rättvisa. Jag tycker att det är att förminska problemet. Det är inte så enkelt som rosa och blått. Om man väljer att klä sina barn i gul-gröna-bruna kläder från Polarn så är man inte safe liksom. Problemen finns där ändå. Sedan fattar jag ju självklart att barnen blir behandlade utifrån rådande uppfattningar från omgivningen utifrån hur de är klädda. Rosa = söt/skör och blått = modig/stark. Men försvinner problemet om man inte tillåter flickor att bära rosa fluff? Jag tror inte det. Jag tycker att det som är viktigast är att stärka och behandla dem båda på samma sätt. Att se dem lika mycket. Att lyssna på dem i samma utsträckning och ta deras ord på likvärdigt allvar. Att stötta. Att älska dem lika mycket. Inte vara predisponerande i vårt stöd i aktiviteter (typ killar ska spela fotboll och tjejer gilla gymnastik). Att stärka deras goda beteenden och ge dem samma regler att förhålla sig till. Är det inte bätttre att lägga fokus på att stärka, se och lyssna på alla rosa flufftjejer vi har i vår omgivning. Så att alla rosa flufftjejer aldrig ens skulle komma på tanken att ifrågasätta att de inte skulle vara lika starka, modiga, tuffa och kompetenta som en blåklädd kille. Och den blåklädda killen ska aldrig behöva svälja sina tårar för att starka killar inte får gråta eller inte våga dansa. Jag vet att detta är ämne JÄTTESVÅRT och JÄTTEKOMPLEXT och jag har inte rätt. Men jag tycker iallafall att både jag och Robert gör vårt bästa för att försöka vara rättvisa, kloka och genusförespråkande föräldrar. På vårt sätt.

Vår favoritkille. Klädd i sitt favoritnattlinne. Lekandes med sin favorittraktor.