Det är rart med barn, det är rart med barn, det är rart med barn...

...det är rart med barn.. Det är dagens mantra. Jag känner mig som en nedtrampad snigellort. Det är tänder på G i Twinsens överkäkar. Detta firas genom att de är på sina allra bästa solskenshumör. Not. Alvina var under hela gårdagen extremt klängig, mammig, sur och envis. Kaspian var ganska cool men sket ner sig en miljon gånger. Denna natt har varit likt en deja vu över Twinsens första månader (de 8-9 första ungefär...). Det har varit en pruttnatt med andra ord. Alvina har vaknat och vägrat somna om jag inte hållit hennes lilla hand. Normalt sett så sover ju twinsen alltid i sina egna sängar. Och somnar själva. Jag försöker vara ganska hård och konsekvent med detta eftersom det underlättar extremt för en tvilingförälder då barnen kan somna själva. Men eftersom jag inte har varit så sugen på att stå framåtböjd som en fällkniv över resesängen halva natten för att hålla min dotters hand så fick hon sova med mig. Jag är inte riktigt normal men jag tycker inte att det är speciellt mysigt med bebisar i sängen. Eller jo, det är mysigt. I några minuter. Men då man väl bestämmer sig för att sova vill jag bara vara ifred. Det är samma sak då det gäller mys med Robert. Jag ligger gärna på hans arm eller kramas en stund på kvällen. Men då jag säger godnatt flyttar jag till mitt eget revir, till min sida av sängen, tar på mig mina öronproppar (jag kan inte höra Roberts andningsljud då jag sover), bettskenan och ögonmasken. Jag har som ni hör ett stort behov av ensamhet och utrymme för att sova bra. Men i natt har det alltså varit två brudar som duellerat om revir i min 90-säng. Det är ju helt sjukt hur mycket plats en 8,5kg bebis kan behöva!! Alvina har glatt använt 80% av sängen och jag fick dra in magen, röven och armarna och krypa längst ut på sängkanten. Alvina har terroriserat mig kontinuerligt under nattens alla timmar genom att peta mig i näsan, dra mig i håret, sparka mig i ansiktet (det är sant), skalla mig så att jag såg stjärnor framför mina ögon, leka med mina öron och sticka in små fingrar i mina ögon. Efter 1,5 h lyckades jag till min stora lättnad få henne att somna om. Vet ni vad som händer då? Kaspian (som normalt alltid sover bra hela natten) vaknar naturligtvis enligt lagen om allts jävlighet. Han ville ha välling. Så det var bara att masa  ur sängen (försiktigt för att inte väcka den lilla terroristen i min säng) och fixa en vällingflarra till min hungrige son (inte så konstigt att han var hungrig kanske efter alla hans 25 skitblöjor unbder dagen). Puh. Sen fick jag ÄNTLIGEN lägga huvudet på kudden och somna. I några futtiga timmar, för kl 5.30 bestämmde twinsen att det var morgon. Jag provade då med att lägga upp en buffé av roliga saker på sovrumsgolvet. De fick först ny blöja och varsin vällingflaska. Min plan var att de skulle leka förnöjt på golvet medan jag kunde ligga kvar och halvsova och dra mig i min mjuka, inbjudande, härliga säng. Men den planen tyckte inte twinsen om. Jag skulle bestämt vara på golvet, annars var det sura miner på båda två. Och vad gör man inte för sina små skitungar. Jag har således legat på golvet, iklädd min mammas gröna nattlinne med snobben på medan twinsen har klättrat på mig och dragit mig i näsan och garvat. Som sagt, det är rart med barn.


Tyvärr är det varma sommarvädret som bortblåst nu. Nu känns det lite mer som oktober i luften. Har inte kunnat bada på två dagar. Trsit!



Twinsen får nu hålla sig i badkaret i stället

Bild på min fina vän Sandra (med liten bebis i den fina kulan) och Lou