Hej svej! Är det bara jag eller finns det fler som ser fram emot sommaren med lite skräckblandad förtjusning. Jag ser fram emot semester tillsammans med min familj och mina barn. Underbart att slippa passa tider, hämta på förskolan, lämna på förskolan, planera, vara strukturerad, packa och packa upp väskor i tid och otid. Och framför allt att få massvis med KVALITÉTSTID öronmärkt för att umgås och hitta på roliga aktiviteter med kidsen. Våra älskade, underbara twins. Men. Det finns alltid ett men. Det känns jobbigt också. Jag ser oceaner av tid framför mig att fylla med stimulerande aktiviteter, bus, lek, tjo och tjim. Våra små klättrar nämligen på väggarna efter en sådär 20 minuter inomhus. Om jag får akut sitta-och-slö-surfa-på-mobilen-sug så brukar det sällan matcha med mina barns önskemål. Oh No. Jag och Robert kommer att åka omkring i ett jehuj likt tomten på speed på julafton, med varsitt barn under armen. Lekpark, lekland, utflykt, playdejt, bada, äta glass, springa i park, glo på getter. Jag tror att jag kan fetglömma mina planer på att ligga på en filt och sippa välkylt rosé medans mina små väluppfostrade barn plockar blommor och bygger med lego i tre timmar. Jag kommer i vanlig ordning att hetsa omkring och tappa rosén i backen. Ett annat orosmoment är maten. Jiiiises vad två vuxna med två kids äter alltså. Enorma mängder. Man hinner knappt städa bort efter frukosten så är det dags för lunch. Sen ska man skura bort ett par kilo makaronrester och plocka ur diskmaskinen. Därefter hinner man njuta en kvart och sedan är det hög tid för mellis. Ett-två-tre sekunder och sen ska man vara igång med kvällsmat. Lägg till tiden för att planera, skriva inköpslista, köa på Ica Maxi och pressa in alla matvaror i kyl och skafferi. OMG.
 |
| Lika vilda som söta.. |
 |
| vad ska vi hitta på nu då mamma?? |
 |
| Vi hittar på något djävulskap!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar