Jag känner mig som en bonde...

Vår framsida. Komplett med Ikea-kartonger och allt...

Baksidan. Vi bor i mitten.. 7 m från lekplatsen. Perfa! Bilder inifrån kommer snart.
Just nu är det så stökigt att all skit inte får plats på minneskoretet =)

Och såhär ser det ut mest överallt i Gerrebacka!

Hej! Vi börjar sakta vänja oss vid vår nya stadsdel, Gerrebacka. Jag trivs så bra att jag nästan måste nypa mig i armen lite då och då. Det är så mysigt här. Det är tyst, lugnt och skönt. Jag som själv är uppväxt i Vilhelmina har alltid haft en önskan om att ge mina barn en trygg uppväxt i en lugn och naturnära miljö. Jag har haft lite magont över att det inte "ska vara bra" för barn att växa upp i en storstad. Men jag har gjort en tväromvändning där. Jag känner inte så längre. Gerrebacka känns mer lantligt än Vilhelmina. Vi bor bredvid en stor skog, ängar, hästhagar och bäckar. Jag skulle lätt kunna gå och lägga mig på kvällen utan att låsa ytterdörren. Men samtidigt så är det ju inte på landet på riktigt. Hemska tanke. Sitta och uggla utan möjlighet till nöje, shopping, upplevelser. Nä, då skulle både jag och Robert bli galna efter två veckor. 10 min till stan är precis lagom! Nu kan vi både äta kakan och behålla den. Vi kan gå på mysigt upptäcksfärder i skogen men också åka till Liseberg om vi känner för det. Dessutom så riskerar vi inte att "förlora" våra barn så fort de ska börja gymnasiet som många lantisföräldrar gör. Risken är i allafall inte lika stor. Nä, Gerrebacka is the shit säger jag bara.